Saknad och distraktion.....

Får man ha en älg på Maxi? Enligt Myset får man det ;)

Löpning halv sex, god morgon. Det var behövligt för sinnet. Jag behövde en distraktion för att orka med dagen. Jag var rädd för att saknaden skulle sätta klorna i mej och kväva mej.

Kroppen var fin, Jag trodde jag skulle vara lite stel efter dom 27 km som avverkats dagen innan men icke sa Nicke, jag var fräsch. Det hade regnat och det såg kallt ut så jag hade klätt på mej långa brallor och löparjacka.
Jag sa till mej själv när svetten sprutade ur mej: Skärp dej Leonora det är ju sommar och du klär dej som mitt i vintern, inte konstigt att kroppen blir överhettad. Din dåre.
Dusch och kaffe på det, en bra måndags morgon, men väldigt varm.

Lite jobb, med betoning på lite. Jag gick hem i vettig tid för att jag kunde det. Jag hämtade upp mitt mys på skolan och vi drog till affären, vi var sugna på att ge bort lite blommor till en vän.
Förhandling i affären skedde. Mollie var inne på en kaktus men jag tyckte det var lite väl rivit att ge bort, jag kände mej mjuk och ville ge bort något i lugna färger. Men nä en kompromiss skedde bland blommor och blad.
Kaktusen förhandlades bort och så även mina mjuka blommor med dämpade färger. Det blev en blå och gul bukett i skarpa färger. Jag var nöjd och Mollie var nöjd. Det kändes fint att vi möttes på halva vägen och lyckades komma överens. Så jobbar vi (ibland)

Stora kramen följde när vi kom innanför dörren hos min vän. Så underbart att ses. Vi bjöds på middag och efter det blev det kaffe och en favoritkaka. Mums.
Samtalen var många och skiftningarna var stora, vi blandade hej vilt, tårar och skratt. Vissa människor är bara så perfekta att vara med. Så mycket kärlek och värme. Jag är lyckligt lottad jag.
Jag har få vänner men dom är väldigt speciella, precis som jag ;)

Mollie fick en paket, i paketet fanns en klänningen en kofta och en rosa hatt. Så himla fint. Allt utom hatten var för litet för mej men den provade jag och Mollie tycket att jag var ursnygg i den och jag är villig att hålla med henne om det.

Vi drog hem fyllda av energi och glädje. Klockan visade redan på läggdags när vi kom hem. Det hade varit en fin dag trots att en saknad överskuggat hela min dag. Den var knappt hanterbart vissa delar av dagen men på något märkligt sätt så blev det kväll och på något märkligt sätt så hade jag överlevt. Jag är stark.

Allt klär en skönhet ;)

Jockarp.