söndag 19 februari 2017

Sjuksyrran....

Mys i soffan gäller...


Ja att myset inte var i form märktes tydligt då hon sov som en stock till klockan åtta. Det gjorde jag med och det var en sensation.
Febern togs och hon hade något förhöjd temp men hon var pigg. Vi gick upp till undantaget och jag sa hej då och gav mej ut på berget.
Tjälen hade börjat släppa så stora delar på min halvmarathon distans kändes det som om jag sprang på en svamp. Go känsla.
Jag sorterade tankarna och filosoferade över livet. Det slog mej att en människohjärna väger cirka 1,5 kilo, jag grubblade lite på vad jag använde den vikten till. Mycket handlar om att sortera saker, vart dom läggs vet jag inte, men jag analyserar och sen försvinner dom så småningom.
Jag ska försöka bli bättre på att använda 1,5 kilo till något mer än just sortera och analysera. Jag skulle ju kunna göra något riktigt bra av det. Men jag är inte där än. Det krävs förmodligen lite snurr och analyserande och en tydlig målbild innan jag är redo att använda den till något annat än de jag gör nu ;)

Vi begav oss hem och jag tog en sen frukost, fasteträning är bland det bästa jag vet men ack vad hungrig jag blir innan jag får mat i kistan.
Vi la oss på soffan en stund, vi behövde tydligen det. En extrem chill helg så här långt.

Våfflor, ja när koden väl knäckts så har jag lätt för att snöa in, våfflor varje vecka jo jag tackar ja. Vi bjöd ner mormor och morfar och jag fick tvinga i mormor den sista våfflan, inget skulle gå till spillo. Hon höll på att somna på stört.

Myset och jag satte oss gemensamt med datorn och Power Point och gjorde en inbjudan till hennes tänkta fest. Från att det skulle vara en tjejfest med tjejerna i klassen så växte det snabbt till att vi ska bjuda in alla och det är tydligen över trettio barn. Hur jag ska reda upp det i palatset med mat och snacks det vet jag inte i detta nu men det löser sej väl. Vill myset bjuda alla så får hon bjuda alla. Så jobbar vi ;)

Tanken var mellomys med vänner men med ohälsan så ställde vi in, vi var inte redo för utfärd, i stället kröp vi upp i soffan med en skål chips och lite annat gott. Vi lyssnade och vi pratade om musiken, mysigt att umgås på ett lite vuxnare sätt. Musik förenar.
Glädjen såg inga gränser i min dotter när det stod klart att hennes favorit gick bums till final. Hon formligen älskade Owe och Owes låt. Själv valde jag att inte komentera det hela ;)

Helt feberfri efter tjugonde gången...


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar