Silverbibeln....

På palatsets trappa ;)

Morgonfritids och jag stötte ihop med en gammal klasskompis mamma som skulle hoppa in och jobba i matbespisningen. Henne ville jag växla några ord med. Mollie blev tvärsur i bilen, hon tyckte inte att jag respekterat henne. Hon pratade med mej och jag avbröt henne för att prata med en annan människa och ja hon hade en poäng där faktiskt. Jag uppförde mej inte riktigt korrekt. Det var inte lönt just då att diskutera det inträffade men på kvällen tog jag upp det och vi pratade om det och det kändes bra för oss båda.

En dag på jobbet som stavades effektivitet, eller ska jag säga delegering och förhandling ;) punkterna med mitt namn som ansvarig på listan raderades ut en efter en och den känslan var helt sjukt skön.
Ett haveri gjorde dock att en riskanalys behövde göras innan hemfärd, där sprack den möjligheten att flexa ut. Trist men det är ändå viktigare att jobben utförs på ett säkert sätt.

Under min dag på jobbet blev jag även uppringd av radio P4 Kristianstad, dom sökte en löpare till sitt lag i Humlestafetten och dom undrade om jag kunde ställa upp. Min undanflykt blev dock att jag inte kunde springa den tänkta sträckan på 2,3 km för jag har ett Marathon på söndag. Same same ;)

Jag körde hem och hämtade mitt mys, min icke kaffedrickand vän och son kom. Det kändes som en evighet sen sist vi sågs. Vi blurrade och barnen gnabbades. Ut och studsmattan angreps, lite fysik aktivitet vände moll till dur. Vi hade alla en mysig stund på mattan. Vi fortsatte med att kasta gris. Mollie är inte sportslig i sitt sätt att agera när vi utövar grenen. Hon kastar taskigt och då gärna till mej. Inte okej ;)
Lite vattenlekar följde och mammorna satte sej bekvämt i stolarna på altanen. Skönt häng.

Kvällen bestod av pizza och av att packa lilla väskan igen. Nu bär det av till en stad som svenskarna stormade 1648 och tog med sej ett krigsbyte i form av en silverbibel. Den finns numera i Uppsala och 2011 kom den med på Unescos lista över världsminnen.
Vaclav Havel hade en version om att den skulle återföras till sin ursprunksplats, men så har inte skett. Ja ni som kan er historia kan snabbt räkna ute vart jag är på väg ;)
Nu ska vi inte dit för att grotta ner oss i bibeln utan jag ska springa 42 195 meter och försöka mej på att ta hem den 9:e Marathon medaljen till Jockarp. Det känns inte omöjligt.

På återhörande.

Jockarp.