Lägenhet, nej tack....

Knappast torr bakom öronen ;)

Gymmet, hej. Ja det fanns ingen annan möjlighet. Anledningen till att vi ska flytta uret hit och dit under året har jag aldrig fattat men nu när jag jobbar dagtid märks det ju betydligt mer. Det var åter mörkt runt femsnåret. In på brukets gym och gosse vad jag drog på. Intervaller i ett groteskt tempo, jag var ruggit stark. Det fanns inget stopp på motorn. Jag sprang av glädje och av lycka. Inget mörker så långt ögat nådde, jag är bra på att vända mörkt till ljust nu för tiden. Bra där! Livet blir lite mer lättlevt då.

Morgonduschen och en kopp kaffe på det sen var vi igång. Jag var ute i fält stora delar av dagen, det var småbesvärliga lyft och ett par inspektionsrundor piffade jag till med. Viktiga turer och när vädret är dundervackert är det svårt att vara inomhus. Det kittlar liksom i hela kroppen.

Hela gänget lämnade redan runt tresnåret. Vi var överens om att dagen varit bra och att vi skulle ta vara på möjligheten att gå hem tidigt.
Myset var totalt dyngsur efter fritids, skorna dröp det av så operation torkning började.

Lite mysande ute i det vår vackra vädret. Mollie började gräva och jag satte mej i vindstilla söderläge och bara njöt några minuter.
Varje vår blir jag extra tacksam över möjligheten att hänga på palatsets baksida. Varje år simulerar jag i huvudet hur det skulle vara att bo i en lägenhet. Jag kommer alltid till samma slutsats. Det hade varit fruktansvärt.
Simskoledag och det var bara att dra i väg. Det gick bra för henne även denna gången. Det känns bra för oss båda.

Inom Maxi för inköp av present, det stundar åter kalas. Det gick enkelt att köpa gåvan. Det blev nån Legohistoria.
Vi vände hemåt och vi pratade hela vägen hem, eller Mollie pratade och jag lyssnade. Det var skönt att bara sitta och säga, mm, ja, jaså och så vidare.

Väl hemkomna var det dags att fixa läxan. Denna veckan handlade det om vårtecken. Mollie klippte ut foto på påskliljor och en trana som vi tog bild på när vi var och Ornitologade oss. Det är väldigt roligt och intressant att se och lyssna på henne när hon gör sina hemövningar. Jag gillar det starkt.

Kvällen blev en mycket lugn och behaglig del av dagen. Vi var nära varandra och vi pratade om allt möjligt. En dag som jag tror att vi båda behövde. Närhet och samtal det är grejer det :)

Ett drömliv...

Jockarp.