Det är något som inte stämmer....

Inget att fundera på va?

Idag ska jag recensera och beskriva min upplevelse av en bok jag precis läst.

Jag fick en bok av tant N när vi sågs sist. Jag fick den recenserad i stora drag och efter att jag läst på baksidan var jag osäker på om jag var redo.
Det visade sej att jag var det trots att igenkännande faktorn var enormt hög. Boken heter Det är något som inte stämmer och är skriven av Martina Haag. Jag har läst många böcker av Martina och jag har gapskrattat rakt ut. Det gjorde jag inte nu kan jag säga. Detta är en bok som handlar om en skilsmässa, hennes skilsmässa.
Man får följa med henne när det går upp för henne att hennes man varit otrogen, där har hon kämpat med att förändra sej själv för att lösa fnurrorna på trådarna och duga. Men hon kämpade mot ett mål hon aldrig kunde nå.
Hennes man hade träffat en annan och var redan klar med sin bearbetning. Han var redan någon annanstans. Tänk så var det för mej också. Martina Haag var lika rövknullad som jag.
Jag kände en enorm tillhörighet till henne i boken. Jag har upplevt allt det hon beskriver. Varje känsla.
Hon beskriver hur hon möter skräcken i stället för att fly, lite som att föda barn. Så länge man kämpar emot smärtan och är rädd gör det skitont, men när man ger upp och låter smärtan komma så försvinner den, inte helt såklart, men den blir hanterbar. Man letar hela tiden efter det hanterbara i sorgen.

Hon åker upp till fjällen och lever som stugvärd i tre veckor, det är platser jag besökt. Jag tänker mej en plats likt Tarfaladalen som jag besökte i samband med vår vandring upp på Sveriges högsta berg. En fantastisk plats där tre glaciärer mynnar ut i en lite sjö. Bedårande vackert.
Jag tänker mej en plats så ödslig där inga bilvägar finns. Jag tänker mej platser där man hör tystnaden. En sån plats behöver jag också, en hydda i skogen där ingen kan hitta mej. (Jag kan inte det, jag har ansvar för mer än mej själv,) men detta är alltså en plats Martina väljer för att läka sina vidöppna saltade sår.

En mycket bra bok som jag tycker att alla ska läsa. Både dom som Martina och jag som blivit enormt svikna av dom vi kanske älskade mest. Men jag tänker också att det är en bok som motparten (svikaren) ska läsa och ta till sej.
Finns det någon form av empati så kanske man kan lära sej något av den, att man inte ska behandla människor som man inte själv vill bli behandlade, för jag garantera, ingen vill bli behandlade på detta sätt som hon beskriver i boken.
Och ja, jag vet vad jag pratar om ;)

Tack för boken tant N.

Jockarp.