underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 29 oktober 2017

2017-10-27

Den underljuvligaste lilla häxan...


Jag ska resa. Det kommer inte bli den resan jag tänkt. Jag har så mycket sorg inom mej och jag trodde i min enfald att jag skulle åka iväg och springa mitt tionde Marathon, nykär, lycklig och full av framtidstro. Jag är inte där, jag är väldigt långt därifrån.

Jag kommer att stänga av min telefon, det kommer bli skönt. 12 dagar utan telefon en ny erfarenhet men ett mycket bra beslut. Det viktigaste i mitt liv, min dotter kommer att vara vid min sida på hela resan därför behöver jag inte vara nåbar.
Jag vill inte få mail, sms, telefonsamtal från media. Jag behöver inte vara nåbar för att boka in jobb, möten eller andra saker. Det kan vänta. Jag behöver faktiskt inte ens vara nåbar för mina vänner. Dom kommer förstå mej för det är så riktiga vänner fungerar.

Jag gråter fortfarande väldigt mycket men jag lyckas ändå emellanåt ser på allt det vackra. Jag är grym på det men än lyser sorgen igenom ofta. Och så måste det vara, det tar tid att läka.
Men när jag ser på mitt fantastiska hem, på den fantastiska miljön jag har runt mej, när jag ser ett gulbrunt höstlöv falla från trädet ner på marken, när jag ser på mina fina vänner som jag vet att jag har om och när jag vill. När jag hör en häst gnägga till. När jag ser på min familj, på alla vackra människor som finns för mej. Och framförallt när jag ser på det viktigaste i hela livet, när jag ser på min helt bedårande fantastisk och underljuvliga dotter så kan jag inte vara annat än tacksam för livet. Vid dom tillfällena så gråter jag faktiskt av lycka. Och det känns helt okej.

Just nu är jag i valet och kvalet om jag ska dela med mej om vad som hänt, att lägga upp mina inlägg från dom senaste dagarna, eller om jag ska vänta till uppföljningen går på tv. Jag vet inte, jag tvekar, jag vet inte vem som ska kunna råda mej till rätt beslut.
Det vore bra att dela detta nu för att sen åka iväg, men samtidigt vet jag inte om jag är redo, om jag någonsin blir redo.

När jag startade min blogg för sju år sedan så var jag väldigt tydlig med att jag skulle skriva om mitt liv och mina känslor. Även om jag vet att det är jobbigt för vissa människor att läsa, även om jag vet att en del människor älskar när jag har det svårt och myser av det. Även om jag vet det så var jag tydlig med att jag skulle skriva ärligt om vad som händer i mitt liv.
Jag var tydlig med att jag skulle kunna berätta om mina innersta känslor, att jag skulle kunna visa min humoristiska ironiska sida, att jag skulle kunna visa mej stark, att jag skulle kunna visa min nakenhet och framförallt att jag skulle kunna visa mej svag.
Jag är stolt över dessa sju år och jag har verkligen levt upp till alla dessa bitar. Men nu är vi i ett litet annat läge, jag vet att media läser min blogg och jag vet inte om jag är redo att offentliggöra detta än, jag vet inte.

Men om jag gör det så hoppas jag att människor respektera mej som en kvinna med ett krossat hjärta som just nu är helt söndertrasat av sorg. Att jag behöver distans och inte gamar som cirkulerar över mej och gottar sej i min olycka. För det tycker jag inte någon förtjänar som befinner sej i en livskris.

Men samtidigt är det detta som hänt, samtidigt är det såhär jag mår. Det är skört nu men likväl är det så här jag mår och likväl är det detta som hänt. Och jag måste vara ärlig, naken och sann i det för det är precis så Leonora Vilhelmsson är.

Dagens låt. Falla fritt med Melissa Horn.







Jockarp.

16 kommentarer:

  1. Du är en stark människa 🙂

    SvaraRadera
  2. Hej Leonora!
    Så ledsamt det är att läsa om vad som har hänt dig. Jag förstår inte hur någon kan dumpa en så underbar och snygg tjej som du. Skickar en varm bamsekram till dig. Kram Anette

    SvaraRadera
  3. Vi lider med dig och ett krossat hjärta är så jobbigt och kan vara så svårt att ta sig ur.
    Men tänk på dig och din dotter och försök göra det bästa av det.
    Försök att ah det så bra som möjligt i New York nu och va i nuet och njut så gott du kan.
    En Varm kram till dig

    SvaraRadera
  4. Beklagar verkligen Leonora, så tråkigt att höra men var tacksam att det kom nu och inte om ännu ett halvår. Fattar att det inte hjälper nu - men det kanske kan vara en tanke att ta med sig. Spring av dig all skit och kom tbx hem som en ny människa! Good luck over there. Kram Ulrika

    SvaraRadera
  5. Ibland behöver man inte skriva ner känslor. Efter varje inlägg har du lagt en låt. Är tydligt hur du mår. Kram på dig hoppas ditt liv blir som du vill en dag. Och glöm inte..Musik kan hela dig när du vill vara ensam och tänka.

    SvaraRadera
  6. Du och tilde Höök har mycket gemensamt, ni vore ett fint par 😉

    SvaraRadera
  7. Tråkigt att läsa detta som skett i ditt liv. Jag tror att Mollie ser en stark mamma och är stolt över dig som vågar chansa för att finna kärlek, va inte orolig att du gör henne illa för jag tror det är tvärtom. Hon har en fin mamma att se upp till som följer sitt hjärta!

    SvaraRadera
  8. Tack för att du så generöst delar med dig av dina tankar och händelser.

    De där korta intensiva ögonblicken i våra liv kan lämna spår för alltid eller för en längre tid. Men i spåren kan vi också se glädje och tacksamhet, även om det tar lite tid ibland.

    Du är så vitt jag känner till en helt underbar människa och det är också sådana du ska omge dig med. Vissa hör hemma där med dig och andra inte.

    Ge dig tid, du kommer igen det är jag säker på. Du kan redan se allt det vackra. Det är stort.




    SvaraRadera
  9. Blir så ledsen Leonora :( Stora varma Kramar från mig!

    SvaraRadera
  10. Så ledsen för din skull, men jag tror att du kommer starkare ur det här. Som Peter LeMarc skrev "Jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här
    Till varje pris, jag ska gå hel ur det här.
    Kram
    Nilla

    SvaraRadera
  11. Du kanske kan vara med nästa år, så vi som är intresserade kan söka om ��

    SvaraRadera
  12. Din själ gråter och det är så förståeligt. Ingen förtjänar att en sånhär sak ska hända och av erfarenhet vet jag hur fruktansvärt svårt det är att ta sig upp till regnbågen igen. Men det viktigaste är ditt regnbågsbarn, just nu tror jag att hon är den du behöver för att hela.

    Lyssna på denna låt och text Leonora.

    https://youtu.be/F77v41jbOYs

    Ha en go dag!

    SvaraRadera
  13. Mister man en finns det tusen åter. Det är svårt nu men du kommer att klara av det här. Känner det på mig.

    SvaraRadera
  14. All styra till dig! <3
    Du är så vacker på både in och utsida. Jag är lite kär i dig!

    SvaraRadera
  15. Styrke kramar till dig ❤

    SvaraRadera