Bra mat från Sveriges bönner...

De ska börjas i tid :)

Efter nattsuddandet sov myset till halv nio. Härligt för henne. Jag var dock uppe i vanlig tid, kaffe och fart i pannan. Gröten gjordes och serverades på silverfat när prinsessan af Månsagården äntligen masade sej upp.
Det var en fin vinterdag, vinden var måttlig och kylan osträng, de enda som kanske saknades var den stora gula boll på himlavalvet, den lös med sin frånvaro. Vi gick ut, jag körde ved och Mollie målade på en trävägg med sina kritor, jag gillar när den lilla konstnären flyttar ut från ateljén, ut i det fria. En nästa Zorn kanske.
Jag filosoferade stora delar under vedkörningen på min framtid. Jag gillar dom där rutinmässiga jobben när man gör saker utan att tänka, att man rör sej framåt och använder sin muskelmassa utan att fundera på det. Tankarna blir friare när min kropp gör något fysiskt och friare tankar det gillar jag starkt.
Det var samma tankar som snurrade varv på varv, ena sidan är säkerheten dunderstor att det blir som jag förväntar mej, andra sidan är de nattsvart och att jag då ställs inför att själv lägga sten på sten för att bygga mina broar. För en gång skull behöver jag verkligen att likt Muhammed, att berget denna gång ska komma till mej.

Mina filosofiska övningar fortsatte när myset gick till morfar och skulle kolla på slalom. Jag hoppade i min roll löparLeonora. För dagen tog jag tights, jag hamnade i himmelriket, allt satt där det skulle och det var lagom motstånd. Mina Asics levererade som vanligt, trots de snorhala och förrädiska isfläckarna kände jag mej trygg. Hej hopp jag avslutade veckan med två pass i Mördabacken, bara för att jag kunde ;) Go känsla att gå in i ännu en ny vecka med massa mil på måbrakontot. Det går bra nu, kroppen är ruggigt stark.

Att vara sex år måste vara väldigt jobbigt, myset är inne i ett stadie just nu att allt hon tar i försvinner, går sönder eller välter. Hon snubblar och sitter inte still en sekund, myror i brallan är ett milt uttryck vad det gäller Mollie Myset Vilhelmsson just nu.
Gårdagens prövning för mamman var helt klart när pärlspannen med 15000 pärlor "råkade" hamna på vardagsrumsgolvet. Jag var redo att hämta en påse av papper att andas i för att inte tappa fattningen helt. Käkarna bets ihop så knappt luften kom emellan. Jag hatar verkligen pyssel men jag konstaterade snabbt (ännu en ny lärdom) att jag hatar ännu mer när pysselsakerna inte är i dom förpackningarna som det var tänkt.
Sanering pågick en stund och jag flinade lite när jag gick med sopborsten, det är ju ändå ingen fara Leonora, det är lite pärlor, det var ingen giftig gas eller vätska som rann ut, det var inga bomber, granater eller annat dödligt, det var pärlor....Men ändå det var ju 15000 vilket i den tappningen kändes som stjärntals med pärlor. *klök*

Middagen blev nästan helt gratis, morfar hade gjort något jobb till någon snubbe och fått en laddning kyckling. Den tillagades, det ihop med potatisen som även den är gratis vältes ner ihop med sås och för dagen spetsade jag till med lite socker i form av lingonsylt.
När vi satt vid bordet och åt sa Mollie plötsligt:
- Bra mat från Sveriges bönner.
Jag höll på att flina runt och självklart bad jag henne att säga det igen.
Bra mat från Sveriges bönner sa hon igen. Hon måste hört det på någon reklamsnutt men det är helt klart något jag ska börja säga vid matbordet :) Härligt.

Mums...

Jockarp.