Olyckan....

Dagen började eländigt, en fluga retade mej i sängen. Fröken flickvän gjorde dock livet kort för den lilla insekten.
Myset kom och myste en stund och det var ju positivt, men snart skulle eländet fortsätta. Vi masade oss upp vid halv nio och vi diskuterade vad vi skulle ha till frukost. Vi kom inte till någon slutsats så det blev ett toabesök, under det besöket kom Mollie inflygandes på brekas och gapade om att hon behövde gå på toa, full panik. Jag sa till henne att gå på den andra toan, men det skulle hon absolut inte göra. Kaos utbryter och mitt i turbolensen slår hon dit rakt över tröskeln in i dörrkarmen. PANG. Pannan rakt in i karmen och bara av ljudet förstod jag att det var allvarligt. Jag var snabbt på plats och lyfte upp henne i min famn. Blodet sprutade ur ett hål i pannan. Det rann ner i ansiktet och med panik i rösten kallade jag på hjälp. Vi torkade av henne blodet och en stund senare hade blodet slutat och rinna. Hacket var inte så allvarligt men jag var rädd för att hon skulle få hjärnskakning. Vi ringde 1177 och fick en tid för ett besök hos sköterskan några timmar senare. Såret tejpades och vi fick information om hur framtiden såg ut. Hjärnskakning kan visa sej betydligt senare, upp till en veckas tid kan det ta innan det visar sej.
Myset hon fick dricka oboy och äta glass, vissa dagar får an tumma på sina regler och en dag med en krigsskada i pannan känns som en perfekt dag för ett undantag.

Hon var tuff och jag hörde ingenting gällande såret under eftermiddagen. Jag klippte gräset och hon kom hoppandes ut till mej och berättade att maten stod på bordet. Detta hoppande fortsatte sen. Min bror skulle fira sin födelsedag och vi var ju självklart bjudna. Mollie älskar att slå in alla möjliga saker i paketpapper så hon var lycklig som en lärka över att det var kalasdags. Hon slog in en massa pysselsaker hon gjort, om det uppskattades av mottagaren är jag osäker på ;) En god tårta och massa bär slank ner och sen fortsatte livet i en enda stor hoppning för myset. Det studsades på studsmattan i timmar med kusinerna och medan det skedde satt vi och slurpade kaffe i söderläge på altanen. Gött.

När kalaset var slut fick fröken flickvän och jag en möjlighet att testa våra nya vandrakängor på berget, Vi tog vita spåret. Det var en helt underljuvlig promenad som varade i en timme i ett mycket raskt tempo. Kängorna kändes toppen vilket var bra.

Nu väntar dagis för myset och jag ska lämna Blekinge i några dagar. Full rulle.

Jockarp.