underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 29 oktober 2017

2017-10-27

Den underljuvligaste lilla häxan...


Jag ska resa. Det kommer inte bli den resan jag tänkt. Jag har så mycket sorg inom mej och jag trodde i min enfald att jag skulle åka iväg och springa mitt tionde Marathon, nykär, lycklig och full av framtidstro. Jag är inte där, jag är väldigt långt därifrån.

Jag kommer att stänga av min telefon, det kommer bli skönt. 12 dagar utan telefon en ny erfarenhet men ett mycket bra beslut. Det viktigaste i mitt liv, min dotter kommer att vara vid min sida på hela resan därför behöver jag inte vara nåbar.
Jag vill inte få mail, sms, telefonsamtal från media. Jag behöver inte vara nåbar för att boka in jobb, möten eller andra saker. Det kan vänta. Jag behöver faktiskt inte ens vara nåbar för mina vänner. Dom kommer förstå mej för det är så riktiga vänner fungerar.

Jag gråter fortfarande väldigt mycket men jag lyckas ändå emellanåt ser på allt det vackra. Jag är grym på det men än lyser sorgen igenom ofta. Och så måste det vara, det tar tid att läka.
Men när jag ser på mitt fantastiska hem, på den fantastiska miljön jag har runt mej, när jag ser ett gulbrunt höstlöv falla från trädet ner på marken, när jag ser på mina fina vänner som jag vet att jag har om och när jag vill. När jag hör en häst gnägga till. När jag ser på min familj, på alla vackra människor som finns för mej. Och framförallt när jag ser på det viktigaste i hela livet, när jag ser på min helt bedårande fantastisk och underljuvliga dotter så kan jag inte vara annat än tacksam för livet. Vid dom tillfällena så gråter jag faktiskt av lycka. Och det känns helt okej.

Just nu är jag i valet och kvalet om jag ska dela med mej om vad som hänt, att lägga upp mina inlägg från dom senaste dagarna, eller om jag ska vänta till uppföljningen går på tv. Jag vet inte, jag tvekar, jag vet inte vem som ska kunna råda mej till rätt beslut.
Det vore bra att dela detta nu för att sen åka iväg, men samtidigt vet jag inte om jag är redo, om jag någonsin blir redo.

När jag startade min blogg för sju år sedan så var jag väldigt tydlig med att jag skulle skriva om mitt liv och mina känslor. Även om jag vet att det är jobbigt för vissa människor att läsa, även om jag vet att en del människor älskar när jag har det svårt och myser av det. Även om jag vet det så var jag tydlig med att jag skulle skriva ärligt om vad som händer i mitt liv.
Jag var tydlig med att jag skulle kunna berätta om mina innersta känslor, att jag skulle kunna visa min humoristiska ironiska sida, att jag skulle kunna visa mej stark, att jag skulle kunna visa min nakenhet och framförallt att jag skulle kunna visa mej svag.
Jag är stolt över dessa sju år och jag har verkligen levt upp till alla dessa bitar. Men nu är vi i ett litet annat läge, jag vet att media läser min blogg och jag vet inte om jag är redo att offentliggöra detta än, jag vet inte.

Men om jag gör det så hoppas jag att människor respektera mej som en kvinna med ett krossat hjärta som just nu är helt söndertrasat av sorg. Att jag behöver distans och inte gamar som cirkulerar över mej och gottar sej i min olycka. För det tycker jag inte någon förtjänar som befinner sej i en livskris.

Men samtidigt är det detta som hänt, samtidigt är det såhär jag mår. Det är skört nu men likväl är det så här jag mår och likväl är det detta som hänt. Och jag måste vara ärlig, naken och sann i det för det är precis så Leonora Vilhelmsson är.

Dagens låt. Falla fritt med Melissa Horn.







Jockarp.

2017-10-26

Att lyssna på sin dotter vid nattningen och hon ligger och berättar om svampens olika delar, hon redogör för skivling, tagg och rör. Hon pratar mycel och hon rabblar sorterna, fjällskivling, kantarell, flugsvamp, trumpetsvamp och så vidare. Hela mitt liv förändras i dom lägena. Från massiv sorg till ett totalt lugn. Det är enormt att få känna det. Jag behöver de andningshålet, jag behöver den ron.

Den känslan vara dock inte allt för länge. Jag kommer tillbaka till känslan av sorg i mitt hjärta. Sorg över att inte kunna lita på människor jag älskar. Det smärtar mej hårt.

Jag har haft mycket kontakt med producenten för bonde söker fru och även med programlederskan.
Ingen förstår någonting. Men vi alla är överens om att vi måste filma en ny uppföljning med bara mej. Det går inte sända något vackert i November-December som kraschade totalt i oktober. Det vore lögn och lögner är det jag avskyr mest av allt. Så det har varit mycket fundering kring lösning på det bekymmert, tiden böjar bli knapp och snart åker jag över Atlanten. Nu pekar det mesta på att jag ska flygas upp till Stockholm och att uppföljningen med mej görs där.

Jag har försökt sköta mina åtaganden jag var på en utbilning, men inget fungerar normalt. Små stunder är jag jag men största tiden är jag ångestfylld. Sårad över att jag sårar min dotter, att jag inte kan leva upp till hennes behov. Att klara av en relation som gör att hon har två vuxna människor i sitt liv och att det är tryggt. Att jag känner mej som världens sämsta mamma.
Jag funderar allvarligt på att aldrig mer leva i en relation, inte förrän Mollie är vuxen. Jag är så otroligt rädd för att hon ska få sår av mitt handlande, eller det handlandet som människor i min omgivning utsätter henne för.
Jag kanske helt enkelt ska leva igenom min sjuåriga dotter och faktiskt vara nöjd med det livet. Som den kära programlederskan sa. "Fokusera på Mollie. Hon är din alltid. Våra barn är det viktigaste vi har"
Och hon har så sjukt rätt i det. Och jag blir så ledsen över att jag ibland inte levt efter det, utan min kärlek till en annan kvinna upptagit min tid från min dotter. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Nu gråter jag igen, det är jobbigt men samtidigt skönt att jag kan gråta, för efter den förra separationen fällde jag inte en tår. Nu forsar tårarna och dom är helt ostoppbara.

Jag har blivit erbjuden psykologhjälp från produktionen, dom är så fina och jag tror att det vore bra inför mitt samtal med Mollie, men jag vet inte om jag orkar just nu. Jag är så förtvivlad, trött och rädd.

Jag är inne på dag fyra utan fast föda och det gör inte saken bättre. Jag har även ett Marathon som ska springas om en dryg vecka. Jag behöver kraft. Men jag mår illa och inget går att svälja.
Jag vet att jag besitter styrkan av att bestämma över min kropp, sist tog det nio dygn innan jag fick aptiten tillbaka, denna gången vet jag att jag måste tvinga mej i ett tidigare skede.
Loppet ska jag i mål i och det ska genomföras på ett eller annat sätt, men jag har också en skyldighet mot Mollie att inte sätta min hälsa på spel. Så skärpning gäller jag vet bara inte hur just nu.

Dagens låt till min dotter.....Handens fem fingrar Lisa Nilsson.



Jockarp.

2017-10-25

Från att planera barn och bröllop till att vända ryggtavlan emot och gå. Det är svårbegripligt för en bondlurk från Jockarp. Jag är inte säker att jag någonsin kommer att begripa det eller om det går att begripa.

Att få ord som:
Du är den bästa personen jag vet
Du är min nummer 1
Min kärlek
Mitt nu min framtid
Älskar dej och jag är bara din min vackra bedårande underbara kvinna och människa.
Denna utbildningsvecka kommer att gynna vårt förhållande älskling.

Två dagar efter är det tack och adjö. Det är svårt att ta in och det river upp väldigt djupa sår. Det är hanterbart, det måste det vara. Men det är djupa, svåra, och på gränsen till vidriga sår.
Frågan är, är dom läkningsbara?

Ibland när jag funderar över frågan.
Vad ångrar du i ditt liv Leonora?
Så har jag alltid ärligt svarat. Inget, förutom om jag har sårat eller sårats.
Jag vidhåller det, och en light variant av smärta och sorg hade jag sett som fint.
Jag vet att jag har sårat andra människor, jag tror faktiskt att det är omöjligt att inte göra det genom ett helt liv.
I min bok skrev jag en text som är otroligt sårbar och vacker och det var texten.
Sorgen är kärlekens pris.
Det stämmer väl in.

Jag vet att jag kommer att hoppa upp i sadeln igen. För kärlek är något fantastiskt, det är så otroligt starkt att få känna hela sin kropp ge sej hän till en annan människa. Att lita fullt på en annan människa, att känna sej älskad, det är mäktigt.

Jag vet att det som ske det sker och det sker av en anledning. Och visst gör det ont emellanåt, fruktansvärt ont.
Men samtidigt vet jag och där är jag vis av erfarenhet, jag vet att solen kommer att skina i mitt ansikte igen, jag vet att jag kommer andas den underbara lantluften, jag vet att jag kommer att njuta av att mina nakna fötter möter den Jockarpska myllan. Jag vet att jag kommer plocka blommor på en sommaräng. Jag vet att min dotters armar kommer ligga runt min kropp i en bamsekram igen. Jag vet att jag kommer skratta. Jag vet att jag kommer att älskas för den jag är och jag vet att jag kommer att få älska igen. Jag vet det.

Det måste bli så men just nu läker jag....

Dagens låt blev I Can´t Breath med Dead by April.


Jockarp.

2017-10-24

Hänga gubbe....


Jag har tagit en liten offentlig bloggpaus i några dagar, i och med det så har jag skrivit datum som överskrift så att jag ska hålla reda på mina känslor, om hur mitt liv fortgår.

Det råder ett fullständigt kaos i mitt inre.
Louise kom under sin utbildning fram till att vi inte skulle leva ihop med varandra. Jag älskar henne och hon sägs älska mej. Jag har dock svårt för när ord och handling inte överensstämmer.
I och med det så trasades det sönder något i mitt inre. Tilliten till andra människor fick sej en rejäl käftsmäll och denna gången vet jag inte om jag reser mej innan domaren räknat till tio. Och nu menar jag själsligt.

Hon kände att vi var på olika plan i livet.
Och min högst personliga tro i detta är att hon inte var klar med sitt förflutna, att hon inte landat i livet i sej själv, landat i vad som är viktigt. Kanske är det så att det som är viktigt för henne inte alls passade in i Mollies och mitt liv och tvärtom.

Jag har landat totalt i vad som är viktigt för mej och det är att skapa en trygghet för min dotter, jag har inte klarat av det i denna situation jag har varit egoistisk och det gör mej ledsen, besviken och även oxtokig på mej själv. Mollie Mys Vilhelmsson förtjänar nämligen det bästa och där misslyckades jag.

Än har jag inte berättat för Mollie om hur situationen är, jag måste bli starkare först. Jag vet att hon kommer att bli förkrossad Och att se sitt barn förkrossat på grund av något man själv inte riktigt kan greppa eller förändra smärtar hårt. Just nu orkar jag inte vara stark och bära hennes sorg.

Vi har inte utrymme för drama i vårt liv. Mollie ska kunna se tillbaka på sin barndom och känna att den har varit trygg och att hon har blivit älskad. Hon vet att jag alltid kommer att finnas vid hennes sida så länge jag lever. Hon litar på mej och att jag finns där. Men jag vet även att det blir sår i henne när människor hon tycker om bryter löften och lämnar.

Personligen brukar jag se separationer som ett misslyckande och det kanske jag gör även nu men i detta nu när hon, kvinnan jag älskar och trodde att jag skulle dela mitt liv med gick ut genom dörren så vet jag faktiskt inte.
Jag kanske ska se även detta som en lärdom, men lärdomarna kostar lite väl mycket nu tycker jag.

Jag ser också på detta som en del av mediesvängen. Lite som om jag var ett villbråd som skulle jagas och fångas in, när jag var infångad var det inte längre roligt.
Kanske var det därför hon stod inför 1,3 miljoner tv tittare och sa att jag var kvinnan i hennes liv, kvinnan hon sökt efter, kanske var det därför hon sa att jag var hennes allt, att hon aldrig känt så för någon annan som hon gör för mej. Att jag var hennes blivande fru. Att det var perfektion.
Kanske var inte känslorna sanna, kanske var jag djuret som fångats in. Jag vet faktiskt inte. Jag ska fortsätta att analysera mina känslor i detta.
Kanske var det bara så att hon inte var redo för Jockarp, Mollie och för Leonora Vilhelmsson. Kanske, jag säger kanske.

Men det jag vet säkert i skrivande stund det är att lika lite utrymme som det finns för drama i mitt liv lika lite utrymme finns det för människor som säger en sak men gör en annan.
Jag sa en klok sak i tv en gång och det var att när jag säger att jag älska någon, då är det på riktigt, då tror jag att det ska vara livet ut.
Då gör jag det villkorslöst, jag gör det med en plikttrogenhet, en lojalitet som jag är väldigt stolt över.
Jag sa till Louise att jag älskar henne och hon besvarade det med samma ord och med det trodde jag (naivt kanske) att vi hade samsyn på meningen, att det skulle vara för evigt. Vi saknade samsyn där.
Så ser jag på orden jag älskar dej och det var jag väldigt tydlig med i tv inslaget. Så ja det smärtat nog än lite mer med tanke på att jag var så tydlig, naken, ärlig och enormt sårbar i det skedet. De jag sökte fann jag inte.

Anledningen att jag inte kan grotta ner mej fullt i mina känslor och med det sortera ut saker är en sjuåring som är helt underljuvig. Hon låter mej inte grotta allt för mycket.
Hon kom hem från skolan och det var förlösande på något sätt, hon gav mej en bamsekram och plockade fram papper och penna och talade om att här skulle gubben hängas.

Vi körde några gubbar sen var det dags för simskola. Jag behövde en stund för mej själv så mormor tog med henne dit.
Hon lämnade palatset med sin lilla kasse med badkläder i. Hon vände sej mot mej i dörren och vinkade och sa.
- Jag älskar dej mamma.
Villkorslöst och vackert, hon menade varje ord.
Jag sa det samma och stängde dörren och lät tårarna rinna ut med mina kinder, jag brydde mej inte ens om att torka dom. Jag grät för det vackra i min dotter, jag grät för sorgen inom mej. Jag grät för att jag var stark och vågade göra det. Jag grät för att jag var så otroligt svag, jag grät för ensamheten, jag grät för sorgen över familjen jag trodde på, jag grät. Jag grät för att jag behövde det.

Dagens låt blev Om bara du med Lisa Ekdahl.




Jockarp.

måndag 23 oktober 2017

Det viktiga....

Ännu ett märkligt dygn, halva dygnet var jag från min dotter och jag kände en massiv saknad efter henne. De är inte ofta jag känner så men ibland när jag sätter perspektiv så slår det mej med full kraft vad det är som är viktigast i livet. Jag gillar att inse det. Det gjorde ont i varje lite cell i mej när jag kände den brutala saknaden efter henne. Tack gode gud att den känslan inte kommer så ofta för det smärtar hårt.

Jag fick hem en flickvän från en utbildning och även hon hade kommit till insikt om vad som var viktigt och oviktigt.
Resultatet av det blev att vi nu tar ett bamsekliv tillbaka från mediasvängen. Hon vill inte mer och jag respekterar hennes beslut till fullo. Mej spelar det kvitta.
De enda jag ser som lite sorgligt i sammanhanget är att jag vet hur viktigt det är för samhället i stort att gaypersoner vågar stå upp för sej själva och sin kärlek. Och ju mer vi syns i media desto mer okej blir det. Och vi har gjort det bra hitintills. Men visst det finns ingen som kan begära att det just är vi två som ska stå upp för gayrörelsen, det finns ju andra ;)

Jag fick ta kontakt med diverse tidningar som skulle komma och göra reportage, ja helt enkelt avboka mötena på grund av att vi inte längre vill vara med på tåget. En del av dom blev tjuriga men vårt liv är offentligt endast om vi vill att det ska vara det. Och nu vill vi inte det.

Tv4 såg inte några problem med vårt beslut, vi har haft en muntlig deal men dom att vi ska levererar lite klipp och även ställa upp på saker vi kände skulle kunna vara bra för oss och för kanalen, men just nu är vårt samarbete över och det känns helt okej för båda parter. Så med det stänger vi igen locket på asken Bonde söker fru ;)

På tal om programmet så kan jag just nu inte gå någonstans utan att folk vinkar och hejar, ofta stannar dom även till och gratulerar och många berättar också om sina sorgsna känslor över att dom inte får följa med hemma hos oss i höst. Jag skojar ofta och säger, ni får väl komma hem en sväng och hälsa på i Jockarp så ska jag bjuda på fika ;)

Nu står jag även i valet och kvalet att stänga ner min blogg. Den har följt mej genom så många år och inte sällan har den varit min ventil. Jag har skrivit i sorg och jag har skrivit i massiv glädje. Många dagar ha den även används för att dokumentera mitt liv med Mollie, med allt vad det innebär, men det finns andra sätt att kunna dokumentera livet med henne ;)
Men jag är inte riktigt där än. Jag åker över Atlanten och där kommer jag känna efter om hur jag vill göra i framtiden.
Jag vet att jag har väldigt många trogna läsare nu och det är självklart superskoj om jag har kunnat bidragit till att någon mår bättre, får energi till att förändra något i sitt eget liv. Eller helt enkelt bara kickat människor som lider av en enorm avundsjuka. Ja jag vet att jag har en salig blandning av människor som läser om vad som pågår i mitt liv. Och jag tror att dom allra flesta följer mej av godo.
All kärlek till er <3

Jockarp.


söndag 22 oktober 2017

Tandläkarväder.....



Det gråa var massivt. Allt var grått, det regnade och var dimmigt hela dagen. Molnen orkade inte ta sej upp över berget. Det var som herr Winnerbäck skulle sagt. Tandläkarväder.

Jag vaknade tidigt, Mollie vaknade sent men vi åt en gemensam frukost. Hon kröp ner i soffan under en filt och tittade på Tv. Jag gick ut och tog traktorn och började köra ved. Lite folk passerade palatset under förmiddagen där i band en dam som älskar julen, hon kom och klippte lite granris och vi surrade på om allt möjligt som föll oss på tungan. Det var ett kärt återseende ;)

För att inte jag själv skulle bli lika grå i sinnet som vädret var så hoppade jag i löpartightsen och tog en liten sväng. Duggregnet nådde mej in på bara skinnet men jag brydde mej inte. Jag njöt av vattendropparna mot mitt ansikte.

Dyngsur kom jag hem och det passade utmärkt att börja städa, det finns ingen syssla i hemmet som gör mej varmare än att dammsuga.
Vi höstpysslade lite och plockade in blommor, löv och kastanjer. Mollie gjorde en egen adventsljusstake, om vi kan använda den är ännu oklart, men hon var väldigt kreativ.

Middag behövde jag inte dona med för lilla fröken Vilhelmsson skulle bo över på undantaget så dom skulle äta tillsammans, anledningen till det var att jag hade ett 12 timmars nattpass med att flytta ved. Det var ett pass som förflöt ganska enkelt, vi skrattade hysteriskt och det kom redan tidigt på natten. Oftast är nivån väldigt låg fram på småtimmarna, då kan det räcka med att någon säger apelsin så skrattar alla.

Jag körde hem till ett tomt hem vilket verkligen inte tillhör vanligheten, Det kändes sorgligt på något sätt. Jag slog bort den sorgliga tanken och kröp ner i sängen. Jag låg en stund och lyssnade på regnet.
Jag tänkte på den där önskan jag hade när jag sökte till bondeprogrammet. Önskan om att ligga i samma säng och lyssna på samma regn med den man älskar.
Här låg jag nu och lyssnade på dropparna mot fönster helt allena. Bedrövligt var tanken som for förbi. Men jag vände mej om och tänkte, i kväll kommer hon hem. Hon, kvinnan i mitt liv. Jag log lite och funderade över om det skulle regna nästa gång vi låg tillsammans i sängen ;)
Där nånstans slog jag igen mina grönbruna ögon och somnade som en stock.


Den här lilla strålar iaf ;)
Jockarp.



lördag 21 oktober 2017

Lyckliga dottern....



Jag vaknade av ångest, jag gillar det inte. Anledningen var att jag drömde och när jag vaknade upp hade jag känslan av att det jag drömt var sant. Hua. Drömmen handlade om Mollie och om att hon var försvunnen. Jag kostade på mej ett stort leende när jag kom underfund med att det bara var en dröm och ångesten släppte tagen om mej bums när jag insåg hur allt låg till.
Vi hade en mysig morgon som gick i sakta mak. Vi var klara långt innan privatchaffisen stod på gårdsplanen så vi hann minsann med att byta sängkläder i alla sängarna, skönt att ha de gjort.

Jag vinkade av myset och sa att jag älskade henne, jag önskade chaffisen en trevlig helg sen drog jag igen bildörren. In och ombyte till löparkläderna. Jag hade en tänkt rundan klar i knoppen och den skulle bli 15 km lång. Det förändrades dock på vägen. Jag var pigg och det var en underluvlig höstdag så jag kunde inte låta bli att springa lite till. 22 km bankade jag in på måbrakontot.
Kaffe, dusch och chill sen kom taxin upp på gården igen. Med sej hade den två fröknar som var helt sjövilda när jag öppnade dörren. Det är stort att ha kompis med sej hem i taxin. Det tog ett tag innan dom kom ner i tempo, jag bara log. Dom var helt underbara.

Vi dansade lite tillsammans sen var det dags för mej att fixa lite mat till tjejerna.
Det åts och det pratades väldigt. Jag fick även ta hand om disken för dagen, jag lät dom hållas, annars är vi väldigt noga med att alla ska hjälpas åt men för dagen fick dom alltså lite dispens.
Dom bytte om till festkläder. Det väntade party.
Jag gav dom lift till stan sen fortsatte jag till tant N. Det var längesen vi sågs så det var extra mysigt att få kramas. Vi drack kaffe och blurrade om allt som hänt i våra liv. Så skönt att få en uppdatering på hennes liv och lika skönt att jag fick dela med mej av mitt liv. I två timmar höll vi på och det var bara tyst under andningen ;)

Jag hämtade upp mitt mys på festen och hon hade verkligen haft en toppendag. Skoldagen hade varit toppen, eftermiddagen hemma hade varit toppen, kalaset hade varit toppen och att vi sen avslutade kvällen ihop tittandes på fångarna på fortet gjorde ju dagen total.

Ett samtal vid sänggång gjorde mej lycklig och bedrövad på samma gång. Att sakna en annan människa kan vara så fruktansvärt jobbigt. Att livet ska behöva va så!


Chilla proffset ;)

Jockarp.

fredag 20 oktober 2017

Ehhh Släpp det nu....



Jag skulle skriva ett blogginlägg men det var tvärstopp. Jag hade inget jag ville dela med mej av och det jag hade behövt skriva ville inte komma ut i mina fingrar. Jag undrar just vad det är som händer. Ena dagen brinner det i fingrarna på mej och andra dagar är det totalt likstelt i fingertopparna. Jag saknade känslan, jag saknade förmågan. En märklig men ändå skön upplevelse på något sätt. Jag väljer att se det positivt, att jag inte har så mycket inom mej som måste ut i textform. Jag är harmonisk helt enkelt.

Jag har lärt mej mycket det senaste året och en sak är att lära mej att släppa saker som jag inte kan påverka eller saker som jag egentligen inte ska försöka påverka.
Jag har fyra kollegor av det manliga könet. Jag säger nu väldigt ofta till de där herrarna när dom kickar igång på något att:
- Eh släpp det nu
Dom glor förvånat på mej och sen skrattar dom rakt ut och i nästa andetag säger dom. Ha, ska du säga som aldrig släpper något.
Tja svarar jag skrattandes, så var det innan men inte nu. Jag har lärt mej att hantera vissa saker på ett annat sätt.

En sak som är väldigt positivt med att jag lärt mej släppa vissa obetydelsefulla saker är att i och med mitt deltagande i Bonde söker fru så ser sej vissa människor ha rätten att skriva på sociala medier om saker dom "tror" har hänt i min historia. Bland annat om hur mina tidigare relationer har varit. Vissa har till och med sett sej ha rätten att höra av sej direkt till Tv4, det dom nog inte räknade med är att det är vardagsmat för tv att ta emot såna påståenden.
Jag ser det som helt galet att människor ens orkar lägga energi på att skriva mail till en Tv kanal och tro att dom ska svartmåla personer som medverkar i deras produktioner. Hur orkar man bara?
Ehh jag släpper det nu ;)

Släpp och lättsamt tog jag med mej min dotter till badhuset, där möttes vi upp av min icke kaffedrickande vän med tillhörande son. Mollie lämnade en inbjudan till sitt kommande kalas och var stolt över det.
Det var lite segt i bassängen till att börja med men sen var proppen ur och dom lekte super fint ihop. Mammorna kunde förgylla tiden i bubbelbadet. Gosse så skönt det var.
När vi var lagom skrynkliga piffade vi till oss lite och körde till ett mathak. Alla åt friskt, sjön suger så att säga ;)

Hem i fulle rulle och hopp i bingen bums. En toppen eftermiddag var till ända.

Kvällsmys...


Jockarp.

torsdag 19 oktober 2017

Nytt hotell over there....

Snart dags igen ;)


Uppstigning 05:00 och det var faktiskt en god morgon, jag kände mej utvilad, jag kände mej stark.
Arbete och skola. Hej vardag.

Jag hämtade Mollie efter skolan och vi for hem bums. Vi hade bestämt att vi bara skulle chilla hela eftermiddagen och kvällen. Jag vet att jag har lite problem ibland med känslan av att tiden går och att jag inte lever. Men nu var det bestämt, chill för hela slanten.

Det gick sådär, ett totalt misslyckande ;) Mollie började slå in paket till ett kommande kalas och jag kände mej överflödig så jag gick ut och angrep gräsmattan, den klipptes och jag funderade över om det möjligen var sista gången på denna säsongen?
Det luktade underljuvligt. Det är något speciellt med nyklippt gräs.

Jag fick ett mail gällande min resa över Atlanten. På grund av stormen som rasade i Miami så kommer vi får byta hotell. Självklart föll valet på ett än lyxigare hotell. Snacka om kompensation, så ska det se ut. Men jag tror att det inte finns så många val i en sådan situation. Folk blir nog småilskna om det skulle visa sej vara sämre standard än det man köpt. Det känns i alla fall som om jag kommer få en bra uppladdning innan loppet.

Middag för dagen blev spridda skura. Mollie ville ha taco rester, det ville inte jag. Jag brassade en hel hög med pannkakor i stället. Världens godaste pannkakor. Jag åt groteska mängder, bara för att jag kunde.

Jag använde hjärnan ett tag på kvällen medan Mollie kollade på fångarna på fortet. Jag älskar min kreativa sida och när den kommer så vill jag bara ösa på. Jag skrev så fingrarna glödde på mej och orden bara välde ur mej. Den är så otroligt skönt att skriva såna dagar, jag hade förmodligen kunnat leverera en hel bok om jag låtit fingrarna leka färdigt över tangenterna, men näpp det gav jag dom inte.


Eftersom vi redan kollat på veckans program av Bonde söker fru så kollade Mollie på My Little pony och jag donade med hushållssysslorna innan det var dags att gå och knyta sej för natten.
Vi hade en chill kväll, men inte så chill som vi bestämt....



Jockarp.

onsdag 18 oktober 2017

Minnen....

Min lilla tjej....


Att somna helt utschasad på kvällen är en skön upplevelse, bara det inte alltid är så. Jag somnade vid nattningen med Mollie, jag vaknade, borstade tänderna och klappade ihop igen. Tydligt var att det saknats några timmar av varan sömn. Men nu är jag återställd, tror jag i alla fall.

Jag arbetade åtta timmar och för dagen bestod jobbet av inre tjänst. Det var ett tag sen men sista spiken i kistan skulle i så det var bara att ösa på. Instruktionerna är nu klara och jag lägger det bakom mej.
Under tiden jag satt och pysslade med instruktionerna så fick jag besök med en fråga om jag kunde tänka mej att hålla ett föredrag gällande säkerhet och arbetsmiljö i projekt. Självklart blev mitt svar. Ett nej öppnar fortfarande inga dörrar så jag öser på :)

Jag hämtade upp myset på fritids, jag hade ett väldigt bestyr att hitta henne. På lappen på dörren stod det Vi är i gympasalen men när jag kom dit fanns det inget mys, dom andra barnen informerade mej om att hon var i matsalen och åt mellis. Jag gick dit men under tiden jag gick dit så hade hon gått ut en annan dörr och hon hade hunnit till gympasalen. Cirkel hej. Slutligen hittade jag henne och vi kunde ta oss hem till byn.

Jag packade Mollies badväska sen gick vi upp på undantaget till mormor. Det var hon som skulle ta Mollie till simskolan. Själv skulle jag angripa berget. Jag smackade på med 23 km, precis lagom, den sista milen märkte jag inte av för jag hade fullt upp att sortera tankar i huvudet. Jag gillar det. Benen bara trummar på, lungorna och hjärtat sköter sitt och samspelet dom i mellan är helt underljuvligt. Det är det jag kallar för löparglädje.
På tal om löpning så fick jag mitt startbevis till New york maraton, lite små pirrigt är det allt. 150 000 personer vill springa loppet varje år. ca 50 000 får chansen.
Jag är alltså en av dom 50 000 personerna år 2017. Mäktigt.

När jag kom hem från min löptur var lilla fröken Vilhelmsson lössläppt i köket i full färd med att göra Taco. Hon älskar Taco och jag älskar när vi äter det andra dagar än fredagar, det är min kopp off te det ;)

Lite chill i soffan där jag kollade lite gamla bilder och Mollie spelade något pedagogiskt spel på paddan, sen väntade lopplådan för oss båda.

Hon var sååå liten <3


Jockarp.

tisdag 17 oktober 2017

Böcker och leende.....

Lämnade detta tidigt....


Klöök. Uppstigning klockan fem, det är ingen höjdare, speciellt inte efter en natt som gått i tecknet hett, passionerat, eldigt och därmed vaket. Visst att det var värt det men man får alltid betala i någon ände. Och plikttrogen som jag är så klev jag upp fastän jag helst av allt velat ligga kvar och gosa.
En snabb titt i spegeln medans tänderna borstades. Hua det var ingen vacker syn som mötte mej, men jag kostade ändå på mej ett leende och då kändes allt så mycket bättre. Ett leende kan förändra väldigt mycket.

Dagen bestod av att flytta ved med en 80-tons truck, jag gillar det väldigt och just nu skulle jag kunnat sitta bakom spakarna i alla oändlighet känns det som, men ja, jag vet hur jag är och hur jag kommer att känna inom en snar framtid. Jag kommer behöva utmanas.

Mollie lämnades av vid taxin av min kära sambo och hon hämtades upp på fritids efter skolslutet av mormor.
När jag kom hem hoppade jag bums i löparkläderna och drog iväg. Upp för mördabacken, så härligt med motstånd. När jag sprang längs landsvägen så kom det bilar och personerna i en del av dessa bilar vevade ner rutan och tjoade på mej, dom gratulerade till kärleken och det var vackra ord om att dom tyckte att jag skött mej utomordentligt bra i Tv. Tack och ett leende sen drog jag vidare. Det är underbart med människor som kan glädjas med andra, jag blir varm i hela kroppen.

Detta underljuvliga fortsatte sen. Mollie och jag drog till stan, jag hade en hel hög med böcker som skulle levereras. Vi hade ett fasligt bry att bära allt men min lilla vapendragare var mej behjälplig. Tack.
Vi lämnade böckerna och körde och handlade lite mat. Vidare körde vi till ett ställe som heter dollarstore, det var första gången jag var där. Jag såg det som komiskt att jag inte varit där och att det stod skyltar om att dom skulle fira ett år. Helt otroligt egentligen med tanke på att det inte är jätte många butiker som öppnar i vår lilla fina stad.
På varje ställe vi besökte var det samma sak, alla kom fram både kända och okända för att gratulera mej till att Louise och min väg korsades. Många var småbesvikna för att dom inte fick följa oss på gården men självklart förstod dom och tyckte att jag fattat helt rätt beslut. Man blir stärkt av sådan feedback helt klart.
Vi kom hem till palatset senare än planerat men så är det när man är sugen på att tjitttjatta med alla som kommer i ens väg ;)

Vi lagade en snabb middag och landade som två vrak i soffan till fångarna på fortet. Mollie älskar fångarna på fortet just nu. Och jag behövde en stunds vila.


Stockholms besök ;)




Jockarp.

måndag 16 oktober 2017

Familjemys....



En helg i familjens tecken, vi prioriterade helt enkelt oss själva. Mollie var förvisso på ett kalas på ett lekland men det var inte mycket tid vi var ifrån varandra.
Jag tog ett par löpturer men det var mer ett måste, allt för att vara förbered för det som komma ska, det drar ihop sej för 42 195 meters löpning ;)

Vi hämtade upp en väninna till Mollie och körde till Kristianstad. Vi lämnade av barnen på kalaset och sen körde vi in till stan. Vi strosade runt på stan och vips hade jag nya underkläder i spets och en ny kappa med tillpassande halsduk. Ett hål i plånbörsen blev det men jag hoppas kunna lappa ihop det igen.
Vi tog en fika vilket inte är vanligt sådär på tu man hand. Mysigt att bara sitta och titta på folk och sippa på en kopp kaffe.

En spontan middag med min kära sambos syster och hennes man, som av en händelse befann sej i krokarna. Det snoddes ihop en trerätters som om det var det mest naturliga som finns. Det var hysteriskt gott. Huvudrätten bestod av färskpasta, älg kött och en väldig massa örter och grädde. Gaaa vansinnigt gott. Det bästa var att det blev så mycket mat över så jag har två smarriga matlådor för kommande vecka, jobbet blir lite enklare när man vet att det finns något extra gott till pauserna. Jag längtar redan till lunchen.



Det hände en lite olycka med vårt vardagsrumsbord, Mollie målade en teckning där färgen gick igenom pappret, eftersom att bordet är gammalt fortsatte hela familjen att måla på det ;) Så jobbar vi.

Söndagen beslutade vi oss för att bara vara tillsammans eftersom att min kärlek ska befinna sej på annan ort en vecka och självklart ville hon ha mesta möjliga tid med mej och Mollie.
Vi var ute en stund på gården i det sköna vädret, men det varade inte så länge, vi fick avsnitt fyra av bonde söker fru och det ville vi se tillsammans. Så himla härligt det är att se alla underbara människor jag träffat genom programmet.

Eftermiddagen blev det bio. Filmen hette Ballerinan och Uppfinnaren, en mycket fin och sevärd film, inte kunde jag hålla tårarana borta denna gången heller. Barnfilmer är extremt träffsäkra känslomässigt.

Kvällen blev det spa i palatset, de bägge fröknarna som jag bor med låg i badet och bubblade och filosoferade, jag servade dom med än det ena än det andra.
Dom är allt bortskämda.
Dom drog på ansiktsmasker och det såg väldigt njutbart ut.



Jockarp.

lördag 14 oktober 2017

Aktiviteter.....



Ännu en dag med utbildning väntade men först morgonbetsyren med min dotter.
Jag vinkade av henne hemma på gårdsplanen och passade samtidigt på att önska taxichaffisen trevlig helg.
Mot kursen och för dagen handlade det om travers. Det var bara förnyelse så det var enbart teoretiskt, vi räknade på vikt och vinklar. Vi samarbetade med varandra vilket gjorde det hela betydligt enklare och trevligare.

Hem och i löparkläderna, 11 km var precis lagom. Vädret var underljuvligt så det var små byxor och T-tröja på. Det gäller att ta vara på de vackra dagarna och jag njöt verkligen varje steg jag tog.

Jag hade lite logistikfrågor jag var tvungen att styra upp. Jag är extremt lösningsbenägen och ja, det vill minsann till att man är det med barn och familj.

Vi lever ett aktivt liv och i många fall känner jag att om jag inte gör något under dagen som gör att jag utvecklas så tycker jag att dagen bara går och att jag blir äldre och att livet rinner mej ur händerna.
Det är viktigt för mej att vara aktiv, det spelar ingen roll var det är egentligen. Men soffan nöter jag sälla på.

Jag lagade middag och hela familjen var nöjda över middagen, den var supergod.
Efter mat och uppstyrning av disk så skulle vi aktivera oss lite.
Vi körde till inomhus golfbanan.
Vi valde klubbor och spelet satte igång. På andra banan fick Mollie ett psykbryt så jag fick ta med henne ut och tala om för henne att det inte var okej att bete sej på detta sätt.
Hon stod utomhus en stund till hon samlat sej, tårarna torkades och spelet fortsatte sen i den glädjen som vi tänkte oss från början.
Det blev alltså en supermysig stund till slut.
Ohotad segrare blev min kära flickvän, vilket spelade mej noll roll. Det hade varit skillnader om jag varit tio år yngre då hade jag blivit oxtokig om jag förlorade, men nu är jag alltså inte så känslig ;)

Hem och popcorn skålen laddades till Idol. Jag var inte super intresserad av programmet men det var mysigt att sitta tillsammans mumsa popcorn.

Segraren.....


Jockarp.

fredag 13 oktober 2017

Kommunikation.....

Någon som vill ha tag på mej, upps ;)


Mollie var seg som gummi, jag fick inte liv i henne, hon var helt slut. Vissa morna är inte roliga alls, det räcker liksom med fem minuters fördröjning för att schemat ska spricka.
Hon var i alla fall glad när jag äntligen fick upp locken till hennes bruna små ögon.
Jag lämnade henne vid taxin och sa att jag älskar henne sen stängde jag dörren och gick in och drog på löparkläderna. 23 km i växlande väder, det bjöds på hällregn och det bjöds på sol. Jag funderade över det sär med att många känner en smak av depression när hösten kommer, jag förstår det inte. Jag såg så mycket ljus, så mycket färger och former och så mycket vackert på min löptur. Jag log och jag var nöjd över känslan av det vackra i stället för att se mörkret.

Hemma igen och jag hade lite mail att stöka undan innan Mollie kom hem från skolan. Jag hann även med ett viktigt samtal med min flickvän, kommunikation och förståelse är viktigt i en relation. Jag har inte högsta betyg i dessa ämnen men jag jobbar på och jag försöker att bli bättre. Vi kramades lite innan det var dags att brassa käk.
Älgfärsbiffar potatis och sås. Smaskigt som tusan.

Vi fixade lite med inbjudningskorten till Mollies kalas. Hon har jobbat med detta i ett halvår och än är det inte dags att ge ut dom, det är svårt för en liten tjej att förstå ibland.
Jag bokade även lokal till kalaset, denna gången blir det gympasalen. Det kommer bli toppen det.

På tal om kalas så duggar det tätt nu, lördag är det dags för ett och vi behövde köpa en lite present. Det styrde vi upp och efter det styrde vi ännu en dag mot badhuset.

Vår kära programlederska till bonde söker fru hörde av sej för att ställa lite frågor angående bilden. Hon kallade oss för Sveriges hetaste gaypar just nu ;) Om det stämmer vet jag inte men det var en fin komplimang helt klart. Vi svarade på frågorna och begav oss in i badet.
Skönt, mysigt och busigt. Min kära flickvän puffade i mej i den stora bassängen vilket uppskattades svalt. jag ogillar vatten som är kallare än 35 grader och här var det betydligt svalare än så, brrr.

Hem och Mollie kollade på Fångarna på fortet, det är hennes favoritprogram efter bonde söker fru då ;)
Vi tände ljus och drack kaffe i soffans hörn, en fin kväll.

Mollies avbild av bönderna ;)


Jockarp.

torsdag 12 oktober 2017

Förändra något för någon...

Med korrigerad text....


Jag lämnade palatset runt sju, det väntade kurs. Kursen Heta arbeten var allt annat än het. Lokalen vi befann oss i höll en temperatur på 12 grader. Jag avskyr det väldigt att frysa. Och att frysa inomhus är än värre. Pikarna väntade inte på sej utan vi haglade ner kursledaren med vad vi tyckte om temperaturen, vi gjorde det givetvis med glimten i ögat men efter sju timmar tror jag att han var ganska less på oss ;)

Hem en vända men sen väntade badhuset för mej och Mollie, jag gillar den aktiviteten och efter dagens kyliga kurs så satt jag i bubbelpoolen länge och myste. Mollie kröp upp i min famn och vi samtalade om saker som var viktigt i hennes liv. Vi kom hem sent så en macka och tandborsten sen var det bums i säng för min dotter.
Jag stannade kvar hos henne när hon somnat och jag låg där i godan ro och läste tidningen på mobilen. I flödet såg jag mitt eget ansikte och hejjade till. Vad i helvete var min fösta reaktion.
En bild på mej och Louise på en brygga, en bild som är väldigt speciell för oss, en bild som numera pryder vår sovrumsvägg, en bild som snoddes från mitt stängda instagramkonto i somras, en bild som jag då stoppade tidningarna att lägga ut och berättade i samma mening för dom att den är tagen från ett låst konto och publicerar ni den gör ni något kriminellt. Dom lät bli då men så i går kittlade det väl lite väl mycket så den las ut med texten Leonoras nakenbild visa romansen med Louise. Än ilsknare blev jag. Jag tog kontakt med pressansvarig på tv4 och vidare ringde jag upp snubben på Expressen som stod som ansvarig för artikeln och talade om att det han skrivit inte stämde och att jag var ledsen och besviken över att dom publicerat den vackra bilden utan att fråga oss först.
Han bad om ursäkt och vi korrigerade texten men lät bilden vara. Just för att den symbolisera så mycket kärlek och kärlek är något väldigt vackert.
Bilden kan faktiskt förändra, den är naken, full med kärlek och inte på något sätt arrangerad eller korrigerad. Den är helt enkelt bara tagen i nuet och det är sådan perfektion vilket gör den så otroligt vacker och speciell för oss.

Linda Lindorff var även hon snabb på tangenterna och hon beskrev bilden och vår kärlek så vackert så jag höll på att börja lipa.
Vi hade kontakt på kvällen angående bilden och hennes inlägg. Hon är fin Linda, vårt egna lilla kärlekstroll <3

Ja de var en väldigt känslomässig kväll men det kändes ändå fint när vi gick till sängs på kvällen.  Att vi faktiskt kanske kan förändra något för någon. Någon som inte så självklart som vi kan visa sin kärlek öppet.




Lägg till bildtext


Jockarp.

onsdag 11 oktober 2017

Fotbollskläder.....

Samma frissa <3

Vardag, jodå. Mollie väcktes och hon var som solens strålar, enastående glad över livet. Det smittar och jag blev glad och lycklig jag med. Två lyckliga fröknar satte sej vid frukostbordet och filosoferade om livet. Jag älskar dessa stunder ihop med min dotter, dom är så värdefulla för oss båda.

Jag vinkade av min dotter vid taxin och begav mej in i sängen igen, jag kröp ner bredvid kvinnan i mitt liv men jag fick ett morrande mottagande. Tjurig för dissandet gick jag upp igen och hoppade i löparkläderna. Jag behövde det så väl just där och då. Distraktion för ögonblicket och träning inför marathon i längden. En bra kombo en tisdagsmorgon. Jag angrep mördabacken, bara för att jag kunde helt enkelt. Det var underljuvligt att andas in hösten, se skiftningarna på trädens löv och känna grusade vägar under fötterna. Total närvaro där.

Hem och duschen för mej och vidare tvättning av nergrisad suv. Bägge tvättarna behövdes.
En snabb lunch sen drog jag till stan för att hämta ut Mollies nya träningsdress till fotbollen, hon har inte tränat på några gånger nu för hon kände att hon inte passade in. Det är inte lätt att var en ung fröken, men nu kommer hon att passa in.



Jag hade ett möte som varade i tre timmar så det var min eftermiddagsaktivitet. Jag hann med att ringa några samtal gällande mitt andra kneg. Det är nytt, det är spännande och det är sjukt utmanande.
När jag satt i möte ringde det från fritids, det var unga fröken Vilhelmsson med frågan.
Får jag leka med en kompis mamma?
Självklart blev svaret.
Hon hämtades sen upp av mormor som tog med henne till simskolan, det var ett tag sen dom två träffades och det var en bra aktivitet. Mollie tog ett nytt märke, röda krabban tror jag det hette. Mäkta stolt var hon och jag.

Under tiden hon simmade så tog jag min kära flickvän på bio, spontant och fint. Filmen handlade om mannen i mitt liv. Herr Winnerbäck. En fin film där han visade upp en massa sidor hos sej själv, naket och avskalat och självklart med en massa bra musik.

Och så har jag fått ett bekymmer som jag hoppas ska lösa sej. Det är människor som beställt min bok men inte lämnat varken namn eller adress, jag har just nu lite bekymmer över hur jag ska kunna skicka boken.
Så om det skulle vara någon bloggläsare som känner sej träffad så ber jag er att höra av er till mej i något forum så att ni kan få ett ex av boken. Tack.

Kvällen slutade lika vackert som den började, när jag nattade Mollie och skulle lämna hennes rum viskade jag till henne att jag älskade henne. Då hör jag hennes underbara lilla stämma säga.
- Jag älskar dej med mamma.
Hon är så otroligt fin min lilla dotter.



Jockarp.

tisdag 10 oktober 2017

Rekord kyss ;)

Love<3
Metervis med info om reglbrytaren ;)


En extremt händelserik och rolig vecka har gått.
Onsdagen avsnitt av bonde söker fru gav häpnadsväckande stort pådrag. Efter avslutad sändning sände vi live från Jockarp. En sändning som var tänkt att avslutas efter 20 minuter fortsatte i 71 minuter. Det var så galet mycket fint vi fick till oss, så mycket kärlek och stöttning. Vi var super booooostade efter sändning.
Det fortsatte sen med tidningar och Tv. Tidningarna försökte hetsa upp rubrikerna med att jag var en buse som inte fattade spelets regler och ja innehållet i texterna stämde lite bättre in på vad som faktiskt hänt. Och jag fattar ju deras försäljningsknep och tja jag bjuder på det.

Vi var speciellt glada över kommentarer vi fick om att kärlek inte har några tittarsiffror och att vi gjorde rätt i att vara ärliga och "hoppa av". Det var väldigt många som visade sitt missnöje och sorg över att inte kunna få följa vår kärlek och vårt liv lite mer och visst det glädje även det lite extra. Och till er kan jag bara säga att vi kommer att finnas med ett tag till och vi har med Tv4 hittat en så kallad gyllenväg som vi alla är nöjda och glada över, det hoppas vi även att dom som vill följa oss blir ;)

På tal om tittarsiffror så slog vår kyssbild rekord på Tv4 instagram för mest uppvaktade bild 2017, det var ju fint.
Linda skrev också hon väldigt fint om händelsen på sin blogg om när Louise och jag möttes på Sundbyholms slott, det tittarna inte fick se var att den där pussen som sändes på Tv bara var försmak på vad Linda fick uppleva ståendets som femte hjulet. Men är man nykär så är man ;) vilket hela produktionen var superlyckliga över. Det blev fint hela programmet.




Mollie har varit lite snorig så hon fick inte gå till skolan, det öppnade upp för en liten spontan utflykt. Vi bestämde oss för att köra till Norrland för att ta det lite lugnt ett par dagar. När vi var på väg fick vi samtal från Nyhetsmorgon om att dom gärna ville se oss i soffan och prata lite om vad som hänt. Inom vår kära Huvudstad alltså på en snabbvisit.
Steffo Törnqvist är en väldigt bufflig man och väldigt osmidig. Första frågan vi fick var om vi hoppat i säng innan programmet, Humf. En idiotisk fråga kan tyckas och det var opasslig det håller jag helt och fullt med om men samtidigt får man inte glömma att kärlek och sex faktiskt hör ihop och det är något väldigt vackert. Vi valde att ignorera hans övertramp och han bad oss om ursäkt, så att det var olämpligt kom han faktiskt på själv ;) (eller efter en armbåge i sidan av Jenny Strömstedt)

Vi pratade med lite folk i TV4 huset om medverkan i bland annat Malou efter tio innan vi drog vidare. Spännande dag helt enkelt.
Mot Norrland och bilfärden gick fint, skogen skiftade i så många olika färger ovanför Stockholm så jag satt och traggade hål i huvudet på mitt resesällskap om hur vackert jag tyckte det var.

Dagarana i Norr var chilla, vi var på spa, vi åt massa mat och jag tog några välbehövliga löppass.
Mollie frisknade på sej och måndagseftermiddagen och natten bestod av 104 mils tuggning söderut.

Nu drar allvaret igång igen. Det väntar en spännande vecka. Jag älskar livet med dess kontraster.



Jockarp.

onsdag 4 oktober 2017

Störst av allt är kärleken...

Vi <3


Äntligen får jag leva fritt.
Kvällens avsnitt av Bonde söker fru avslöjade min väg till kärleken och ja den var enkelt.
Kärlek ska vara enkelt.

Det som hände det var det som berättades i avsnittet, men det hände självklart mer och delar av det kommer jag att dela med mej av här på min blogg framöver. Just nu är jag inte riktigt redo och det av olika skäl.

Jag är oerhört lycklig över allt som hänt och självklart är jag räddningslöst förälskade i min stora kärlek Louise.
Att prata med en person för första gången och att samtalet varar i åtta timmar det är för mej magiskt och otroligt starkt. Allt klickade redan där och ja, jag blev kär innan jag ens hade träffat min brevskrivare och det över ett telefonsamtal.
Att ålderskillnad på oss kan tyckas stor ser jag inte som något problem, jag är helt övertygad om att våra själar föddes samtidigt.
Vi har något unik och vi kommer att bygga en stadig trygg framtid på den kärleken vi har till varandra.




Jag förstår att det finns en del besvikna människor där ute just nu. Jag vet att många skulle vilja följa min resa lite längre och visst det hade varit roligt att få visa upp mer av mej själv, min familj, min gård och min hemby. Men av respekt både för mina brevskrivare och för tittarna och även för mej själv så var beslutet väldigt enkelt. Jag kunde inte mörka det vackra i att jag funnit kärleken. Jag hade inte klarat av att fejsa mina modiga och fina brevskrivare med vetskapen om att valet redan var gjort. Min moral sätter tvärstopp för det.
Så i samråd med produktionen så bestämde vi att jag skulle ringa upp mina utvalda brevskrivare och berätta hur det låg till. Mottagandet blev blandat men jag tror att när dom alla fått lite distans på det ändå kan känna en form av glädje för vår skull, (jag hoppas att det är så i alla fall.)



Att det var en sorg för produktionen över att dom inte kunde följa mej råder det ingen tvivel om men vi var överens om att detta var den ärligaste och vackraste lösningen. Det handlar om kärlek och det ska vara vackert.
Sammanfattningen på detta är alltså att jag och produktionen hela tiden varit helt öppna och ärliga mot varandra och vi har respekterat varandra.
Och även om vägen var lite snårig på vissa ställen kom vi fram till slutet och det utan hard feelings och med mycket respekt, skratt och kärlek.

FremantleMedia, TV4 och Leonora Vilhelmsson gjorde en otrolig vacker resa tillsammans som slutade med kärlek. Och det är ju Precis vad allt detta gått ut på ;)
Så jag sänder ett stort tack till alla som på något sätt varit inblandad i min väg till där jag är idag.
Gladare, lyckligare och kärare än nånsin <3

Nu är det hon och jag och det är Nu, i framtiden och för evigt.


Min familj <3


Jockarp.

tisdag 3 oktober 2017

Världens barn.....


Min morgon....


Efter den super sköna helgen som fick mej att slappna av totalt och faktiskt så befann jag mej i nuet under stora delar av dygnet. Vilket är ovanligt, jag brukar planera och funderar på framtiden, logistik med Mollie, jobbet, löpning och hemmet. Ja alltid är det något som upptar min tid. Men nu var jag helt uttömd, jag var uppladdad och den känslan är fin, mycket fin.

Tanken var en nattvecka i jobbets tecken, men i stället fick jag hoppa in dagvecka och styra upp en del saker. Ett bra byte helt enkelt. Fyra dagar i stället för fyra nätter, bättre deal finns inte. Jag är en grym förhandlare i dessa lägen.
Det var roligt att åter jobba med projekt, att ha översyn på saker och se problem och finna lösningar, det är ett sjukt intressant och jag gillar att lägga några timmar med sådana uppgifter, det får mej att växa.
Gällande jobb så har jag även provat på ett annat yrke och det är så sjukt kul så att jag tror minsann att jag ska skola om mej en aning ;) Jag älskar att jag vågar se, tro och hoppas på andra saker, andra uppgifter och andra utmaningar. Livet får inte bli för statiskt, jag gillar dynamik, gärna mycket av den varan.

Förmiddagen har gått i välgörenhetens tecken, jag har haft den stora äran att få cykla 3 mil för världens barn ihop med en reporter på Radio P4 Kristianstad. Vi startade 07:15 i Sibbhult och styrde vår tandemcykel mot Bjärnum.
På vägen mötte vi fantastiska människor som gav efter deras förmåga. Vi mötte stora företag som gav tusentals kronor och vi mötte människor som gav lite mindre, men allt räknas och allt är viktigt. De ska bli superkul att få ta del av infon om hur mycket vi faktiskt trampade in.
Vi hade roliga samtal och vi sände kul radio. Jag hade det helt enkelt toppen bra där bak på cykeln.
Vi fick frukost och kaffe i Coop butik och när vi nådde vårt mål blev vi bjudna på kanelbulle och kaffe i byns fik och efter det fick vi lift hem igen.
En toppendag helt klart, underbart att kunna hjälpa.

Vilket team :)
Jockarp.

söndag 1 oktober 2017

Lugn och ro......




En fantastisk helg.
Fredag avslutade jag jobbet 14:00 och begav mej hem, väskan packades och Mollie packning åkte upp till undantaget.
Vi körde söderut, en helg i vuxet sällskap, så ovanligt och så skönt.
På vägen körde vi förbi en skylt som det stod Mandelmanns trädgårdar på och självklart tog vi ett stopp och gick in i trädgården. Vi pratade en stund med ägarna och vi tog lite bilder. Gällande bilder kom det fram en herre till mej och frågade om han fick ta en bild på mej, jag flinade och sa självklart ;)
Dom tyckte det var roligt att jag var med i bönderna och att jag verkade så positiv och glad, det var roligt att få sån feedback mitt i Skåne. Vi lämnade Mandelmanns och körde inom Kivik och tog en titt på äppeltavlan. Jag älskar att man gör konst av frukt.

Vidare och vi checkade in på ett mysigt hotell som heter Karlaby kro. Det var lugnet själv precis vad jag behövde efter en vecka med massivt mediapådrag. Vi bastade och Jag sov, åt och sov igen.
Mellan sömn och mat tog vi en road tripp. Vi körde till Ales stenar och Kåseberga. Det blåste väldigt med det var bedårande vackert. Jag älskar platsen och historian.
Efter lite sanering av gympadojor som träffats av fårskit så körde vi vidare mot Smygehuk och Sveriges sydligaste udde. Vi tog en titt och sen åts det lite mat sen vände vi hemåt mot hotellet.

 


Vi gjorde små stopp på vägen, pumpafälten gjorde oss extremt sugna på att ge oss ut på fältet. Likadant när vi såg ett fält med rundbalar så blev suget så stort så vi var tvungna att ge oss ut.
Vi körde in på en liten grusväg som gick över en gammal bro. Den ledde oss fram till ett gigantiskt fält och på fältet stod en vacker stor Ek, Jag gillar ekar starkt, dom blir gamla och dom har varit med om så enormt mycket historia.

Ännu en fantastiskt avslappnande och skön kväll och natt väntade oss.
Jag vaknade upp och tittade ut genom det öppna fönstret och såg alla skiftningar i färgerna. Luften kändes hög och den bjöd på mycket syre. Det var en perfekt morgon och de var av smaken höst.

Frukost sen begav vi oss hem mot palatset och till byn. Mollie hämtades upp och vi avslutade söndagen på badhuset.
En helg av njutning.


Trädkramare...



Jockarp.