onsdag 25 mars 2015

Tandborstning......




Två grymt tuffa dagar på jobbet. Möte från morgon till kväll. Hemma mellan 18-19 det är inte optimalt det. Lägger vi sen på ett möte med Levande Landsbygd som varade till över 21, så var baken lagom mör.
Myset har i alla fall inte haft så tuffa dagar, hon har blivit hämtad av mormor och dom har rullat köttbullar och varit på bamsegympan. Min tid med min dotter har varit på tok för lite och jag hoppas råda lite bot på det.

När vi väl har träffats har det varit skoj och stim. Hon skrattade högljutt när jag kittlade henne på magen. Hon bad mej sluta och när jag gjorde det så bad hon mej kittla henne igen. Skrattet smittar värre än pesten och jag flinade jag med. En helt underbart stund tillsammans innan nattning. Det är så väldigt lite som behövs för att få en på topphumör.

När vi skulle borsta tänderna sa Mollie plötsligt.
- Varför har inte jag någon pappa?
Det kom så väldigt plötsligt och efter en tio timmars dag på jobbet sittandes i möte så var huvudet inte alls förberett på den frågan.
Varför undrar du det sa jag, är det någon som sagt något?
Ja det var det.
Jag frågade henne om hon ansåg att hon behövde någon pappa? Och på den frågan hade hon det lite svårt att utveckla, hon har ju bara ordet pappa, inte någon person. Jag spann vidare och sa du har ju mamma, mormor, morfar, morbror, moster och fröken flickvän, det räcker väl.

Hon blarrade på och frågade en massa och jag tog upp henne i famnen och sa.
- Mollie, en dag när du är lite större ska jag berätta allt för dej, om varför du inte har någon pappa.
Men hon är lik sin mor lilla fröken Vilhelmsson och hon gav sej inte.
- Du kan väl berätta nu mamma.
Hela hennes lilla väsen övertygande mej om att hon inte skulle nöja sej om jag inte berättade.
Så ja, första lektionen om blommor och bin utspelade sej i det Jockarpska palatset mitt under pågående kvällstandborstning.

Förmodligen var jag en usel pedagog men jag tror mej veta att jag får fler chanser till att förklara hur det går till när en flicka som inte vill leva med en pojke skaffar barn :)

När jag satt i soffan på kvällen och funderade över det som utspelat sej en stund tidigare så log jag ett stort leende.
Ett tacksamt och lyckligt leende. Ett leende över min helt underljuvliga lilla dotter.
Hon är helt klart en utmaning i mitt liv och jag älskar utmaningar.

Det kan hända mycket på en liten stund ;)


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar