Jämställdhet...

Med uppsvälld mage, svullet huvud och svullna ben går jag nu genom livet. En sak är klar, jag kommer aldrig låta mej själv bli överviktig. De stramar emot vad jag än ska göra och andfåddheten har mej i ett stenhårt grepp.
Alla symtomer stämmer överens om på hur det var när jag var gravid och visst har frågan kommit upp.

En dags vila sen var jag tvungen att ta mej upp på banan. Den sista inspirationsdagen skulle levereras. Jag var allt annat än i form på morgonen när jag begav mej till Karlshamn men ihopbitningen av tänderna fick mej att sköta mitt uppdrag.
Min partner in crime stöttade så gott det gick och hon lät mej inta sittande ställning så fort det fanns en möjlighet till det.

Avslutet skedde med pompa och ståt. Vårt Luciatåg har varit väldigt populärt det tre gångerna vi ställt oss på scenen. Själv har jag dock haft tuffa veckor med att få bort stearinet från håret, det har tagit ungefär en vecka att få bort allt och sen har det varit dags igen, men vad gör man inte för konsten ;)
Vi har verkligen bjudit på oss själva, Vi har bjudit på två Lucior, en kvinna och en man, allt för att markera vikten av ett jämställt samhälle och att alla ska ha samma möjlighet till att få vara med. Jag tror att det uppskattats väldigt.

Vi har hunnit få en ny chef på vår avdelning, Nja jag behåller nog den gamla ett tag till men för mina kompisar väntar nya tiden. Jag tror att det kommer bli utmärkt. En kvinna som ska styra 35 män, vad kan möjligen gå fel?

Gårdagskvällen bjöd på julshow, mysets kusin hade uppvisning i skolans matsal och självklart var vi på plats.
Dom sjöng och spelade teater. Superduktiga. Myset satt helt still under uppvisningen.
När tre tjejer drog igång och började dansa så lutade sej fröken flickvän till mej och viskade i örat. Det där är våra tjejer om några år. Jag blev varm i hela kroppen när jag tänkte på det :)

Hur kul som helst ;)

Jockarp.