Ny bok på gång...

Nya boken...

Att kliva upp till doften av nybakat bröd tillhör inte vardagen precis, men det var precis vad jag gjorde på söndagsmorgonen. Fröken flickvän hade varit uppe tidigt och snott i hop brödbaket. Lyxigt.
Efter frukost gick vi ut, det var dags att vårfixa lite.
Myset var inne och pysslade, pyssladet slutade med att hon levererade en fix färdig bok. En bok till sin mormor. Det kan vara så att det bor en liten författare i lilla fröken Vilhelmsson. Lik sin mor ;)

Jag klippte gräset och fröken flickvän planterade hallonplantor. Nu har vi lite blandade godsaker i palatset som ska låta sej väl smakas i sommar. Rabarbern är långt gångna så snart står det en paj i ugnen. Längtan är stor.

Altanen sopades av och trädgårdsmöblerna sattes ut. Nu kan sommaren komma när den vill.
Svärfar kom med bakelser och det satt fint efter jobbet i trädgården.
Efter bakelsen kom Mr dåligt samvete och hälsade på. Hopp i löpartightsen och dojorna och i väg. En liten runda enbart för att känna på kroppen efter maran. Kroppen kändes urstark och i topptrim. Den känslan alltså.
Jag har ett lopp nästa helg som jag inte precis förberett mej för men efter gårdagens svar på att kroppen är i balans ser jag inga problem att springa fjärde sträckan på Humlestafetten, de ska bli riktigt skoj.

Det fick bli ett bad på kvällen, myset hade sprungit barfota i nyklippt gräs så hennes fötter var mer svarta än vita.
Vi tryckte ner oss i soffan efter badet och bara var. Jag kommer vara på resande fot nu i några dagar så den stunden sittandes tätt ihop är så otroligt viktig både för henne och för mej.

Inga kan mysa som vi :)

Jockap.

Måla,måla....

Vi har fortsatt dagarna med att hänga ihop jag och myset. Hon hjälpte mej att tvätta bilen men efter ett missöde med att hennes klänning råkade bli lite våt på armen tackade hon för sej. Jag fick fortsätta gno själv.
Det där med att måla, jag tror varje gång att hon växt till sej och att hon klarar hantera det där med frihet under ansvar. Att hon helt enkelt klara att ha färger och en pensel. Varje gång går jag bet.
Vad är det som gör det att man bara måste blanda alla färgerna och man bara måste kladda ner hela kroppen med färg. Varför?
Jag blir så innerligt trött och då framförallt trött på mej själv som är så dum så jag går på detta varje gång.
Jag vet inte hur många gånger som jag gått ner med färgerna i soptunnan och förbannat min godtrohet. För dagen slängde jag in alltihop i pannan i stället. Ombyte liksom.

Efter detta fullständiga nederlag gick myset nytvättad om händer, armar och fötter in i sitt rum och burrade ner sej under täcket.
Jag gick och la mej bredvid henne, supermysigt att bara ligga där och lyssna på hennes andetag en stund.

Efter vilan tog vi en tur till affären, vi åt mjukglass och köpte blommor. I blombutiken fick jag reda på ett och annat som inte kommit till min kännedom. Myset Vilhelmsson har tydligt gått och blivit kär, kärleken är besvarad och det från blomsterflickans son. Hoppla hoppla här händer det grejer. Vi flinade lite åt det och jag blev lovad att Mollies blivande svärmor skulle fixa blommorna till bröllopet ;)
Vi pratade lite om kär och kärlek när vi gick ut från butiken. Mollie hade inte riktigt bestämt sej om hon skulle bli kär i en kille eller tjej. Sunt tycker ju självklart jag.
Det blev alltså en intressant stund.

Kusinerna kom på besök och vi spelade lite spel. Mollie förlorade men hon tog det mycket bra vilket var glädjande, hon är ju annars lite van vid att få som hon vill när hon och kusinerna är ihop. Hon är ju minst.
Det var mysigt att spela ihop både gammal och ung. En fin eftermiddag.

På kvällen tog vi ut cyklarna och tog en tur bort till byns lekplats. Vi hade kaffe med oss som slank ner medan myset lekte. Vi tog en tur in i min barndoms skog. Minnena öste över mej. underbara minnen.

Jockarp.

Vitsippor....

En dag med ordet mamma ekande i huvudet. 2000 gånger under gårdags dygnet är ingen överdrift. Jag älskar det ordet men ibland blir det lite väl bra.
Och vad ville då dottern sin mamma. Ja det var en salig blandning det och många gånger tror jag att det berodde på att hon helt enkelt bara ville forma ord i sin mun. Hon lilla fröken Vilhelmsson hade en riktig pratdag.

En tur in till fröken flickväns jobb för att avlämna en termos kaffe, serviceteamet ryckte alltså ut. När vi ändå var i stan tog vi en tur till bibblan och som väl är så är det inte så hårt längre med att man måste vara tyst där. Vi pratade lite med bibliotekarien som till lika är mamma till en av mysets dagiskompisar.
Vi lånade några böcker och sen drog vi oss tillbaka till Jockarp igen.

Badrumskillen kom på besök och efter lite övervägande lutar det nu åt att vi totalrenoverar alla badrummen i palatset. Lika bra att ta alla löd resonemanget.
Frågan är bara om alla tre tas på samma gång, eller om vi tar dom i tur och ordning, om inte så är det väl hej hej utedass som gäller ;) ja vi får väl se. Det ska bli väldigt roligt i alla fall om än lite småmeckande för att lösa fem personers behov utan toa och bad.

Eftermiddagen bjöd på en vända på berget. Det är helt underljuvligt just nu. Vitsippor i drivor vilket vi njöt av. En bamse bukett plockades och dom luktade himmelskt.
Suget efter stigspringandet var enormt. Jag längtar så tills jag har ryssbergets grusstigar under sulorna, solen i ögonen och musik i öronen. Vila är bra och även om längtan just då och där var stor så vet jag vad kroppen behöver, (ett par dar till iaf)

Vi gick upp till min bror och där tog leken fart, studsmattan höll den yngre generationen i gång ett par timmar, vi äldre vi satt i söderläge och drack kaffe och pratade om livet.
Myset passade på att gunga lite och det syntes att hon hade en ypperligt fin dag.

Fröken flickvän skulle på festligheter på kvällen så myset och jag agerade chaffis. Jag frågade om hon ville ha lite fredagsgodis medans vi ändå var på tur. Hon tackade nej och informerade om att hon ville ha glass i stället. Vi drog hem och med en tallrik glass i knäet kröp vi upp i soffan och bara myste. En helt perfekt avslutning på en mycket fin dag.

Jockarp.

Balans....

Vardag igen, med massa nya minnen. Självklart var det kul att komma till jobbet och prata om loppet och om den fantastiska tiden. Malligt sa jag att jag var super nöjd. Vi pratade givetvis också om alla andra upplevelser jag fått med mej från staden.
Jobbet i sej har förflutit fint. Planering för den kommande resan har varit i full gång. Taxin kommer och hämta mej i den okristliga tiden 04,40 det är det två fingra i halsen på. Klök.
Men innan dess väntar ledighet med min dotter.

Vi har hunnit bamsegympa och ridskola oss denna veckan. På gympan var det full gång med förberedelserna för gympauppvisningen. Barnen satte den planerade banan perfekt.
På ridskolan fick Mollie den busiga lilla hästen Mulle. Vi gillar honom trots att han busat och sprungit iväg med en liten ryttare i full fart. Jag håller honom i ett herrans tukt och förmaning. Han har inte en chans med några dumheter.
För dagen var det hoppning på schemat och Mulle gillar det. Han hoppar på riktigt och i ett språng höll myset på att trilla av. Vi klarade oss precis från det. Pust.

Vi har myst mycket, det behövs när vi haft dagar i från varandra. På bamsegympan släppte hon mej inte en sekund, helst ville hon varit innanför skinnet på mej. Hon har kommit varje morgon för att gosa ner sej i min säng. Ord som jag vill mysa med dej mamma, jag älskar dej och du är bäst mamma har jag fått höra dom senaste dagarna.
Min uppfattning är att det kan vara bra att vara åtskilda ibland. Uppskattningen av att åter ses blir total.

Idag ska vi ha besök av en firma som ska lämna offert på att renovera ett par badrum i palatset. Det ska bli roligt men förmodligen väldigt dyrt....

Jockarp.

Krakow....

Saltpåven och jag :)

Takkrona i salt...

Jag är nu tillbaka efter den förmodligen känslosammaste resan jag någonsin gjort.
Det har varit så mycket glädje, stolthet och sorg på fyra dagar så jag har svårt att bena ut alla känslor som rörs runt i min kropp.

Vi åkte till vad vi trodde en något fattig stad, detta visade sej vara helt fel. Allt var helt fantastiskt. Välskött stad, propra, vänliga och hjälpsamma människor.
Den första dagen startade vi med ett besök i saltgruvan som ligger tjugo minuters bilfärd från stan. En otrolig upplevelse när vi gick ner för 380 trappsteg och kom in i ett tunnelsystem som vi förmodligen aldrig skulle tagit oss ut för egen maskin. Allt var gjort i salt. På 150 meters djup låg det en kyrka där påven Johannes Paulus II var avbildad i salt. Han hade varit i gruvan flera gånger men aldrig under sin tid som påve.

Stolt....

Dag två bestod av ett maraton. Som vanligt var jag ödmjuk inför dom 4,2 milen som skulle avverkas. Jag har inte varit helt i toppform, men det skulle visa sej funka ändå. Det var en kylig men solig morgon. Jag valde långa brallor och långtröja. Valet var bra. Tre mil gick förträffligt, jag kände mej stark och pigg. Hjärnan var alert vilket var ett måste på grund av den dåliga asfalten. Den var lurig. Jag höll farthållarna med ballongerna med tiden 04:00:00 på en kilometers avstånd hela tiden. När jag kom till vätskekontrollen på 4 mil, stannade jag upp och tankade på ordentligt, jag var sliten. Jag drack och gick några meter sen drog jag igång igen.
Rakt in i kaklet som gav mej sluttiden 03:58:46 stoltheten såg inga gränser. Jag hade klarat ännu ett mål, en dröm. Under fyra timmar på ett maraton, det är bra :)

Jag åt som en häst resten av dagen och eftersom vi hade en badrumvåg på hotellet så kollade jag upp lite hur kroppen beter sej. Trots att jag åt och drack hela loppet och tryckte i mej all mat jag kom över under dagen rasade jag 1,1 kilo. De har jag hämtat upp nu men visst är det väl otroligt.

Här var det tungt att passera....

Sista resan....

Dag tre. En något stel kropp satte sej i en buss som tog den till Auschwitz.
Detta var en otrolig upplevelse. En fantastisk guide tog hand om oss och berättade den ena hemskheten efter den andra. De hon berättade och förklarade och visade oss det var inte ett krig.
Nej detta var falskspel och lurendrejeri. Dessa människor gick på egen hand rakt in emot döden. Dom var inte skräckslagna, det fanns ingen panik i barnens ögon, allt var lugnt och dom bara gick. Rakt in i dödskammaren. Hur kunde det ske.
Jag fick se så mycket som jag inte trodde fanns och jag fick så mycket berättat för mej. Detta viktigt som inte få glömmas.
Guiden som var en polsk kvinna avslutade rundvandringen med just dom orden. Detta får aldrig glömmas och hon tala till oss om hur viktigt det var att vi faktiskt var där, att vi tagit oss dit och att vi tar detta med oss därifrån.
Jag är ledsen över det jag fick se men jag är samtidigt glad att jag gjorde det.
Så ni som har möjligheten, ta er till den fantastiska staden Krakow och ta er ut till Auschwitz-Birkenau.

Den enda bevarade gaskammaren....

Efter denna resan var det extra skönt att komma hem och få en stor bamse kram av sin lilla dotter på tågstationen.

Jockarp.

Fullproppad.....

Ett par väldigt intensiva dagar i Varberg är till ända. Det var intressant, lärorikt och väldigt roligt. Att träffa människor i samma bransch med liknande jobb gör att man får ett enormt utbyte. Vi tog med oss mängder med vetskap hem till vårt bruk och vårt projekt.

Jag ringde hem för att säga godnatt till myset och jag sa att jag älskar henne. Hon svarade med samma rader och det var helt underbart. Ibland är fröken fyraåring stingslig och vill inte prata i telefon men nu gick det fint vilket jag var glad för. Jag tänkte på henne mycket på kvällen när jag kröp ner i min säng.

Efter en dag på bruket gjorde vi ett besök på sågen. Ett gigantiskt sågverk och det öppnades upp en ny värld för mej, detta var väldigt spännande.
Från sågen gick vi vidare till en pelletsfabrik och även där fick vi en bra rundvandring med mycket nyttig information. Jag var fullmatad med nya saker i huvet som skulle landa och bearbetas.
Jag fotograferade mycket vilket är bra, det är lättare att komma ihåg vad man sett och upplevt.

Ingen ro och ingen vila. Jag var hemma med familjen några timmar sen var det dags igen. Ytterligare ett pass på fabriken. Det bestod mestadels av möte.
När jag hämtat hem trissen från dagis och fröken flickvän kommit innanför dörren drog jag iväg på en liten löptur, det har varit sparsamt och nu är det nära. Maran på söndag kommer bli allt annat än lätt.
Löpturen jag tog var inte lätt den heller, de var en kort tur men kristallerna i örat spelade ett spratt med mej. Jag hade svårt att fokusera synen. Måtte det släppa innan söndag.

Nu väntar det datorkurs hela dagen och det lär bli väldigt intressant det ;)

Jockarp.

Harv och sådd....

De är så mycket kärlek....

Det första ord min dotter sa när hon kröp upp i min famn på söndagsmorgonen var.
- Jag älskar dej mamma.
Den dagen kunde man räkna ut att den skulle blir bra.

Efter morgonmys och frukost klädde vi på oss oömma kläder och gick iväg mot trädgårdslandet. Vi gödslade det och vi harvade det. Därefter började själva frösättandet. Sallad, lök, ärtor, morötter både gula och orange, räddisor och luktärtor for ner i den luckrade jorden.
Mollie älskade det och hon var så nöjd efter sådden. För att minimera risken för att kamphundarna skulle gräva upp odlingarna fick morfar sätta staket runt landet.
Självklart blev det kaffe i södeläge när allt var klart.

Myset och jag fortsatte sen med penséerna och det blev vårigt i hela palatset. Fröken flickvän kom hem efter sin tripp i storstan och vi hade en lugn eftermiddag.
Jag tog en liten löptur och badade med myset. Efter det städade vi och drack kaffe med svärmor. Man hinner mycket när man sätter fart även om tempot är lugnt. Skönt.

Mollie tog en eftermiddagsvända till morfar för att han skulle slippa vara ensam när mormor är på semester.
Dom kom tillbaka i samlad trupp när det nalkades mat. Vi hann med en vända muminyatsy till mysets stora glädje. Morfar var bra på spelet och myset skrev poäng. Det kändes stabilt ;)

Vi rev av två böcker till nattningen och jag förklarade för henne hur dom närmaste dagarna såg ut. Det är bra med förberedelse, speciellt när jag ska resa bort. Jag vill att hon ska veta och ha koll.

Jockarp.

Arbetsam.....

Fröken hjälpredan :)

Dagen började i kärlek, en flickvän och ett mys, det kan inte bli bättre alltså. Efter frukost lämnade vi fröken flickvän vid tåget, hon skulle på utfärd med några vänner. För mej och myset väntade en heldag i varandras sällskap.
Vi tog hand om kamphundarna och vi började gräva i trädgårdslandet. Det har börjat kittla i fingrarna.
Lite kaffe i söderläge och fortsatt arbete.

Uppochner typ.....

Vad det gäller åkomman med dom små öronkristallerna så höll dom sej faktiskt i ganska bra schack, ett par små anfall var allt och dom störde mej inte allt för mycket som väl var.

På eftermiddagen tog vi med oss morfar på utfärd. Vi körde till Hörvik och till mathaket fiskerian. En helt underljuvlig måltid intogs med utsikt över havet. Ljumma vindar, underbart sällskap och super god mat. Ett bra val alltså.

När vi körde därifrån mätta och belåtna drog vi inom Mjällby kött och video (Extra) där skulle det investeras i fröer för trädgårdslandet och en säck jord för att plantera alla penséer vi har köpt på oss.
En av Mollies dagiskompisars mamma jobbar i butiken och hon gav Mollie en lite bukett påskliljor. Dessa skulle hon klippa och sätta i vas, vasen skulle sen placeras på nattduksbordet. När det var gjort var hon väldigt nöjd.

En dag med mycket grävande och god mat avslutades i soffan och ett par avsnitt med nya favoriten, "Sofia den första"  en gullig serier.

Smarrigt....

Blombukett :)

Jockarp.

Kristaller.....

Såpbubblor....

Myset vaknade mitt i natten och jag gick in för att natta om henne, när jag återgick till min säng och kröp ner fick jag en kraftig yrsel attack. Jag somnade och funderade inte mer på det.
På morgonen var allt som vanligt. Jag körde in till tandläkaren som hade missat att kolla mina slemhinnor sist jag var där. Allt så bra ut, men när jag skulle resa mej upp från stolen höll jag på att tuppa av av yrsel. Jag fick sätt mej ner igen och samla mej lite.
Jag reste mej igen och gick ut, för att komma till bilen fick jag stödja mej mot husväggarna jag gick förbi. Nu blev jag skraj, vad tusan är det som händer?

Jag satte mej i bilen och jag blev med ens stabilare, jag körde hem och tog mej vidare upp till undantaget, yrseln fanns kvar så jag beslutade omgående att ringa vårdcentralen.
En eftermiddagstid bjöds jag på.
Myset och jag åkte in med fröken flickvän, doktorn kollade trycket och det var något lågt men borde inte påverka mej, öronen såg fin fina ut så det var ingen propp där. Läkarens utlåtande blev kristaller i örat, det lät ju exklusivt.
Detta var helt ofarligt (så länge man inte ramlar av yrseln) och jag fick ett litet träningsprogram som jag skulle följa. När detta yra skulle upphöra hade han dock svårt att säga. Inom 14 dagar annars skulle jag återkomma.
Jag informerade om att jag har ett maratonlopp om tio dagar och frågade om det skulle vara bra då.
Svårt att veta blev svaret, hmm tack för det liksom.

Kakbak....

Vi tog en tur till bibblan och lånade lite nya böcker. Och när vi ändå var i stan så tog vi en fika på en uteserveringen, en plats i solen gjorde underverk på kropp och själ. Detta mysande fortsatte sen i palatset, grillen startades upp och svinet låg risgt till. Underljuvlig doft spred sej över byn.
Lättlevt.

Jag fick information om att jag ska åka till Finland med jobbet, detta blir väldigt spännande, lärorikt och roligt, dock är det en del saker som måste planeras på hemmafronten för att få det att funka. Jag tror att vi har en bra plan för att lösa det. Logistik är nämligen en av mina starkaste grenar ;)

Till kvällssaga för myset så läste jag en nylånad bok om mumintrollen. När jag läste den började jag gråta. När Mollie somnat tog jag med mej boken och bad fröken flickvän läsa den, jag ville se hennes reaktion. Hon ställde sej frågande till varför jag bett henne läsa den och då informerade jag henne om att jag börjat gråta. Är det knäppt frågade jag?
Ja ganska blev svaret.
Jag är tydligen en känslig tjej jag.

Jockarp.

Old Lady....

Efter en krock med mitt knä kändes det klokt att kontrollera mysets tänder.
Den ena framtanden var något lös men inget att bry sej om. Hon fick en hel undersökning och inga hål hittades. Det polerades bort lite tandsten som uppkommit och tydligen kan det bero på ett salt saliv, man lär sej alltid något nytt.
Hon var super duktig och med det fick hon välja två små saker i leklådan, hon valde ett suddgummi och en liten hårklämma.
Vi körde till dagis och där följde en utförlig rapport om hur det varit hos tandisen.

Jag tog lite flexledigt och kom mitt i morgonbönen, några frågor fick svar men några nya frågor uppkom, detta är den eviga cirkeln känns de som. Intressant givetvis :)

Jag fick ringa försäkringsbolagen angående mysets tänder två försäkringsbolag underrättades och det enbart för om det skulle bli några framtida bekymmer med hennes garnityr. Skönt att veta att man gör vad som är rätt och vad som förväntas av en som vårdnadshavare. Rustar för framtiden.

Innan hemgång råkade vi ut för ett allvarligt tillbud, ingen skadades men det hade kunnat gått riktigt illa. Dessa saker få mej att tänka på om...om det varit någon i vägen, om någon gått där, om,om,om. Jag får en obehags känsla i hela kroppen. Jag mår inte bra av dessa om.

Med detta i sinnet for jag mot dagis för att hämta mitt mys. Hon hade för dagen informerat fröknarna om att jag och fröken flickvän ska gifta oss. Dagis fröken berättade att det bara varit fem barn på dagis och med det så hade det blivit mer invecklade samtal. Jag gillar när det finns tid för barnen att sitta och prata och filosofera, sen behöver ju inte allt vara sant eller verklighet, men jag tror att det är bra.

Efter dagis väntade ridskolan, för dagen fick vi tant Ronja, hon är en old lady. Hon pallar halva passat sen kroknar hon något. Myset borstade henne efter ritten och hon fällde väldigt mycket.

Inom affären och inköp av penseer sen åkte vi hem och nattning skedde omgående, det hade varit en fullmatad dag.

Jockarp.

Krock....

Tillbaka till jobbet och myset var tillbaka på dagis, vi tänker oss en kort vecka. Och med det fantastiska väder som nu börja visa upp sej oftare och oftare så blir det trevligare att vara hemma lite mer.
Det var kul att komma till jobbet efter långhelgen, skämten avlöste varandra.

Jag har pysslat med lite allt möjligt, ett par tänkta studiebesök håller på att planeras, ett till Varberg och ett till Sundsvall, detta kräver lite tid av mej.
Speciellt det till Sundsvall, men det ska bli väldigt spännande och lärorikt.

Löpningen har jag legat lite lågt med, en mil i går och jag kände mej allt annat än fräsch, hade det kommit någon och erbjudit mej lift hade jag inte tvekat en sekund att hoppa in i kärran. Frågan är om det är något i kroppen som inte riktigt släppt loss eller om jag helt enkelt har för många mil i benen just nu.
Jag hade i alla fall småbyxor och ticha på mej, det var helt underljuvligt.

Jag fick banning på dagis för att jag inte lämnat in om semestern i sommar, problemet just nu är att jag inte vet när jag ska vara ledig.
Fördelen är att mysets dagis ska vara öppet under sommar sammanslagningen, nackdelen är att det inte är några ordinarie fröknar, dock lovades det kända vikarier vilket är bra. Och sen är hon ju en stor tjej nu.

Test av mammas jobbajacka...

Nu ska myset till tandläkaren för en kontroll efter en krock med mammans knä.

Jockarp.

Å så lite löpning.....

Vägen från Öland och hem gick snabbt, vi körde i ett svep och det på grund av att två av tre damer somnade i bilen och inte ska man väl väcka den björn som sover.
Ett stopp gjorde vi och det var för att jag skulle blåsa i polisens lilla mojäng för att kontrollera nykterheten på mej. Utan anmärkning givetvis och jag hade på tungan att säga till den söta polisen att hon kunde spara på polisens medel, i form av blåsningen för att bakom ratten satt en böna som är helnykterist, men jag lät moget bli.
De jag sa var att jag tycket det var trevligt att se dom och med det menade jag att jag tycker att dom gör ett bra jobb med sina kontroller. Fulltrattar ska ligga i sängen inte köra bil.

Hemma innan middag och projekt bilupppiffning tog fart. Bägge bilarna tvättades och fulltankades, redo för veckans jobb.
En kaffe på altanen i solläge var givet.

Myset drog till mormor och hon hade med sej ett par rena trosor, hon hade en plan om att bada bubbelkar. Medans myset roade sej med det så tog jag en tur i kvällsolen på berget. Löparskorna har fått bekänna färg denna påskhelg och den avslutades med en tur i grymt uppförslut i tre kilometer och avslutades med 6 km i nedförslut och raksträcka. Nu blir det sannolikt ett par dagas vila.

Myset var ren och fin när jag kom hem och hon åt några jordgubbar och lite fetaost sen ville hon läsa saga. Hon somnade innan jag lagt i från mej boken och klockan var inte ens halv sju. De har varit en tuff men rolig helg.
Jag roade mej med att göra fler pannkakor. Har man mjölk som håller på att gå över datum så är gräddnigen en kanon lösning. Jag älskar kanonlösningar.

Jockarp.

Påsk....

En påskhelg som innehöll det mesta är nu över.
Vi körde mot Kalmar och där var vårt första stopp, lite bus på ett lekland och lunch på IKEA sen var vi rustade för ytterliga mil i bilen.
Väl framme vid stugan fixade vi till allt som skulle fixas till sen väntade löpning. Jag brände iväg och turen bjöd på väldigt blandade underlag. Lite asfalt, lite sandstrand, lite ängsgräs och så lite go sankmark, jag ogillar att bli blöt om mina fina skor men här fanns inget återvändo. På naturreservatet ut med Ölands östkust var det väldigt blött. 18km och dyngsurar skor var vad jag fick med mej hem till stugan.

Barnen valde varsitt rum, varför vet jag inte, en ville sova i våningssängen och en ville sova på övervåningen, lilla mini fick inte välja, hon fick rummet med spjälsängen :)
En mysig kväll med tända ljus och fröken flickvän i soffanshörn, det var livskvalitet det.

Morgonmys, frukost och rustning för utfärd. Vi drog mot lilla orten Runsten och där var det påskfest som sällan skådats. Hoppborg, våfflor, karuseller och ansiksmålning.
När vi fått nog där åkte vi till Borgholm och käkade påskbuffe.
Hemma igen och jag ogillar att springa när jag ätit en stor middag men för dagen brydde jag mej inte, jag skulle ut. Benen var lite småsega men turen slutade ändå på milen. Det är behövligt för uppladdningen för nästa mara.
Kvällen slutade med mys i soffan och fröken flickvän drack vin och hon hade även tänkt på mej, en alkoholfri Mariestad öl korkades upp.
Jag drack ett par klunkar men efter dom fick jag ursäkta mej och övergick snabbt till mitt vattenglas. Vatten är min grej helt klart.

En god natts sömn och jag började morgonen där jag slutade dagen innan. Ännu ett löppass och det redan halvsju på morgonen. Nu var det en något mindre kilometermässigt, men på fastande mage och sankmark och sand under sulorna så var turen tuff. åtta kilometer senare kom jag hem till en tallrik gröt och en kopp kaffe.

Alla lastades in i bilen och nu var målet Böda sand. Vi tog oss in på området via utryckningsvägen och letade oss fram till en lekplats, där hängde vi en stund sen tog nyfikenheten över stranden överhand. Tjejerna sprang på sanddynorna och åkte kana nerför. En underljuvlig stund.
Kvällen slutade inte riktigt lita mysigt som dom andra kvällarna, myset blev lite krasslig och kräktes. Jag rörde mej mellan kaffekoppen och spyspannen.

Jockarp.

Tio papp......

Påskafin....

Myset fick inte sin vilja igenom angående önskan om att får vara kyckling på dagis. Utstyrseln fanns inte att finna i palatset. Men nog så söt åkte hon i väg likt en liten sockersöt påskkärring.
Festen på dagis verkade varit bra och det är det viktigaste. Jag blev glad hela dagen när jag fick bilden på mitt mys skickad till mej. Jag skrev ut den bums och satte upp den bredvid min dator.

Själv hade jag en kalas dag på jobbet, jag började med en sittning redan klockan sju och där löstes en hel del. När jag kom till mitt kontor hade påskharen varit där. Ägget som vi tömt på fem kilo godis var uppfyllt till kanten igen, gaaaah, bara att börja tugga igen:)

Möte, möte möte. Ja så var dagen. Men jag hann med att spara tio tusen och med det kände jag mej mer än nöjd, jag sken som solen när jag glatt lämnade mitt rum. Jag sa till grabbarna att nu när jag fick tio papp på fickan så stämplat jag ut i vettig tid.
Jag drog hem till mitt mys och det stundade ridskola. För dagen var det utomhusritt i skogen, helt fantastiskt. Vi travade över stock och sten och på några ställen hoppade den lilla hästen, namnet på dagens stjärna var Cikorias, en trevlig liten tjej. Rundan drog ut på tiden så myset satt på hästryggen i en och en halv timme, de passade henne perfekt.

Vi klappade den lilla ponnyn sen sadlade vi av. Myset borstade och kratsade hovarna, allt ska skötas.
Med lite tidsnöd lämnade vi sen ridskolan och skyndade oss hem, fröken flickvän skulle på festligheter så trissen skulle hänga med mej. Busiga som vi var hängde vi upp bra mycket längre än vi brukar. Vi gör som vi vill ;)

Nu väntar semester några dagar och här ska njutas av lugnet och av barnskratt. Glad Påsk alla ljuvliga människor.

Coooling ;)

Jockarp.