Stort Tack....

Pang....

Ännu en tidig morgon på gymmet, jag piskade löpbandet en stund så svetten öste av mej. Jag ökade farten efter hand för att få in så mycket träning som möjligt på så kort tid, det funkar. Jag gick över och bankade några slag på säcken för boxare. Sjukt skönt även om jag varken har styrkan, orken eller tekniken, skönt att bara slå. Jag var redo för dagen.

Jag konstaterade att jag lätt har världens bästa familj, inget tvivel om det.
Efter dom spillror som mina damer lämnat efter sej varje gång så har dom stått där stadigt bredvid mej och stöttat och hjälpt.
Förra gången handlade det om en förlossning och ett barn. Denna gången handlade det om två resor som mitt ex så gärna ville åka på, både själv med mej och med sina barn. Jag betalade in pengarna och det hade klart varit jag som förlorat pengarna också om inte resan skulle bli av. Hon sket i vilket, hon var inte intresserad av om det löste sej eller ej. Nej Leonora du får ta smällen. Hon var ju redan någon annanstans med en annan kvinna.
Men min superfamilj löser detta. I två olika konstellationer kommer nu resorna bli av och jag är så himla glad över detta. Att allt verka lösa sej till det bästa. Det går på rätt håll nu. Tack min fantastiska superfamilj ;)

Mer att glädjas över.
Jag fick ett brev som var skrivet till mej på en gaysida på nätet, jag är inte inloggad så ofta på sidan så brevet hade väntat på mej ett tag.
Ett fantastiskt brev
Som började såhär.

Hej Leonora.
Ville bara skriva några rader:

Jag har följt din blogg i flera år - och du har varit till stor inspiration för mig i hur du lever ditt liv; hur du tar motgångar, hur öppen du är med dina känslor mot andra, din förmåga att älska stort, din lojalitet, att du känns hedersam och ansvarstagande och ärlig, din stridbarhet för det du tror på, din förmåga att uppskatta små saker som jag aldrig ens skulle lägga märke till, din naturkärlek, men framförallt hur l-e-v-a-n-d-e du känns, i med-som i motgång.

Jag tänker mig, men kan ha fel, att den där livsvitaliteten kommer sig av att du har en osedvanligt rik kontakt med vad du känner. Och det är förstås på gott och ont - när det är fint är det härligt, men när det gör ont är det g-r-y-m-t.

Ja, jag tro inte att någon kan föreställa sej vad detta brev betyder för mej. Först och främst att jag inspirerar helt främmande människor i min vardag utan att veta om det.
Att jag får ett brev skrivet till mej som är så igenkännande och rätt så det nästan är skrämmande.
En människa som aldrig har träffat mej beskriver mej och mina känslor precis som jag själv uppfattar mitt liv. Helt otroligt och, ja, jag blir glad och stolt.
Att en människa följer mitt liv och faktiskt ta sej tid att berätta detta för mej rör mej till tårar.
Jag har en otrolig tur. Det enda jag kan skriva är tack. Tack så hemskt mycket för brevet. Kärlek till dej.

Myset bestämde att vi skulle ha en spontanbjudning under måndagskvällen, morfar och morbror blev bjudna på kaffe och glass. Jag gillar hennes spontana, impulsiva sida. Lik mor sin ;)
Jag passade på att njuta extra mycket av min dotter, (det väntar en tuff vecka) Vi dansade, hoppade och sjöng innan vi slutligen landade i soffan.
En bra dag. En dag helt i min smak.

I palatset hjälps vi åt....

Jockarp.