Julskrud....

Tungt att vara skogsägare...

Sov som en gris till halv sju, det behövdes minsann. Myset sov ännu längre, henne fick jag väcka så hon inte skulle missa gröten.

Jag hoppade över frukosten och fokuserade på en kopp kaffe. Fasteträning en lördagsmorgon var planerad. Den bästa träningen helt klart.

Jag gav mej ut och känslan med grusade vägar under fötterna fick mej pirrig i hela kroppen. Gud vad jag älskar att springa på berget och helst då i mina egna marker. Den totala lyckan.

Jag dundrade upp för mördabacken och styrkan i kroppen gjorde att det enda jag kunde göra var att le när jag trummade uppför. 

Jag tänkte att det är dom tunga stenarna som sjunker till botten, dit ska inte jag, jag är lätt som en fjäder. 

Nerför var det brant men jag öste på även där. Tillbaka efter en mil i benen och där stod hon igen, min älskade backe. Vända två upp och jag andades lite mer, vilket var skönt. Motvinden slet i min kropp men jag hukade mej inte för vinden, jag sträckte på mej och gjorde mej större och tog emot den med hela min kropp. En urkraft släpptes lös i mej och jag välkomnade vinden och motlutet. Jag sökte mer motstånd.

Människan är av naturen lat och jobbar oftast efter att leva livet med minsta möjliga motstånd. Så är inte denna människan funtad just nu. Jag ville ha mer, mer och mer motstånd.

Full rulle hem...

Det var dags att fixa en utegran till palatsets borggård.
Vi drog upp på berget och hittade en ganska omgående. Den var stor men det är även Månsagården så det passar perfekt.
Myset och jag satt på flaket och höll granen hela vägen hem och hon tjöta av lycka. Jag sa till henne att sånt här får man bara göra på landet.
Hon vände sej om mot mej och sa:
- Jag är glad över att vi bor på landet mamma.
Jag med blev mitt självklara svar :)

Nytt för i år var att vi satt granen efter lite avskalning på stammen i en parasollfot. Så smart, så enkelt, så perfekt.
Jag tyckte att det fattades lite ris nertill så jag tog motorsåget och gick upp på en nyplanteringen bakom huset och sågade ner ytterligare en gran. Vi blev nöjda.

Vi var inte klara där, nepp. Vi handlade till mysets kalas som går av stapeln idag och vi köpte med oss attiraljer för att kunna sno ihop lite lussebullar. Det pysslade vi med på kvällskvisten. Det blev en sen kväll men så är det i adventsstöket och det blev en mycket bra dag.
Pang ner men den i braiga lådan.

Palatset i julskrud...

Jockarp.