Impad....

Morgon promenad....

Jag är djupt imponerad av min kropp. Något stel men inte öm, ingen smärta efter över fyra mils löpning är det inte märkligt.
Jag minns det som i går, mitt första marathon i Dublin för ett år sedan. Då när jag dagen efter loppet förbannade varje trappa jag såg. Speciellt om jag tvingades att ta mej nerför trappen.
Igår sprang jag upp och ner i palatsets trappor utan minsta problem eller smärta. Med det drar jag slutsatsen att Leonora Vilhelmsson just nu är grymt tränad. Vad skulle det annars kunna beror på. Nej kroppen är helt enkelt van vid lång monoton ansträngning. Och jag är stolt.

Jag hämtade mitt mys på undantaget redan halv sju på morgonen. Hon hade sovit gott hos mormor men vaknat på bushumör redan halv sex på morgonen.
Med en tidig start på dagen hinner man med massor. Vi städade bilen, bar in alla kassar från Ullared och mina träningskläder.
Vi bytte lakan i sängen och flyttade madrasser. Vi bonade så att alla tjejerna nu delar rum. Det blev supermysigt och jag tror att dom alla kommer att trivas.
Det är bra med stora rum.

Vi fick besök av en god vän och hennes dotter. Dom hade nybakade frallor med sej vilket det åt glupskt av. Tjejerna hade lite svårt att komma igång med leken men dom hade det ändå stundtals mysigt.
Vi avverkade en väldig massa samtal, lite terapi liksom ;)

Efter besöket drog jag och myset ut på en cykeltur i ett helt underljuvligt höstväder. Livet var väldigt lättlevt.
Den andra avlusningen följde sen, nu får vi vänta och se om det gett lyckat resultat.

Höstblommor.....

Jockarp.