underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 29 oktober 2017

2017-10-26

Att lyssna på sin dotter vid nattningen och hon ligger och berättar om svampens olika delar, hon redogör för skivling, tagg och rör. Hon pratar mycel och hon rabblar sorterna, fjällskivling, kantarell, flugsvamp, trumpetsvamp och så vidare. Hela mitt liv förändras i dom lägena. Från massiv sorg till ett totalt lugn. Det är enormt att få känna det. Jag behöver de andningshålet, jag behöver den ron.

Den känslan vara dock inte allt för länge. Jag kommer tillbaka till känslan av sorg i mitt hjärta. Sorg över att inte kunna lita på människor jag älskar. Det smärtar mej hårt.

Jag har haft mycket kontakt med producenten för bonde söker fru och även med programlederskan.
Ingen förstår någonting. Men vi alla är överens om att vi måste filma en ny uppföljning med bara mej. Det går inte sända något vackert i November-December som kraschade totalt i oktober. Det vore lögn och lögner är det jag avskyr mest av allt. Så det har varit mycket fundering kring lösning på det bekymmert, tiden böjar bli knapp och snart åker jag över Atlanten. Nu pekar det mesta på att jag ska flygas upp till Stockholm och att uppföljningen med mej görs där.

Jag har försökt sköta mina åtaganden jag var på en utbilning, men inget fungerar normalt. Små stunder är jag jag men största tiden är jag ångestfylld. Sårad över att jag sårar min dotter, att jag inte kan leva upp till hennes behov. Att klara av en relation som gör att hon har två vuxna människor i sitt liv och att det är tryggt. Att jag känner mej som världens sämsta mamma.
Jag funderar allvarligt på att aldrig mer leva i en relation, inte förrän Mollie är vuxen. Jag är så otroligt rädd för att hon ska få sår av mitt handlande, eller det handlandet som människor i min omgivning utsätter henne för.
Jag kanske helt enkelt ska leva igenom min sjuåriga dotter och faktiskt vara nöjd med det livet. Som den kära programlederskan sa. "Fokusera på Mollie. Hon är din alltid. Våra barn är det viktigaste vi har"
Och hon har så sjukt rätt i det. Och jag blir så ledsen över att jag ibland inte levt efter det, utan min kärlek till en annan kvinna upptagit min tid från min dotter. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Nu gråter jag igen, det är jobbigt men samtidigt skönt att jag kan gråta, för efter den förra separationen fällde jag inte en tår. Nu forsar tårarna och dom är helt ostoppbara.

Jag har blivit erbjuden psykologhjälp från produktionen, dom är så fina och jag tror att det vore bra inför mitt samtal med Mollie, men jag vet inte om jag orkar just nu. Jag är så förtvivlad, trött och rädd.

Jag är inne på dag fyra utan fast föda och det gör inte saken bättre. Jag har även ett Marathon som ska springas om en dryg vecka. Jag behöver kraft. Men jag mår illa och inget går att svälja.
Jag vet att jag besitter styrkan av att bestämma över min kropp, sist tog det nio dygn innan jag fick aptiten tillbaka, denna gången vet jag att jag måste tvinga mej i ett tidigare skede.
Loppet ska jag i mål i och det ska genomföras på ett eller annat sätt, men jag har också en skyldighet mot Mollie att inte sätta min hälsa på spel. Så skärpning gäller jag vet bara inte hur just nu.

Dagens låt till min dotter.....Handens fem fingrar Lisa Nilsson.



Jockarp.

4 kommentarer:

  1. Leonora! Kan du skicka din e-postadress till mig (har tappat bort den) så ska jag skicka dig några tänkvärda ord som min son sa till mig en gång i 20-års åldern, när jag var ledsen över att han aldrig fick växa upp med en pappa, så som hans kompisar. Stor kram till dig hälsar Leena, på Bodelssons by the Sea (leena@bodelssons.se)

    SvaraRadera
  2. Att gråta hjälper,att få hjälp av någon psykolog ska du definitiv göra.När jag å mitt ex bröt upp efter 10 år var jag helt förstörd å tog hjälp av en psykolog vilket va väldigt bra.I dag lever jag med en ny kvinna sen 2008 å vi e lyckligt gifta,när vi träffades var hennes söner 14 å 16 år å det har funkat kanon i dag älskar jag dom som om dom vore mina egna barn. Du kommer finna kärleken igen ge det bara tid å låt både hjärnan å hjärtat få sörja å läka klart först. Man måste få bara "vara vilket du ska nu å bara ägna all din tid till dig å din dotter. Många kramar å tro på dig själv....panillaalvbrink@gmail.com

    SvaraRadera
  3. Mållös Leonora! Känner med dig och känner med Mollie. Det blir lättare... sen. Var rädd om dig och Mollie och tvivla för guds skull inte på om du är en bra mamma... för det är Du, du vågar älska och det är en vacker egenskap att visa sitt barn.
    Kramar från Karlskrona

    SvaraRadera
  4. Ljus och värme till dig och din dotter

    SvaraRadera