tisdag 13 december 2016

YOLO......

Min arbetsplats. Lyxigt...


Mollie envisades med att äta gröt innan morgonfritids, inga problem sa jag men du får gå upp tidigare. Hon formligen hoppade upp till gröt talriken när jag väckte henne. Bra där!
Hon är inte super förtjust i frukosten i skolans värld. Förmodligen är det ingen hotellfrukost, men jag väljer att inte spekulera något nämnvärt i ärendet. Med den aptiten lär hon aldrig bli undernärd.

När vi kom ut på trappan såg vi på himlen, den var proppfull med stjärnor, otroligt vackert. Jag sa till Mollie att idag kan vi inte stanna och räkna stjärnorna, då hinner vi inte till skolan. Hon log och sa till mej, Mamma, vi kan säga att det är stjärntals med stjärnor idag. Låter bra det, in i bilen nu löd min order. Jag Älskar att min dotter ser det stora i det lilla, stannar upp och reflekterar över saker. Det är bra.

Jobbet. En fantastisk morgon och en cykeltur upp till labb tog jag utanför fabrikens hjärta. Jag valde sjösidan och det var underbart vackert när solen var på väg upp. Kallt och det sved i pälsen på mej. Lite socialiserande med en gammal kollega hann jag med på vägen, alltid trevligt.
Labb Ja, femtio nyanser av grått kunde lätt spelats in där, fattar inte varför den miljön är så grå. Det finns både akvarium och blommor men trots det så känns det obekvämt grått. Jag gillar inte grått, jag gillar svart, jag gillar vitt.

Jag stämplade ut ganska tidigt och myset hämtades upp. Hon ville ha måndags tacos, självklart. Ner till ICA och där träffade vi på en liten kusin. Han fick lift hem till byn med oss. Mysigt.
Vi diskuterade det Månsagårdskapalatset i bilen.
Mollie hävdar att det är en bondgård vi bor på och jag hävdar att det är ett palats. Vi är inte överens riktigt men hon är grymt söt när hon argumenterar mot mej. Jag avslutad samtalet med att säga till henne att det är vår trygga borg. Det är vårt hem om det är ett tält eller ett palats spelar mindre roll. Hon blir nog något förvirrad i dessa samtal och jag bara flinar.

När vi gick upp för trappan hörde vi fågelsång, det är sparsamt med det nu vid denna tiden på året. Men för dagen satt det ett tiotal små gråsparvar på takrännan och sjöng välkomnande för oss. Vi tittade på dom och Mollie var förtjust och pratade på om vad dom åt, sov, om deras föräldrar och deras barn. Många funderingar där.

Hej livet. Nu kör vi!
Ja jag är inte redig kan tyckas. Men ett bra sätt att leva sitt liv är nog att leva det efter förkortningen för You only live once. Yolo.
Jag har nu inte mindre än fem resor inbokade.
Nu har jag varit lite mer noggrann med valet av medresenärer. Jag lär mej av mina misstag minsann :)
Jag har hux flux två Marathon inbokade igen, är inte det märkligt? Lika bra att träna på alltså.
Fem resor och om inte planet ofrivilligt dimper ner på backen på någon av dessa resor så är jag övertygad om att 2017 kommer bli ett resande år för mej. Det ser jag framemot med spänning.
Att resa är att leva.

Efter nattningen av myset var jag tvungen att ta mej ut i månljuset. Jag såg tidigt på kvällen att det var en klar kväll och att det var stormåne.
Jag diskuterade människans varit eller icke varit på månen, visst är det väl konstigt att det bara åkt dit folk under tiden 1969-72 sen då? Varför har vi inte åkt dit senare?
Det jag inte visste då under mina spekulationen om hur det låg till gällande om månen blivit betrampad av mänskliga fötter eller ej var att jag senare på kvällen skulle få sen Halo, ett ljusfenomen runt månen. Det var så sjukt cool att jag inte ville gå in. Jag var hur lycklig som helst över att jag lyckades pricka in att gå ut just då. Sånt händer bara Leonora Vilhelmsson ;)
Nöjd över min Halo syning öppnade jag en glasspaket och glufsade i mej glassen direkt ur burken. Bara för att jag kunde.

YOLO!!! ;)


Molnfabriken, att en fabrik kan vara så vacker..



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar