Sjukling....

Efter lite hosta kom så febern, klockan halv fyra på morgonen kom en varm liten tjej in till min säng och sökte kärlek och närhet.
Vi tog oss till vardagsrummet, tempen visade på närmare 39 grader. Sin vana trogen vägrade hon medicin. Positivt på ett sätt negativt på ett annat. Själv blir jag tokig av folk som stoppar i sej piller hit och dit utan anledning, jag tror på att kroppen i största möjlighet ska ta hand om problemen själv. Allt för att bli starkare. Det negativa är att är det skarpt läge och febern blir hög är det viktigt att få i henne lite febernedsättande.
Jag bäddade ner henne i soffan och slog på ett barnprogram, lite vatten slank ner och jag masserade hennes panna och ansikte, hon somnade.
Halv fem körde jag mot bruket, jag hade lovat att infinna mej för att hjälpa till med en alkokontroll.
Jag började med att få och ge en bamsekram till en kollega. Helt underbart en måndagsmorgon. Vissa människor har en speciell plats i mitt hjärta. Denna bjässe till man är en av dom;)

Kontrollen utfördes och efter det vände jag hemåt. En tid på vårdcentralen klockan tio, det för att utesluta scharlakansfeber som tydligen härjar i kommunen. Proverna visade inte på det och det var glädjande. Myset somnade i min famn medans vi väntade på svaren.
Vi körde hem till mormor som hade köpt glass vilket slank ner i en väldans fart.

Vi tog oss hem till palatset och där somnade hon i soffan och åter i min famn.
Efter vilan piggnade hon på sej något, det passade bra för jag behövde komma ut lite. Myset fick titta på teve hos mormor och morfar och sitta nära och mysa, detta medan jag sprang 14 underbara kilometer. Det var behövligt för kropp och knopp. Att jag för dagen hade en ny spellista gjorde löpningen än mer tillfredställande.

Jockarp.