Med arbete hela helgen kändes det mer skönt att ta ledigt under måndagen. Myset har varit inackorderad på undantaget så henne har jag knappt sett. Ju mer viktigt var det att vara tillsammans på fridagen. Vi började med frukost, sen körde vi till kyrkogården och vattnade blommorna, vidare drog vi till Karlshamn för att fixa lite med fröken flickväns bil. Vi tog en andra frukost i form av pannkakor på gula M:et medan vi väntad. Efterrätt i form av en glass i den ljuvliga vårsolen.
Vi körde hem och hämtade kamphundarna. Dörren på baksidan öppnades och den behölls sådan under dagen. Gud så skönt.
Vi åt lunchen på studsmattan och jag la mej ner och njöt i solens sken. Den värmde gott. Myset kröp upp till mej och sa att hon älskar mej. Det var en bra dag något annat kan jag inte säga.
Vi studsade lite och jag la mej över henne och kittlade henne till hon kiknade av skratt. Jag älskar min lilla dotters skratt.
Jag stack emellan med gräsklippning. Det var grymt behövligt. När vi ändå var i farten började vi på att piffa till altanen, den kommer bli urtjusig. Välkommen sommar typ.
Jag lagade mat och förberedde för familjens middag. Allt var klart innan dom skulle bege sej till gympan, fröken flickvän var dagens taxi.
Jag tog på mej löpskorna och begav mej ut på en välbehövlig tur på berget. Jag lekte i tre timmar på stigar och skogsvägar. Jag passerade Trollestenen, det var ett tag sen jag passerade stenen med texten -Skogens vän- Jag gillar stället.
Jag fortsatte att leka uppför och nerför. Den känslan när man inte vill sluta springa, den är obetalbar och den infann sej.
Jag var sliten när jag kom hem, stenarna hade slagit upp i sulan och fötterna var ömma, men nej det spelade ingen roll. Allt var bara helt underbart. Löpning när den är som bäst.
Det enda som oroade mej något var mängden pollen jag fick i mej under de tre timmarna jag var i skogen. En polenchock vore inte helt omöjligt.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar