Lyckliga dottern....

Jag vaknade av ångest, jag gillar det inte. Anledningen var att jag drömde och när jag vaknade upp hade jag känslan av att det jag drömt var sant. Hua. Drömmen handlade om Mollie och om att hon var försvunnen. Jag kostade på mej ett stort leende när jag kom underfund med att det bara var en dröm och ångesten släppte tagen om mej bums när jag insåg hur allt låg till.
Vi hade en mysig morgon som gick i sakta mak. Vi var klara långt innan privatchaffisen stod på gårdsplanen så vi hann minsann med att byta sängkläder i alla sängarna, skönt att ha de gjort.

Jag vinkade av myset och sa att jag älskade henne, jag önskade chaffisen en trevlig helg sen drog jag igen bildörren. In och ombyte till löparkläderna. Jag hade en tänkt rundan klar i knoppen och den skulle bli 15 km lång. Det förändrades dock på vägen. Jag var pigg och det var en underluvlig höstdag så jag kunde inte låta bli att springa lite till. 22 km bankade jag in på måbrakontot.
Kaffe, dusch och chill sen kom taxin upp på gården igen. Med sej hade den två fröknar som var helt sjövilda när jag öppnade dörren. Det är stort att ha kompis med sej hem i taxin. Det tog ett tag innan dom kom ner i tempo, jag bara log. Dom var helt underbara.

Vi dansade lite tillsammans sen var det dags för mej att fixa lite mat till tjejerna.
Det åts och det pratades väldigt. Jag fick även ta hand om disken för dagen, jag lät dom hållas, annars är vi väldigt noga med att alla ska hjälpas åt men för dagen fick dom alltså lite dispens.
Dom bytte om till festkläder. Det väntade party.
Jag gav dom lift till stan sen fortsatte jag till tant N. Det var längesen vi sågs så det var extra mysigt att få kramas. Vi drack kaffe och blurrade om allt som hänt i våra liv. Så skönt att få en uppdatering på hennes liv och lika skönt att jag fick dela med mej av mitt liv. I två timmar höll vi på och det var bara tyst under andningen ;)

Jag hämtade upp mitt mys på festen och hon hade verkligen haft en toppendag. Skoldagen hade varit toppen, eftermiddagen hemma hade varit toppen, kalaset hade varit toppen och att vi sen avslutade kvällen ihop tittandes på fångarna på fortet gjorde ju dagen total.

Ett samtal vid sänggång gjorde mej lycklig och bedrövad på samma gång. Att sakna en annan människa kan vara så fruktansvärt jobbigt. Att livet ska behöva va så!

Chilla proffset ;)

Jockarp.