amelia....

Tidig morgon, men att vakna upp till ett meddelande om att jag berört någon till tårar är väldigt speciellt känslomässigt. Men det var det som skedde. Personen hade läst ett reportage om mej och Mollie i de senaste numret av amelia.
Jag hade själv inte läste det men jag stoppade till vid brevlådan och där låg den brännheta tidningen och väntade på mej.
Jag skummade igenom den lite sen drog jag till gymmet. Jag sprang och det med blandade känslor. Det är bra, jag vill känna mycket, jag vill vara en människa som är passionerad av livet, som har upp och nergångar i humör, känslor och tankar. Jag vill inte som en vän sa till mej: Sova mej igenom livet, nej det är inte vår stil det. Och nä hon har så väldigt rätt i det.

Dagen fortsatte sen med massa feedback om reportage, att höra att man är vacker är sällsynt och därför känns det lite extra i de 40-åriga hjärtat. Jag vet att jag är vacker men det betyder ändå väldigt mycket att får det till sej av andra människor. Jag blev väldigt rörd.

Jag har just nu varit i ett pressat läge och när det på eftermiddagen släppte var det som om jag åter kunde börja andas ordentligt, en liten otrevlig klump har rullat runt lite i min mage och jag gillar inte klumprullning ;)
Allt verkade nu ramla på plats och som jag skrev innan så är det nog så att det som sker det sker.
Jag vet vilka människor som är pålitliga och jag skickade faktiskt ett mess till en person med orden Jag älskar dej. Nu älskar jag inte henne på flickvän sättet utan jag älskar henne för att hon står på min sida och hon krigar för mej. Det känns bra.

Lätt som en fjäder jazzade jag mot fritids för att hämta mitt mys. Jag visade henne tidningen och hon gillade bäst bilden där hon själv var med ;) Bilderna blev verkligen bra, ja självklart texten också och det kändes klart lite extra att Maria, chefredaktören tillägnade och skrev så fint i sin krönika om hur hon såg på vår relation och vänskap. Jag kände mej helt omrörd efter alla känslor som for runt i mitt inre.

Kvällen spenderade vi hos tant N. Det var verkligen en behövlig stund. Jag gillar att hänga med henne, vi kommer alltid in på samtal som är djupa. Vi snurrar och det blir ofta väldigt intressant. För dagen stod jag för det mesta pratandet (så gick det med det, att försöka vara lyssnaren) men det är för att det händer så sjukt mycket märkligt i mitt liv just nu.
Och att det var märkligt var vi rörande överens om ;)

Sent i säng blev det.

Jockarp.