Drömliv...

För ett tag sen fick jag möjligheten att träffa och lyssna på Tobias Karlsson, ni vet han som drog runt mat-Tina till en vinst i Let´s Dance för några år sedan. Han berättade sin komma ut historia. Han berättade hur tufft hans liv hade varit.
Han avslutade det hela med att berätta att han just i detta nu levde sitt drömliv.
Jag har tänkt mycket på det på sista tiden och det är det som är så bra att lyssna på andra människor. Man tar in, analyserar och funderar. Jag har funderat mycket på Tobias och hans ord. Drömliv.

När jag slår en liten titt i min backspegel så ser jag också väldigt tuffa saker som jag tvingats ta mej igenom. Men jag ser också väldigt mycket vackert.
Jag tror att det är det som gör att jag varje dag går upp med ett leende på läpparna, att jag varje dag försöker vara glad och tacksam, att jag varje dag vill stötta och hjälpa människor i min närhet. Att jag varje dag vill vara en bra människa. (ibland misslyckas jag)

Jag tror att tårarna och skratten har format mej, att jag har behövt allt detta i mitt liv för att lära mej.
I min bok skrev jag någonstans att sorgen är kärleksen pris. Och ja, det var så jag kände då.
Men trots allt det tuffa med kärlek och sveken så är längtan efter att få träffa någon ny kvinna att leva med resten av livet mycket större än rädsla att åter bli sårad och bränd.
Jag är glad för att jag kan se på saken på det sättet, jag ser det nämligen inte alls som självklart.

Jag har en tung ryggsäck som jag just nu bär väldigt lätt. Jag lever just nu mitt drömliv. Och det allra bästa i det är att jag vet att mitt drömliv idag kommer att förändras. Förhoppningsvis kommer det att även i framtiden kännas som att jag lever mitt liv precis som jag vill. Att jag lever mitt drömliv från nu in i framtiden och för evigt.
Visst låter det sunt och visst låter det som om det skulle vara genomförbart.

Allt jag åstadkommit och gått igenom dom senaste sju åren är upplevelser och saker som vissa andra människor inte hinner med/eller tvingas gå igenom på en hel livstid. Med det känns som om jag är rustad på bästa sätt för framtiden. Min backspegel är totalt knökafull men mitt fönster framåt är fri från dynga. Jag har väldigt bra sikt framåt och det ska jag försöka behålla.

Det känns som om vem som helst kan luta sej mot mej nu för jag är så otroligt stark. Jag är en orubblig klippa och att känna den känslan är få förunnat skulle jag tro. Jag är lyckligt lottad och jag har vett att uppskatta det :)

Jockarp.