torsdag 3 november 2016

Pain in the ass....

Exakt så här kommer det till att bli, det är jag som har hornen :)


Jag är överväldigade.
Över 5000 unika besökare på min blogg igår och det är nog nära rekord på en dag det. Det är ju roligt. Roligt är ju även att det är 5000 som har tagit del av mitt erbjudande och 5000 som pratar med en person var om det, ja ni fattar, det rullar på. Tack.
Hittar jag inte en medresenär så är det inte ni mina läsares fel i alla fall :) Tack ni alla som delat länken och tack för all härlig feedback. Kärlek till er.
Jag har dock mitt önskeresesällskap klart i hjärnan och hjärtat. Vi får väl se hur det går.

Dagen började inte riktigt lika kul. Nä blodtrycket for upp på max och topplocket var nära att lätta när jag åkte till fritids med min dotter. Större oreda är nog inte möjligt och när jag sen fick feedback av mat tanten om hur Mollie verkar må i skolan blev jag rosenrasande. Hon berättade för mej att min dotter är nedstämd och ledsen. Varför har jag inte fått ta del av den informationen av personalen?
Ett brev till rektorn är ett måste. Behandlas inte min dotter väl i skolans värld så kommer dom få en pain in the ass i form av mej under hela hennes skoltid. De kan dom fethajja.
Jag kom till jobbet och mina vänner där fick ta del av en lejonhona som röt till så hela savannen tömdes på andra djur.
Dom förstod min ilska och frustration väl. En liten tjej som inte ens har fyllt 6 år ska inte behöva klara sej själv stora delar av dagen. Jag var som ett monster men det skiter jag i. Min dotter är viktigast för mej.

Detta genomsyrade sen stora delar av min arbetsdag, jag fick kräka av mej både här och där och många tyckte att det kunde ju räckt med de ena eländet jag utsatts för de senaste veckorna. Men vi konstaterade gemensamt att det ofta är så, en olycka kommer sällan ensam och det är ofta dom starka människorna som testas. Och nog har jag testats alltid. Och stark det är jag bevisligen.
I ett försök att muntra upp mej spelade dom ett par låtar med Jill Jonsson. Dom skrev till och med ut hennes kontaktuppgifter till mej. Vilka polare alltså ;)

Jag hittade en mycket fin och talande text. De kändes som om den skrivits av mej, Jag kände igen mej till 200% Det var mej rakt igenom. Huvudet på spiken. Lappen med texten satte jag upp på mitt kontor.
Mina vänner lovade dyrt och heligt att dom skulle köra mej. Tack.

Hem till min lilla kärlek som var hemma på undantaget. Hon var pigg och glad till min stora glädje. Vi firade att vi nu har höstlov med en pizza. De fick jag sota för på kvällen, jag tror jag drack en hel spann med vatten.
Vi tände lite ljus i vardagsrummet och vi var uppe längre än vi skulle, men är det lov så är det.

?


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar