Unik....

Vi började såhär...

Mollie skulle göra stan med mormor så vi fick ta oss upp lite tidigare än vad vi just nu är vana vid.
Frukost, tandborstning och påklädnad sen var hon redo. Vi kramades om i dörren sen gick hon.
Jag tog en löptur, tanken var en längre runda än det blev men jag var klok nog att lyssna på kroppen, Några muskler i höfterna spelar mej ett spratt och det ömmar väldigt när jag är i rörelse.

Jag tog en tur till guldsmeden i stan för att styra upp lite justeringar, detta iklädd träningskläder som var totalt dyngsura av svett, fräscht. En snubbe som var före mej började snicksnacka med mej och självklart visade det sej att vi hade gemensamma nämnare. Hej småstad....Vi tuggade en stund sen sa han hejdå och gick. Jag styrde upp mitt ärende och drog hem.

Myset hade fått ett par nya skor av mormor och dom hade hunnit med en fika. Även bokhandeln hade fått celebert besök och en bok om hundvalpar ligger nu skinande vacker hemma på skrivbordet. Hon älskar verkligen hundar min lilla dotter. Det gör dock inte jag ;)

Min väg har korsats av en bedåraden vacker kvinna, hon är dock mer än bara bedårande vacker, hon är även väldigt påhittig och kreativ, en grym projektstartare.
Det har nu relaterat till att jag jobbar med att färdigställa ett nytt köksbord i massiv ek. Denna eken kommer från egen skog och det är givetvis unikt. Känslan blir starkare. Trädet har sågats ner på berget, det har fraktats hem, det har sågats på plats. Det har kapats och nu även hyvlats på en byggfirma. Snubben som hyvlade det informerade mej om att jag hade material för över tio loppor med mej i bilen, hmm ja det hade inte blivit billigt om det skulle köpas.
Det återstår en del jobb med det och det första problemet som stöttes på var att benen blev något för långa. Dom skruvades fast och vi vände det sjukt tunga bordet om och insåg att det blev för högt.
Det påpekades och frågades om jag inte mätt. Jo då sa jag flinandes men jag har tydligen mätt lite fel ;)
Tur det var på det hållet i alla fall, nu går det fint att bara kapa bort några får cm sen är det perfekt.
Benen ska på och ytan ska behandlas sen tror jag minsann att vi har ett bord som kommer stå stadigt i många generationer. Och vackert lär det bli när det är färdigbehandlat det är min stora övertygelse det.

Mollie fortsatte eftermiddagen med att försöka lösa mysteriet med sommarskuggan. Hon har många olika funderingar över vem det är som gömmer sej där. Underljuvligt att lyssna på hennes funderingar.

Nattningen skedde utan min medverkan, jag avskyr det. Hon envisades med att lägga sej själv och vad ska jag göra? Jag måste ju respektera henne. Men nää jag gillar det inte.

Och vidare såhär... Fortsättningen följer...

Jockarp.