tisdag 2 december 2014

Hospitalet...

Ett besvärligt organ just nu...


Den där lilla åkomman med vätskan kring lungan verkar minsann bli en följetong. Jag vaknade gick till jobbet och mötet med chefen blev öppet och ärligt.
- Herregud vad du ser ut.
- Ehh tack eller nåt.
Tydligen hade jag en härlig svullnad runt ögonen som inte var till min fördel :)
Under förmiddagen svullnade magen upp och jag kände mej allt annat än vältränad och fitt.
En vända till vårdcentralen för nya leverprover och kontroll av buken, därifrån tillbaka till bruket och möte med de finska leverantörerna.
Mötet varade till fem på eftermiddagen och när jag skulle ta mej därifrån var benen uppsvällda på mej. Jag ringer 1177 och rådfrågar.
In till akuten löd order. Fullfart in och ännu en hög med prover togs.
Läkaren tittade på mina ben och ställde sej frågande till vad det är som händer i min kropp. Kan det vara en propp i alla fall?
EKG gjordes och även denna gång ställdes frågan om min träningsmängd. Pulsen var låg. Väldigt låg.
Den frågande kirurgläkaren som tittat på mej skickade efter en medicindocktor som även han var frågande. Provsvaren stämmer inte överens med symtomerna.
Jag fick informationen om att det fanns 2 cm vätska på ett ställe mellan lungan och lungsäcken där det endast borde vara någon mm. Att det kan göra så mycket har jag svårt att förstå. Det hade nog läkarna med med tanke på att dom stod och fnattade sej i huvudet.
Dom kunde inte göra mer för tillfället så jag lämnade sjukhuset vid tvåsnåret på natten, vi skulle avvakta och se hur kroppen ter sej.
Jag fick med en remiss till provtagning en vecka senare. Även ett ultraljud på levern ska bokas in dom närmsta veckorna för att utesluta fettlever eller ärrbildning. Det känns inte riktigt bra det här.
Vad som inte heller känns bra är att jag blir andfådd bara av att gå upp i trappan på palatset. Jag som knappt är påverkad efter ett halvmaraton klarar alltså knappt att ta men till brevlådan. Inte ok.

Mitt mys såg jag inte röken av på hela dygnet, hon vakande på natten och ropade på fröken flickvän som gulligt nog skötte om omnattningen. Jag var helt färdig.
När mitt lilla pyre hoppade upp till mej på morgonen kom vi överens om att det var väldigt bra att vi hade fröken flickvän i vårt liv. Allt blir liksom lite enklare för oss.
Efter de konstaterandet drog myset igång att sjunga julsånger som dom håller på att öva in på dagis. Hon var så sockersöt när hon låg på min arm i sängen och sjöng Staffan stalledräng och sången och kola, knäck och apelsin.
Älskade lilla unge.



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar