tisdag 29 december 2015

Imponerad....

Leverans....


Helt ensamma i borgen. Lugnet la sej snabbt och jag välkomnade det. Det var jag och myset och vi gjorde väldigt små ljud i från oss under morgon timmen.
När det ljusnade tog jag en löptur på 14 km. Jag närmar mej 160 mils strecket och jag vet med all säkerhet att jag kommer att komma över den siffran innan årets slut. Jag har inte många dagar på mej, men det räcker.
Jag tog för dagen rundan runt bron, det var snorhalt på vår kära bro så jag fick ta dom små lätta stegen över. Jag var pigg när jag kom hem och det bordar gott för framtiden.

Mysets kusin kom på besök och med sej hade han hockeyhjälmar för utlåning till mej och myset.
Vi drog in till ishallen och där var det minsann julstämning. En liten fin gran stod mitt i rinken och hela lokalen var nersläckt. Det var supermysigt att åka runt när det var lite skumt.
Det gick ganska bra för Mollie, hon kämpade på i en hel timme ute på isen. Storkusinen var oss behjälpliga hela tiden, den var en skön, avslappnad och social timme.
Myset klagade något över skav på foten och det blir ju lätt så. Det är ju inte varje dag man har skrillor på fötterna.

Middag skulle lagas och fröken Vilhelmsson önskade sej köttbullar. Ja då var det bara att sätta fart att göra smet och rulla köttbullar och steka så fort det bara gick.
Hon åt två omgångar och var nöjd över sitt middagsval.

Kvällen blev skön, vi pysslade lite med att lägga smörpapper över diverse saker och måla av, jag minns det som i går, precis så satt jag på kvällarna i mitt flickrum och målade. Det var tider det ;)
Mollie blev imponerad av själva pysslet, att hennes mamma kunde inspirera henne i konsten pyssel, det var oväntat. Och jag var självklart stolt.

Kvällen och natten blev vuxen, fröken flickvän och jag låg och pratade om livet, vilka problem vi har och kanske kommer att få. Hur vi ska lösa dom och hur vi på bästa sätt ska rusta flickorna för framtiden. Nattningen av oss blev väldigt sen, natten gick över i ny dag, men vi såg de som viktigt. Och det känns som om vi förstod varandra och att vi jobbar på att komma till samma mål.


Vilken glidare ;)



Jockarp.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar