Motståndskraft noll....

Juldagschill...

Efter en fin men lång julafton ville lilla prinsessan inte vakna från sin skönhetssömn. När jag kände mej bättre till mods och kaffet var klart och det var fyr i pannan gick jag in till henne och kröp ner under täcket med det nya örngottet, mysigt.

Hon ville inte mysa så värst länge när hon kom på att hon hade en massa saker från kvällen innan som väntade henne.
Vi fixade lite med några nya spel, dom monterades ihop innan gröten.
Ett missöde skedde när Mollie skulle förflytta sin tallrik och sitt glas till diskbänken. Glaset slant och det var skärvor av glas i hela köket och mitt i det stod min lätt chockade dotter. Still löd order från mej. Jag lyfte försiktigt upp henne i min famn och bar iväg henne. Blodet rann från hennes fot. Jag är lagom tuff i dom lägena. Lugnet behölls och jag tröstade. Men nog känner jag mej liten och ensam i dom situationerna.

Jag har under den senaste tiden tagit aktivt avstånd från vissa sociala medier. FB är en sida bland annat som jag totalvägrat.
Jag plågar mej alltså inte mer än nödvändigt med att få se hur bra allt i världen är. Jag vet nämligen att det inte är så. Och kan man inte hålla sej till sanningen så får det vara. Jag vill inte ha information som är förljugen, jag är inte redo för det just nu, jag har ingen motståndskraft mot det i nuläget. Jag vill ha fina saker omkring mej men det ska vara saker som är sanna.
Jag fick ta del av en fruktansvärd statistik och det var att på julafton är det över 3000 barn som ringer till Bris. Vilket fantastiskt samhälle vi lever i va? 3000 barn.....Hemskt.

Det finns alltid tid för mys i palatset..

Ett barn som inte behöver prata med Bris tog en lite cykeltur hon var så otroligt glad över sin cykel mitt lilla mys. Lycklig var jag som fick vara med och se henne.
Efter trippen landade vi i soffan till filmen Rapunzel, Jag attack vilade lite och lyssnade bara med ett halvt öra, men det verkade vara en fin film.

När morfar kom hem från sin golfrunda fick myset hänga med honom och jag fick tid på mitt älskade berg.
Det är minsann vackert även en gråmulen decemberdag när regnet duggade lätt. Det är något visst med dom grusade vägarna och backarna som rullar upp och även då ner. Kroppen kändes lite tung men sinnet behövde det och det lättade under mina timmar där ute.
Jag funderade lite på skogen jag sprang igenom, på den fina självföryngringen av gran och bokplantor. Dom små plantorna som ska växa sej större och större. Jag tänkte på Mollie om hur hon växer och snart är så stor så hon inte vill eller behöver ha mej så tight i sitt liv. Tiden går fort.
Jag tänkte på ett brev jag ska sätta mej ner och skriva. Jag tänkte på mycket minsann, Jag gillar den typen av tankar. Dom stärker mej som människa, jag blir kreativ och av den sidan av mej blir jag lycklig. Bra där!

Nöjd...

Middagen levererades av superkocken, gosse vad grym jag är i köket ;) Vi åt stora lass och en kaffe på maten smakade utsökt. Myset var badsugen och bada fick hon, en gegga skulle provas och gegga var det, knappt jag fick väck det från badkaret efter avslutad lek, men kul var det.

Kvällen bestod av sällskapsspelande, jag fick storstryk men vad gör väl det, det var en bra dag och jag är väldigt stryktålig har jag märkt :)

Jockarp.