Avundsjuk....

Natten blev sådär. En fyrbent spillevink bestämde sej för att lämna stallet och gå ut på gårdsplanen och busa med dom andra fålarna. Detta gjorde att jag vaknade av gnäggningar och smågnabb. Jag var trött och lagom sugen på att leka tafatt med en häst mitt i natten. Men ut gick jag och jag hittade en för liten grimma med tillhörande grimskaft, det slängde jag runt nacken på busen och visade åter in den mellan fyra väggar. Jag rullad upp en ensilagebale och satte vid dörren så Houdini skulle misslyckas med att åter ta sej ut. Lugnet la sej åter över gården men jag var klarvaken.

Jag drog tidigt till bruket och ordningen var återställd, ingen mer än jag på gymmet i arla morgon, grabbarna skröt om att dom skulle köra varannan dag, men tydligen började dom med att skubba. Mej gjorde det inget. Jag tände bara en lite lampa så löpningen skedde i ett dunkelt rum. Sju km satt som en smäck, jag var pigg, fräsch och stark. Go känsla.

Jag fick en genomgång teoretiskt av fabriken, vilket var behövligt, det är så mycket jag inte vet. Det var väldigt intressant, det kommer tydligen bli husförhör i ämnet enligt läraren. Jag flinade lite och sa att jag får nog ha lite mer kött på benen för att förstå hela flödet. Det är en fantastisk anläggning jag jobbar på. Självförsörjande och symbiosen är nästan total. Inget går till spillor. Det är häftigt och svårsmält hur allt hänger ihop.

Jag lämnade bruket vid halv fyra och körde bums till skolan, till mitt mys. Hon satt och spelade spel med en ny fröken, dom verkade ha det så mysigt. Jag blev lite avundsjuk över att andra vuxna människor får tillbringa dagen med min dotter, det borde ju varit jag.
Mollie hade vattenmelon med sej till fruktstunden och tydligen var det många barn som blivit avundsjuka på det. Ja och vad gjorde myset då, jo hon bjöd självklart bort melonen, vidare hade dom bestämt vad hon skulle ha med sej nästa dag och nästa dag..... Ja tydligen är det nu min dotter som ska förse kidsen med mellis. Vi får väl se hur det ska styras upp.

Hem till byn och det är skönt när det inte är kolsvart ute när man kommer hem. Jag drog ner ett djupt andetag med luft i mina lungor när jag gick ut från bilen. Jag andades frisk luft, luft som doftade häst, gamla löv och ensilage. Underbart.
Jag log när min dotter tävlade med mej upp för palatsets trappa, en tävling där endast en av två tävlade och jag var inte den ena. Vad är det, de där med barn och tävlingar. Mollie är inne i en ålder då allt är en tävling. Undra hur länge den fasen varar, livet ut?

Vi lagade middag och när allt var undanstyrt drog vi upp till kusinerna, jag var kaffesugen och social. Mollie busade och jag fick kaffe. Toppen.
En chill kväll och tidigt i säng, det är jobbigt att vara ute på nattliga äventyr.

Lagom kul att rulla på en sån här mitt i natten...

Jockarp.