Grönt är skönt....

Jag ser livet i grönt...

Ett stilla vårregn föll på mej när jag tog min morgontur på berget. Jag tänkte passera förbi mördabacken men hon lockade mej dit. Jag sprang upp så lätt. Löpturen var av sådan karaktär att man önskade att det aldrig skulle ta slut. Jag älskar dessa mornar och dessa löpturer. Jag känner livet i mej.

06:00 och arbetet låg framför mej. Det gick bra men jag var seg. Jag höll mej ute hela dagen för att hålla mej pigg och kunna tänka klart. Jag tror att det påverkade mej mer än jag trodde, att Linda kom men kärleksbreven. Jag borde nog läsa breven men jag orkade inte, jag visste inte var jag skulle börja så jag lät dom ligga.
Jag funderade även på hur jag ska kunna förmedla på ett respektfullt sätt till vissa brevskrivare att jag inte valt ut dom. Hur gör man det? Ska man göra det?
Jag har vänner som säger att jag tänker för mycket. Är det verkligen möjligt? Jag vet inte men jag tycker att man ska försöka behandla andra som man själv vill bli behandlad och jag skulle vilja veta varför jag inte valts ut om jag skickat ett brev.
Hum jag får väl fnula lite på hur jag ska göra.

När jag kom hem till palatset igen så möttes jag av en byggställning, ser man på. Snabba ryck. Jag var i kontakt med en vän och tillika plåtslagare och bad honom byta palatsets hängrännor till mej. Den enda infon han fick var att han inte fick komma den 16/5 för då skulle jag ha lite annat för mej :)
Jag är impad av hantverkare som håller sina löften och är snabba på att utföra sina sysslor. Bra där.

Vi tog en skogspromenad på kvällen med kamphundarna, det var en helt underbar kväll. Att strosa runt i bokskogen och lyssna på fågelsång och myset när hon filosoferade. Den blandningen går inte av för hackor.
Hon skulle visa "nya" vägar. Hon trodde att jag aldrig gått där. Så söt hon var och jag spelade med en stund. Stigarna har jag sprungit på sen barnsben så nog kan jag mitt berg alltid.
Vi gick högt och vi gick lågt. Jag tog en tur förbi utsiktsplatsen och tittade ner över mitt hem och över Vesan, det var så otroligt vackert. Månsagården placerades helt klart på en av dom vackraste platserna på jorden. Så känner jag i alla fall ;)

Tvätt hängdes ut och en glass på altanen slank ner mellan trädsgårdlandsvattning och geggalek i sandlådan. En underljuvlig kväll. Det saknades något men jag valde att inte tänka på det. Jag vet att jag har en framtid så väldigt ljus. Det gäller bara att ta det lugnt och känna in. Allt har sin tid. Hon finns där ute och snart finns hon här :)
Underbar känsla.

När Mollie somnat körde jag lite facetime  med min vän i norr. Det var helt underbart att se och höra henne, det var flera månader sen vi sågs. Vi skrattade hysteriskt och vi pratade allvar. Vår vänskap har hållit i sej i många år trots avståndet, det är helt fantastiskt. Vi hade svårt att avsluta vårt samtal men vi lovade varandra att höras snart igen. Det värsta med att se och prata med henne det är att längtan och saknaden blir svårare. Det är tufft att vara människa ibland.

Så ska det se ut....

Så ser det ut ;)

Jockarp.