onsdag 15 november 2017

Leende....

Mörkerlöpning....


Att vakna upp innan fem på morgonen och inse att klockan inte ringt på utsatt tid gjorde att min första tanke när jag satte fötterna på fiskbensparketen var. Attan nu blir det att ösa på. Min andra tanke var: Livet. Och jag log.

Jag kom in på bruket i tid och det väntade alkokontroll. Jag skulle agera dörrvakt. Jag mötte 300-400 personer under morgontimmarna och jag bara log.
Många frågade hur jag mådde efter allt som hänt och jag tror att det blev konflikt i huvudet på en del människor när jag leende sa att det var bra.
Jag förklarade i stora drag anledningen till att jag mådde bra. Att jag fått ta del av en hemlighet och den hemligheten hade personen som tänkt sej leva med mej tänkt att hålla just hemlig.
Det ihop med innehållet i hemligheten gjorde att jag kände en stor glädje över att jag just nu är singel. Så ja, jag log.

Jag fick så många kramar under alcokontrollen så jag tappade räkningen, jag bara log och konstaterade att de finns så många fina människor. Många uppmuntrade mej med ord om att du kommer snart hitta din prinsessa, hon som förtjänar dej Leonora. Jag bara log.

Jag fick styra upp lite saker skyddsmässigt och fick lite spydigheter slängt upp i ansiktet. Men ja det gick inte att få bort mitt leende. Jag förklarade bara milt att jag påpekar detta för att ni ska kunna komma hem till era nära och kära, jag säger inte detta för min skull. Det är ni som utsätter er för risken att inte komma hem i kväll inte jag. Dom förstod och jag fick ett leende tillbaka.

Jag körde till stan en runda, jag hittade ingen parkering och jag log åt det. Att det blev röd gubbe på trafikljuset när jag skulle gå över gatan fick mej att le. Jag kunde helt enkelt inte sluta att le.

Mollie åkte med mormor på simskola och jag tog på min pannlampa och löparskor och drog iväg på ett kolsvart berg och jag log.
Jag sprang ner med mina nya Acisc rakt ner i ett lerhål så dom var helt oigenkännliga. Vad hände? Jo jag log.

Like i´m Gonna Lose you Låten som spelades under kyssen mellan mej och Louise på Sundbyholmsslott kom upp i låtlistan och den borde knycklat ihop mitt hjärta till ett russin. Men jag var helt ren. Jag sjöng med i låten och kände bara. Ja jag älskade dej som om jag skulle förlora dej. Hjärtat var helt rent. Och jag log.

Jag kom hem och Mollie fortsätter att planerar sitt kalas och hon tjatar hål i huvudet på mej gällande allt som ska göras på kalaset. Men nä inte heller med ett hål i huvudet kunde jag för dagen sluta le.
Jag funderade över att det kommer komma en dag då jag inte kan le och det är ju hemsk men jag var faktiskt tvungen att le även åt det.

Min övertygelse är att skulle mitt hjärta slutat att slå den 14/11-17 så skulle jag bannemej haft ett leende på läpparna ;)



Jockarp.

3 kommentarer:

  1. Du är den du är, och det är tillräckligt.
    Vilken kämpe du är som aldrig ger upp!
    Vissa har helt enkelt valt att se glaset som halvtomt och andra har uppfostrats eller lärt sig själv att se det som halvfullt. Vi har alla ett val. Det är upp till oss själva hur livet ska bli. Kram Jessica

    SvaraRadera
  2. Jag förstår att du får hundratals mejl. Är inte mycket för att mejla hade hellre skickat flaskpost men det är väl ute det också så därför skriver jag här än en gång. Fortsätt att vara positiv och glad det kommer du så himla långt på. Jag vet att din dotter kommer tacka dig en dag för all din uppmärksamhet, omtanke och ren mammakärlek du ger till ditt barn. Ni är helt galet goa båda två. Är så himla stolt på något sätt inom gayvärlden också att du lyckats få ett så fint regnbågsbarn. Jag är i samma sits och hoppas innerligt att jag också har en liten regnbågsmini i framtiden. Just nu är du en stark människa jag följer. Hade varit så kul att få veta mer om vägen och hela processen. Men allt får man ej svar på. Men har du lust nån gång att berätta tar jag emot det med glädje. Ha en go kväll o hälsa lilla barnet ditt. God afton!

    SvaraRadera
  3. Fortsätt att le med ditt fina leende, det kan bryta ner vilken tegelvägg som helst! :*

    SvaraRadera