Allt går vidare....

Mitt lilla hjärta :)

Vi har tyvärr fått motta en väldigt sorglig nyhet. Jag hade svårt att ta in det jag läste, det var så mycket mörker så jag trodde inte att det var sant. Samtidigt var det så mycket värme och kärlek i meddelandet så jag rös i hela kroppen.
Det smärtade mej väldigt det jag läste och jag saknar helt ord. Jag kan inte föreställa mej den smärta och förtvivlan mina vänner måste känna. Ett totalt mörker.
Jag kramade mitt mys extra mycket vid nattningen och tacksamheten över vad jag fått i livet var stor.

En löprunda på 2,9 mil gjorde att jag hade tid att tänka och jag tänkte mycket på det tragiska meddelandet och på hur livet ändå fortsätter. Här var jag ute och sprang, någon annan var ICA och köpte mjölk, nån annan körde bil osv. Livet fortsätter helt enkelt ändå. Att det kan gör det.

Kroppen funkade bra på rundan men det var väldigt kyligt, det var mycket uppför och det var självklart tungt i dessa lägen.
Jag kom hem till min lilla dotter som hade roat sej med att rulla köttbullar med mormor. Det är bra att hon är huslig redan vid sin ringa ålder.

Vi kom hem och startade upp badtunnan och efter diverse trubbel med att få kaminen att fungera som den skulle hade vi fått upp en temperatur på 45 grader, något varmt så kallvatten fick ösas i innan kidsen hoppade i.
Det var glada miner i baljan, vi tittade på stjärnorna och pekade när vi såg ett flygplan.
Det var en helt perfekt kväll att sitta stilla tittandes på himlen med små hoppande barn bredvid sej. Underbart.
Fröken flickvän och hennes syster tog ett plask efter nattningen av barnen, jag var sliten så jag hoppade moget över badet.
Pop corn, vin och unospel avslutade kvällen. Mysigt.

Plums...

Jockarp.