torsdag 16 november 2017

Diplom.....

Hon har gjort en ny bok....


Är man snäll är man odödlig då blir man en ängel. Man kan till och med leva om sitt liv om man är snäll. Är man dum åker man ner. Ner vad då frågade jag nyfiket. Ja ner till djävulen säger hon då.
Detta är min dotters filosoferande under en bilfärd. Jag frågade henne vem hon pratat med gällande detta. Fröken sa det ena och sen har jag hört det på Androider. Aha då förstår jag precis, eller inte ;) Det är i alla fall väldigt stora och djupa funderingar just nu i unga fröken. Jag jag skulle vilja säga ogreppbara funderingar.

Jag hade ännu en toppendag arbetsmässigt. Jag pratade med så mycket människors så jag kände mej som ett socialt monster. Jag var som en kardborre, vart jag än gick fastnade jag i någon diskussion. Det var både med människor jag kände sen innan och även för mej helt främmande personer. Jag bara älskar det. Helt sliten i halsen när jag kom hem men det var det värt.

Lilla fröken Vilhelmsson hade varit hos frisören och klippt topparna en bit. Efter klippet hade hon och mormor gått på café, vilka lyxlirare. Jag var faktiskt lite avundsjuk. Hon var pigg och glad när jag kom innanför dörren och det kickar ju mej alltid lite extra. Livet blir mer lättlevt.

Hon fortsatte med sina planer för kalaset och jag försökte verkligen släppa det och bara lyssna på hennes planerande med halva örat, det är risk för hjärntvättning på hög nivå annars.

Diplom i läsläxa. Bra där!


Vi lagade middag ihop och stötningen av potatismosen skötte unga fröken Vilhelmsson och hon gjorde det väldigt bra. Jag älskar när jag får hjälp i köket.
Det känns som hon är mer med mej nu när det bara är hon och jag i palatset. Det känns som om hon vill vara nära mej så mycket hon bara kan och jag tycker det är supermysigt. När jag stod vid spisen och förberedde hoppade hon från diskbänken, upp och ner om och om igen.
Jag bara flinade åt henne, det är så mycket energi i hennes lilla kropp, och viss del av den måste pysa ut lite, det märks tydligt.

Vi läste läxan, hon är duktig och jag gillar att lyssna på henne när hon ljuda fram orden. Hon känner igen många ord nu och dom läser hon utan ljudning, det går framåt minsann. När det gäller matten är hon oslagbar. Jag fattar inte vad hon fått sitt mattehuvud ifrån. Jag suger verkligen på att räkna så det måste vara från den käre donatorns sida. Tack för det får jag väl säga.

Hon levererade en ny bok som hette sagan om dom sju små kattungarna och den onda hunden. Hon tejpade ihop bladen, hon skrev texten, hon ritade bilderna och på baksidan skrev hon informationen om att författaren till boken hette Mollie Vilhelmsson. Hon är helt underljuvlig. Två författare i palatset där den ena av oss skrivit en bok och den andra har skrivit ett dussin böcker. Vi kan vi ;)

Läsläxa...
Det var ju onsdag i går och med det var det ju dags för ett nytt program av bönnerna. Expressen var inte sena på bollen över att jag skrev (i ironi) att jag kunde tänka mej att söka till nästa års säsong. Det föranledde till att jag och den kära programlederska hade en dialog under kvällskvisten. En mycket trevlig dialog :) Mer om det i morgondagens inlägg.


Humf...

Jockarp.

1 kommentar:

  1. Klart du skall vara med i Bonde igen:) du har ett år att läka. Kanske skickar ett brev då. Det tar sin tid att läka och finna den rätta o sanna

    SvaraRadera