Feeeeling.....

Spring inte....

Jag helvilar från löpningen just nu, men det är tufft, det kittlar i benen hela dagarna, men jag måste motstå frestelsen.
Jag försöker roa mej med meningsfulla saker så som arbete, myset och vänner.

På jobbet har jag verkligen fått fart på tankeverksamheten hos några nya förmågor. Jag ställde frågan vid middagsbordet. Vad är meningen med livet?
Jag kommer ofta in på det spåret och antagligen är det för att ingen kan svara mej på den frågan, jag gillar saker som ser omöjliga ut. Just denna frågan är jag rädd för att jag aldrig ska få svar på. Men det är likväl väldigt intressant att lyssna på andra människor, om vad dom tycker och tro.
Ibland blir jag dock väldigt nedstämd när jag själv snurrar på frågan, jag har svårt att bryta mej ur cirkeln och frågan, varför existerar jag om jag bara ska spatserar runt här i ca 80 år. Sen är det god natt och allt man gjort saknar mening.
Mina jobbarkompisar hävdar alltid att jag har för lite att göra om jag har tid för dessa frågor. Men jag ser dom som viktiga.

Ja jag var lite låg under dagen men när jag körde hem fick jag ett samtal från en gammal klasskompis som jag inte pratat med på ca 10 år. Vi blarrade lite om fysiska och materiella saker men sen gick vi över på relationer.
Han var nyseparerad och det efter ett 20 år långt förhållande.
Jag berättade för honom att jag såg mina förhållanden som misslyckande, att jag var sorgsen över det, och undrade om han kände likadant.
Han säger då: Varför det, varför är det ett misslyckande? Varför inte Se det som att du egentligen alltid skulle bryta upp vart femte eller vart tionde år från din partner.
Att hitta nya människor att älska och att ta med dej godsakerna från dina förhållande och lämna kvar det icke gynnsamma. Vem har sagt att det är rätt att leva ett helt liv med samma partner, varför sträva efter det?

Hum Ja, jag gillade hans synsätt, han öppnade helt klart upp ett fönster jag alltid haft stängt. Sen vet jag med mej själv att jag aldrig skulle kunna göra så. Jag skulle aldrig kunna gå från famn till famn. Gräset är inte grönare, alla förhållanden är tuffa ibland och det ser jag som bra. Jag vill inte bara ha den nykära perioden jag vill ha motstånd, jag vill ha saker att lösa. Jag vill inte byta ut någon, jag vill heller inte bli utbytt. Jag vill bli älskad och jag vill älska, helst samma person, jag tror på det. Och det är med den tron jag går in i ett förhållande.
Men ja han vände faktiskt min något låga dag, jag fick lite att fundera på, lite att analysera och sätta mina egna känslor på. Det är bra. Jag behöver känna.

Min icke kaffedrickande vän kom på besök och vi fortsatte med frågor som var osvarbara just i detta nu. Det var verkligen en sådan dag. En tankesnurrande dag. Vi pratade om själavandring, meningen med livet och relationer.
För ett tag sen sa hon till mej att hon trodde att jag känner väldigt mycket i mycket. Att saker andra människor känner känner jag lite mer i. Det kan vara så, men samtidigt vet jag inte, jag har aldrig känt hur mycket eller hur lite andra människor känner i dom lägena när jag känner extremt mycket. Och jag får nog aldrig veta det heller.
Det var en dag när jag fick fler frågor än svar och ibland behövs det.

Jag gick och la mej i sängen med nybäddade lakan och jag kände väldigt väldigt mycket njutning i det. Om jag kände mer än vad andra gör i den situationen? Ja kanske ;)

I dag ska i alla fall myset och ja ge oss i väg på en road tripp. Vi behöver ett miljöombyte.

Jockarp.