Gran och kola....

Hårt jobb att vara skogsägare....

Vi myste till söndagsmorgonen i sängen och jag frågade Mollie om vi skulle starta vår stereo. Ja. sa hon leende.
Jag startade upp musiken i vardagsrummet och hon hoppade upp och sa höj, mamma höj. Jag flåsade på högtalarna och sa till henne att nu får det räcka, spring ut och lyssna om det är bra.
Jag började bädda sängen och jag hörde hur hon skrattade högt från vardagsrummet. Det är kärlek till vår musikanläggning det. Morgonpasset i dans tog sen fart ;)

Jag gick in på Mollies rum och det var i stort behov av städning, det påtalade jag för min dotter var på hon svarade, man kan väl inte städa så här tidigt på morgonen. Jag skrattade och sa, nähe. Vilket klockslag passar det lilla fröken Vilhelmsson att städa då? Hon hoppade iväg och blarrade om något jag inte uppfattade.
Jag funderade då över när barn börjar gå som normala människor, för Mollie är det omöjligt att inte springa eller göra hoppsasteg. Går gör hon sällan. Konstigt.

Berget och jag.
Jag var lite stel i benet som jag haft kramp i men det blev bättre efter första backen. 25 km skogslöpning och ett avslut i mördabacken, precis vad jag behövde. Närmare fem mil och 1500 höjdmeter även denna helgen. Kroppens muskler var i symbios med mina lungor. Det var full leverans och full utdelning på måbra kontot.
Det var gråmulet, hela himlen var mörk, jag tittade upp och såg ett litet litet hål i den gråa massan. Där var det blått. Jag log och sa till mej själv. Bra där Leonora, precis så ska du leva, du ska se det fina och positiva i livet även om det bara är litet. När jag sagt det och kommit överens med mej själv om att det är så det ska vara skrattade jag lite till och öste på i backarna :)

Lunch sen bar det ut på berget igen. Granarna skulle sågas ner. Jag var lite inne på att jag inte skulle ha en gran i år. Känns ju lite överkurs att Mollie ska ha en gran på sitt rum och jag ska ha en i salen. Men lilla fröken Vilhelmsson ansåg att traditionerna inte skulle ändras. Så ja en bamse gran till mej och en lite mindre till myset. Hon tog in sin bums, jag suger nog på den karamellen nån dag till.

Bus...

På tal om karameller. Jag boxar Jante på näsan och sticker ut, jag skulle vilja träffa på den människan som gör godare julkolor än Leonora Vilhelmsson. Jag är ett fenomen vad det gäller dessa kolor. Vad jag gör vet jag inte men jag antar att smaken blir så fantastisk för att jag slänger ner ett par nypor kärlek i smeten;)
Dessa kolor levererades söndagkväll i palatset. Smaskens.

En sak som jag avskyr som pesten är att röja upp i garderoberna, jag tror inte att det hänt dom senaste tio åren, inte i mina garderober i alla fall. Myset älska det däremot så det var en aktivitet vi hade under kvällen.
Och faktiskt var det roligt. Hon provade och jag la fram, vi pratade om dom olika kläderna om dom var köpta eller sydda i Månsagården. Sorteringen gick bra, jag fick smyga ner några få kläder i "flytta upp till våning två högen"

Nu dansar vi sa myset när hon var klar med högen, jag flinade och sa till henne, men mina garderober då, när ska dom sorteras? Eh kom nu så dansar vi avslutade jag meningen. Dans går före sortering helt klart ;)
Dans till halv nio sen fick vi behandla tänderna med borsten en sväng. Jag gjorde det stora misstaget och frågade Mollie om hon kunde vissla. Hej tandkräm i nyllet....God natt.

Koncentrerat....

Jockarp.