Ingenting, nej ingenting.....

Ibland känner man att man har gjort allt man kan och ingen ljusning syns, det är väl då det är dags att damma av sej lite och gå vidare i livet.
När det bara är en av två som tror på en lösning då löser man heller inget.

Det kändes faktiskt väldigt bra i går eftermiddag när jag checkat ut från jobbet. Det kändes som om ångesten släpp det krampaktiga taget om mej och att jag andades lättare.
Jag har gjort vad jag har kunnat. Och mer tänker jag inte göra i ärendet.
Jag har varit med om detta innan fast 1000000 gånger värre, detta är en piss i Mississippi jämförelsevis. Jag flinar faktiskt åt det lite när jag sätter perspektiv på det. Detta är ingenting, ingenting.
Men visst har det satt små spår, det har gått 8 dygn utan fast föda och kilona rasar, men jag är på gång, jag känner det i luften. Just nu ser jag det enbart som en välbehövlig fasta ;)

Detta kommer blåsa över som en lätt sommarbris och jag ser redan nya möjligheter, det är bara att stänga av och gå vidare. Kontaktboken är full och första kontakten är tagen.
Jag blir 40 år snart och jag tänker inte vara ensam och passiv på glasberget, jag är en alldeles för bra person för att inte ytnyttjas av kvinnfolk ;)  Passivitet ligger inte riktigt för mej, det är inte jag, så nu låter jag bollen rulla.

Glad i hågen hämtade jag upp mitt mys, vi körde hem och packade badväskan. Mot badhuset, det var inte lika mycket folk som sist som väl var, nu kunde vi ta ett par simtag.
Myset hon var som vanligt sjövild, underbart att se.
Ett par timmars bad sen drog vi till Maxi och handlade lite bra att ha och pinaler till ett kommande bullbak och självklart lite fredagsmys.

Myset åt som en häst när vi kom hem och chokladen for ner den med.
Jag drack vatten och småflinade lite åt henne när hon gluffsade i sej. Jag älskar matglada barn.

Ett nytt intresse har väckts, hon tittar på teve, pausar bilden och målar av det som är på bilden. Det var vår fredagsaktivitet. Hon är helt otrolig på att måla. Stolt mamma.

Min solstråle......

Jockarp.