Jag gillar att gilla mej själv...

Världens bästa jobbarkompis har köpt pysselböcker till myset :)

Jag har inlett detta året sockerfritt, allt med tillsatt socker går alltså bort just nu och tanken är att det ska hålla i sej fram till vår nästa resa. Jag mår bra av att köra perioder utan socker och jag mår bra av att köra perioder med. När vi ska resa är det nästan omöjligt att köra sockerfritt, mat ute innehåller en massa saker som man inte har en aning om och det är nog en helt del socker där i. Och glass vill jag äta när jag ska vara i värmen.
Men hela Januari är planerad sockerfri, härligt :)

Jag fick åter en fråga om jag var fåfäng, nja det vet jag inte, inte extremt. Men jag gillar att känna mej fräsch och vältränad, jag gillar att gilla mej själv alltså. Väldigt osvenskt att stå upp för det och säga att man är nöjd med sej själv. Men sån är jag och jag tror att alla människor vill gilla sej själva, men en del orkar bara inte förändra sej så att dom kommer i det läget.

Jag funderade lite över det när jag fått frågan och jag tror att det ligger till så här. Att gillar man sej själv och är trygg i det utförandet/utseendet man har så kan man också älska andra betydligt lättare. Man behöver alltså inte lägga så mycket energi och fokus på att försöka älska sej själv (det gör man ju redan) och då kan man alltså överösa andra människor med den kärleken i stället. Logiskt, visst?

Det slog mej i samma fundering att dom tjejer jag har varit ihop med har inte varit nöjda med sej själva. Det har alltid varit gnäll på för stor mage (kolla jag ser gravid ut) eller jag har för liten rumpa (din är mycket snyggare) Vad är problemet, om man inte gillar något så ändra det eller faca det, sluta gnäll och lev med skavankerna om du inte orkar göra något åt det. Det är nämligen bara du själv som kan förändra det. Den gravida lookalike magen kan man påverka, rumpan kan man träna upp. De finns en massa möjligheter.
Allt är så enkelt i min värld när jag har valet och kunna påverka saker själv, värre är det med saker man tvingas till, andras val. Det tycker jag är tufft och orättvist. Herregud vad vis jag är, måste ha med åldern och göra ;)

Jag konstaterar samtidigt att det är många som är inne och tittar och läser inlägget som heter löparmage och det är ju bra. Där ger jag ju lite tips om hur man kommer i form och kanske kan finna lite kärlek till sej själv på ett enkelt sätt. 5-10 mils löpning i veckan, det har varit melodin för mej så att jag kan flytta fokus från att vara onöjd till super nöjd med min kropp. Men alla måste hitta sin egen väg.

En av de två kockarna ;)

En fråga jag ställer till människor i bland är, är du nöjd över ditt liv? är du nöjd över hur det blivit och vad du gjort med din tid? Oftast svarar personerna att dom är nöjda, min följdfråga blir då. Är detta verkligen meningen med livet, är det inte mer?
Jag testade dessa frågor på mina jobbarkompisar vid middagen i går. Det blev väldigt heta diskussioner, någon hävdade bestämt att jag hade för mycket tid över. Att man ska ha så mycket på spisen hela tiden så att det aldrig ska bli tid eller ork över att ställa sej dessa typer av frågor.
En annan tyckte att man skulle vara nöjd om man tog sej upp på morgonen och var frisk. Där kände jag bara, att lite mer ska man väl kunna kräva av livet, jag vill inte sitta i gungstolen när jag är 80 år och vara tacksam och glad över livet för att jag tagit mej upp på morgonen. Jag kräver något mer.
Någon tyckte att det handlade om att fortplanta sej. Jaha för att jag har ett barn ska jag vara nöjd och inbilla mej att jag hittat meningen med livet, nää mej lurar man inte.

Diskussionerna fortsatte på eftermiddagen och i vissa perioder tror jag att mina kollegor ställde sej frågan om dom skulle ringa psyk och få mej inlagd, jag snurrade hejvilt. Jag gillar det och jag gillar att dom faktiskt la ner lite energi på att reflektera över mina frågor och funderingar. Jag är tacksam över det, men för den sakens skull har jag inte funnit meningen med livet. Inte helt i alla fall.
För att bryta detta samtal la jag förslaget att vi skulle fundera lite på vår kammare och återuppta samtalen nästa vecka.
Vi la ner för dagen och jag grottade ner mej i mitt jobb och jag lärde mej den tuffa vägen att ett icke sparat dokument finns inte. Gör om gör rätt. Tre timmars jobb ogjort. *morr*

Kvällen bjöd på så god mat så jag nästan blev tårögd, gosse vad vi åt. Efter middagen spelade vi Alfapet, ett mycket bra spel för barn och vuxna, tre matcher utspelade sej i det Månsagårdska palatset och jag fick för dagen stryk med 2-1. Revanschen är ett faktum.
Och självklart blev det lite disco innan läggdags, sjukt kul ;)

Koncentration...

Move your body.....

Jockarp.