Jag vill flyga....

En present...Det känns som fröken flickvän känner mej :)

Dagarna på jobbet fortsätter att vara intensiva. Jag gillar förvisso högt tempo men ibland behövs det tid för reflektion och att komma i kapp.
Just nu ligger det fyra protokoll på mitt bord som jag ska försöka bena ut, det ihop med alla andra små måsten som kommer titt som tätt.

När det är mycket på jobbet är tiden hemma ännu viktigare. Men när jag kom hem var det tomt i alla ändar av huset, myset och mormor var hos mormors kompis som även hon passade sitt barnbarn.
Fröken flickvän var på sitt håll och jag, ja, vad skulle jag göra?
Enkelt, löparskorna på och jag siktade in mej på mördabacken och för dagen hade jag siktet inställt på två turer upp för backen. Det var så enkelt och lätt att springa och att hålla sej till planen. Ibland klaffar allt.
Känslan när jag kom hem efter 13 km och två vändor i backen var ljuvligt. Jag hade rensat hela kroppen på allt. Det fanns bara lycka kvar i alla delar av kroppen. Löpning är helande helt klart.

Myset har varit lite svajig på kvällarna och jag tror att det beror på sprutan, hon har varit känsligare än vanligt och med det har det blivit lite onödiga konflikter.
Men så är det ibland.

Badrummen är nu så gott som klara, det enda som inte är klart är porslinet i det stora badrummet, men det kommer förmodligen att vara på plats i helgen om allt går som planerat. En sak till som återstår är den räkning för kalaset som ska betalas. Jipppi.... Och plus till det jippit så behöver bilen nya sulor. Lika bra att ta allt på en gång.

Redan innan allt är klart med renoveringen har vi tagit tag i nästa etapp av tillpiffning av palatset. Fin farstun och grovfastan ska fixas till. Efter att det är avslutat ska jag luta mej tillbaka i några år och inte göra ett skvatt. Det gillar jag.

Så gott som klart....

Jockarp.