Tungt och lätt....

Tungt, snorigt bergpass...

Jo,jo självklart skulle vi inte slippa undan vintern i år. Det var lite småflingit av vitt på gårdsplanen när jag slog upp mina grönbruna ögon och mer skulle det visst bli.
Mollie åt frukost och jag drack kaffe. Jag klädde mej i en mjukisdräkt med långkallingar under och så hoppade jag i mina blågröna löparjuveler. Dom sitter som en smäck på fötterna och för dagen hade jag vinterskrud även på sockarna. Jag var redo alltså. Upp på berget, 2,5 mil och det var faktiskt jobbigt, det var längesen jag kände ett motstånd så länge som jag gjorde på gårdagens tur. Jag analyserade det självklart. Lång tur, kall luft och jobbigt för lungorna att värma luften, en halv decimeter snö att springa i och sist men inte minst, mjukistygsjoggingoverall. Nu vet jag anledningen till att det finns löpar taights och springtröjor. Kläderna blev supertunga när den blöta snön la sej på kläderna, väger jag 53 pannor i vanliga fall så kom jag innanför dörren med dubbel vikt.

Hungrig som en liten varg våldtog jag kylskåpet och lastade upp kykling och pasta i en rejäl hög. Allt slank ner. Kylan tar på kroppen. En het dusch sen var jag på banan igen.
Lite chill i soffan med myset som jag äntligen lyckats få in efter att hon jobbat i snön med att göra Olaf i smältformat.

Skrivbordsstädning gällde annars skulle hon kamma noll i veckopeng, inte en chans, hon tog tag i det bums. Bra där! Hon fortsatte när hon ändå var igång, mattan rullades ihop, jag är stor nu jag vill inte ha en rektangulär rosa matta, jag vill ha en rund. Jaha. Mattan byttes och jag rufsade till henne i håret och frågade: är stora fröken nöjd nu? Ja det är jättefint mamma. Och visst är det.
Under städpasset hittade vi hennes kikare och hennes fågelbok, fågelskådningen var ett faktum. Hon såg skator och fågelsångare om det informerade hon mej ljudligt ;) jag smålog åt hennes entusiasm.

Yessss.

Eftermiddagen förgylldes med en ny icke kaffedrickande bekantskap och hennes son. Och ja här pratar vi inte om polemikiskt krig, nä här va det på liv och död och väldigt fysiskt. Bowling är en hård sport.
Vi hade en hjärtlig men stenhård kamp på banan som jag för dagen tyvärr förlorade. Inte okej.
Vi tog en fika på cafet och en ide kläcktes om vidare häng. Ingen blev gladare än jag, så himla trevligt med spontana tillställningar. Vi köpte lite snacks till barnen sen bar det i väg mot Jockarp.
Vi tog en husesyn sen blev det åter lite spelande, Alfapet och steka ägg spelet.
Samtalen var fantastiska, att man kan prata om allt med en människan man nyss träffat är fantastiskt. Men jag mötte helt klart andra sidan relationsmässigt, den totala motparten och det var skönt att kunna hitta en form av förståelse för varför saker sker. Vi babblade på från kväll till natt. När våra nyfunna vänner lämnade Jockarp stupade myset som en slagen hjälte ner i sängen och somnade pang.
En helt underljuvlig kväll för oss båda när palatset fylldes upp med människor, nya människor. Tack för det.

Lättlevt.

Hmm, jag behöver nog en sked..

Jockarp.