Visa luggen...

Hopp, hopp....

- Mamma! om du vill mysa kan du komma in här nu.
De var orden från min dotter halv sju på morgonen, ja, jag vill inget annat än att mysa.
Jag bytte säng och kröp ner tätt in till henne och sen planerades dagen.

Fyr i pannan, kaffet koktes och gröten hälldes upp på tallriken. Redo för dagen alltså.
Vi lyssnade lite på musik och sen bar det ut på berget för mej. En halvmara till i benen på fastande mage, känslan var bra, något segt i första backen men 6 mil på tre dagar ska väl kännas lite.
En god löpjul är till ända.
Jag roade mej stora delar av turen med att sjunga. När jag fick enorm motvind funderade jag lite på det. Att inga plan lyfter i medvind, det gäller nog mej med. Jag behöver motståndet för att prestera och nu tänker jag inte löpning, nej livet.
Dessa tankar gjorde mej än säkrare på att det där brevet jag funderat på att skriva faktiskt ska skrivas och skickas. Det kommer att göras snart. Jag högprestera alltid när jag har ett givet mål. Det har jag nu och det är vansinnigt kul. Mer om det framledes alltså :)

Fullt ös...

En liten väninnan kom och hälsade på myset. Och det är väl fantastiskt, jag intervjuade pappan lite vid lämningen om vem han var och vad han jobbade. Det visade sej att han hade en bilfirma i stan, passar perfekt för jag har en trasig bil. I bland behöver inte Muhammed komma till berget :)
När tjejerna angrep studsmattan passade jag på att köra ved. Väninnan var grymt imponerad av våra vedreserver. Hehe Söta dom är.
Regnet öste ner och vi sprang in och fikade lite. Jag hade lite utfrågning av kompisen, jag vill ju ha reda på vad det är för några min dotter umgås med. Lika bra att sätta ribban direkt.
Efter avslutad fika frågade jag om dom ville dansa med mej, det ville dom. Vi drog på musiken och jag tror att Mollies kompis kom i något slags chock dom första sekunderna när myset och jag drog i gång med våra schyssta moves. Chocken släppte som väl var och vi hade väldigt kul, vi fick öppna dörren det var stekhett i palatset och full dans gjorde att svetten öste av oss.

Lite paus i dansen och tjejerna började måla, rätt som det var kom dom utspringandes till mej och tjöt, visa luggen.
- Va?
Visa luggen.
Jaha varför det?
Jag visade luggen och frågan blev, varför har du så lång lugg.
Alla dessa underbara funderingar man har när man är sex år, jag älskar det.

Kvällen, hm ja den var extremt mysig. Vi poppad lite korn och spelade spel. När vi tröttnade på det så dansade vi igen. Vi har så sjukt kul ihop just nu jag och lilla fröken Vilhelmsson.

Luggad ;)

Jockarp.