Respekt...

Dans till tv....

Jag har befunnit mej utomsocknes ett par dagar. Uppdragen har för mej varit av ovan karaktär, lite utanför min trygghetszon. Jag gillar det, det har varit utvecklande och superkul.
Ett uppdrag handlade om att fotograferas springandes. Och det låter säkert väldigt enkelt men ibland blir det enkla väldigt svårt. I detta fallet handlade det inte om mitt löpsteg eller om håret låg rätt, nä det handlade om ljuset, hur solen sken på mitt ansikte.
Vi gick lite bananas och det höll jag minsann på att få sota rejält över. Jag kom med idéen om att jag skulle hoppa ner från några stora stenar. Pang jag slog i med foten stenhårt i marken och det brände till ordentligt, det hade varit tjusigt det, att bryta foten under ett fotojobb ;)

Jag träffade på ett par andra bönor på min utfärd där den ena av dom också var fotograf, det uppdraget blev mycket stillsammare, vackra bilder sittandes vid vattnet. Jag kollade på några kort och jag var verkligen ursnygg. Jag bad att få några levererade så det hoppas jag på.
En intervju till Aftonbladet hann jag med innan det var dags för en alla hjärtansdag middag. En fantastiskt god Thairätt bjöds det minsann på. Jag var mer än nöjd över dagen.

Dag två på min utfärd genererade i möte med nya människor. En fantastisk dag helt enkelt. Jag träffade på människor som arbetar med saker jag inte förstår och sånt kickar igång min nyfikenhet. Just nu är mina läppar något förseglade över vad det var för filurer jag träffade men tids nog kommer det klargöras.
Min blogg har alltid varit min ventil, jag har alltid skrivit från hjärtat och rakt av från mina känslor, men just nu kan jag inte unna mej den lyxen. Sanningen och känslorna skildras fortfarande ärligt men jag får väga mina skrivna ord och vissa delar av mitt liv utelämnas. Ungefär som när jag var nykär sist, för respekt för andra människor tvingas jag till tystnad. Jag gillar respekt, speciellt när det är ömsesidigt.

Mysets simskola var inställd på grund av att simfröken låg i influensan, det var inte bra. Jag tror att jag får ta en tur till vattenhålet i närtid med min dotter så hon inte ligger av sej sina kunskaper.

Lilla fröken Vilhelmsson hade fixat med alla hjärtansdags kort till mej, underbara unge. Kärleken till henne är gränslös. Hon är enormt omtänksam och jag är så tacksam och glad över det.
Jag hade självklart planerat lite jag med, två små presenter fick hon, ett litet tärningsspel och äntligen fick hon sin efterlängtade jojo, som hon väntat och längtat efter en sådan. Total lycka.
Vi kramade varandra länge och sen började vi fixa till mormor och morfars present. Ingen skulle gå lottlös. Mollie skrev och jag bokstaverade där det körde ihop sej. Vilket team vi är.

Jockarp.