För att kunna anmäla mej till mitt första ultra lopp känner jag ett behov av att testa kroppen och känna om det finns en rimlighet i att springa nio mil, jag måste funderar ut om jag är intresserad av att springa i 11-12 och kanske 13 timmar i sträck. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till rent praktiskt. Jag har läst en del och det står ofta att det är inte längden på rundan som är avgörande utan det är tiden man håller på.
Jag har inte super mycket tid känner jag så dom senaste tre dagarna har jag i stället kört på när jag haft möjlighet vilket då har resulterat i 3,6 mils löpning och 18 km på cykel. Jag är väldigt nöjd med det just nu. En lång väg kvar jag vet men det känns ändå helt ok.
Helgen började bra, föreningen levande landsbygd skulle ha jubileumsfest och det var lite pill innan det partyt skulle börja. Brandsläckare skulle på plats, scen skulle byggas och bord skulle dekoreras.
Det är ett duktigt gäng och visst vi är grymma när vi väl hjälps åt och får lite press på oss :)
Medan jag var och riggade inför kvällen hängde myset med fröken flickvän. Dom hade käkat lite tacos till lunch och det är tydligen Mollies favoriträtt numera.
Eftermiddagen blev jag helt ensam. Det stundade kalas men jag avböjde och körde lite löpning i stället.
De finns en annan liten risk med att springa ett ultra lopp och det är att man under träningstiden kan bli något asocial. Och de är jag ju inte, men självklart måste jag i så fall prioritera träningen framför sociala grejer. Den 20 September ska beslutet fattas för mej och familjen om det blir eller inte blir en tur i fädernas spår.
Kvällen bjöds alltså på fest. Det var en trevlig tillställning för familjen, med hoppborg för dom små och lite blandade tävlingar för resten. Vi fick god mat och bandet spelade låtar som var lättdansande.
Det blev inte så sent. Det är ju en dag i dag med och den ska gå i äventyret tecken.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar