Vilken soppa.....

Snart byter jag ut kontorsstolen mot denna skönhet ;)

Ännu en morgon på gymmet, jag tog ett lugnt pass. Jag låg på 10-11 km/h jag var pigg men jag höll mej stadigt i det tempot, jag såg passet som ett återhämtningspass. Jag bara njöt och lyssnade på musik, tänkte, snurrade och flummade. 30 minuter höll jag på, svetten torkades ur pannan, duschen, ett leende mot mej själv i spegeln, en tummen upp för det jag såg. Jag var redo för dagen.

De svider i ögonen, hjärnan går på högvarv, en nysning kan just nu få mej att behöva backa bandet ett par kvartar. Fullt fokus på uppgiften alltså. Två skärmar med operatörssystem, flödesscheman, föreglings och sekvensschema. Det blandat med att levererar riskbedömningar och analyserar både mina egna och andras risker gör att jag blir trött i huvudet. Ja det är vad jag kallar vardag på jobbet. Och nää det är inte ett dugg jobbigt. När man finner saker meningsfullt så är längtan stor att det ska bli en ny dag som utvecklar mej ännu mer. Jag gör ett bra jobb och jag känner en oerhörd stolthet i det.

Ett långmöte på eftermiddagen gjorde att det bli tight med tid, jag passerade en av våra skönheter (trucken) på vägen hem, jag log och knäppte en bild och längtade lite efter att åter får sitta där ;)
Dåligt med tid, japp jag fick skynda mej, suven fick ligga i vänsterfilen hela tiden hem mot byn. Myset hämtades upp och upp på motorvägen in i vänsterfilen igen, mot Bromölla och simskolan. Pust stånk, vi hann.
Hon simmade på, pratade och för dagen var hon lite småbusig så jag fick ta ett litet samtal med henne om att vi snart ska iväg på badresa och då vore det bra om hon fokuserade på att lära sej att simma nu. Leende sa hon okej mamma.

Vi tackade för lektionen och piffade till oss en aning, vidare mot Maxi, vi klarade oss utan fadäser med bilen denna gången.
Veckohandlingen gick som smort, vi slog även till med två buketter Tulpaner, underljuvligt, jag älskar blommor och det verkar som om det gått i rakt nedstigande led, myset valde färg.
Vi fick med allt på listan vilket resulterade i fyra påsar, det och en datorväska en skolväska en gympakasse och en väska med badkläder skulle bäras in. Och varför, jag bara undrar varför går man inte två gånger i stället för att packa på sej allt detta på en gång?
Fingrarna vitnade och armarna riste innan jag lyckades ta mej upp för palatsets stora trappa. Jag förbannade den just då, trappan alltså.
Jag flinade när jag kom upp och sa till Mollie:
- De gick ju bra det där ;)
Hon bar ett paket vindruvor och bara glodde på mej.
Din mamma är en dåre sa jag när jag gick innanför dörren.
Det värsta är att jag vet att jag kommer att göra precis likadant nästa gång och nästa och nästa.

Vi lagade soppa till middag, vi har varit dåliga på det och jag vet inte varför, myset älskar nämligen soppa. Det får bli bättring på det.
När vi satt och sörplade i oss maten och doppade ett par brödskivor i tallriken slog det ner som en blixt, tankar på mattermosen, självklart ska vi ju ha soppa i den en dag och ge oss i väg på utflykt. Det är så livet ska vara, soppa i en tallrik sittandes på en sten vid en sjö, eller en stubbe i skogen, en parkbänk i stan, var som skulle det funkar. Lätt. Soppa är perfekt överallt :)

Lite allvar tack...

Jockarp.