Bitande kallt....

Vaknade av att jag hostade som en dåre, uppstigning. Jag slog ett getöga på utetemperaturen. -6 och jag såg att det blåste hårt. Humf, var jag sugen på ett löppass? ja faktiskt men jag funderade på hur säkert det var att ge sej upp på berget.
Men jag testade och det gick super, det var svinkallt förvisso men jag kände ingen rädsla över att få ett nedfallande träd i huvudet.
När jag var på väg hem och fingrarna var som pinnar på mej så möter jag min far, han erbjuder sej ett par inoljade jobbarvantar. Nä tack sa jag. Han log och informerade mej om att jag i alla fall hade medvind hem, bara att ösa på. Tack du sa jag med skakande tänder. Vi lämnade varandra där uppe på berget och när jag sprang vidare funderade jag på vilket privilegium det ändå är, det finns faktiskt dom som inte kan springa och här muttrade jag över att det var lite kyligt, inte klokt egentligen.
Hem kom jag och kenyandistansen är nu biff 14 km till, allt enligt schemat. Jag har kört två av tre nyckelpass redan denna veckan och det känns väldigt bra.

Myset Vilhelmsson var vid gott mod och vi hade ju planerat för att åka kvällsåkningspasset i skidbacken. Men först en stadig middag i form av makaroner och falukorv. Lika bra att trycka i sej rejält när det väntar ute aktiviteter.
Vi tog på oss vår utrustning och lastade bilen. Mollie ville att vi skulle ha hjälm och glasögon på oss när vi körde och jag sa inte emot. jag flinade gott åt henne, hon är sockersöt och hela hennes huvud är fullt med roliga idéer där jag oftast innefattas ;)

Vi drog på oss pjäxorna och skidorna sen var det dags. Backen var nypistad och vi var helt ensamma i backen. Mollie var den fösta som åkte ner för backen.
Det gick fint, hon körde svängar och hon körde störtlopp, trots att jag bad henne att låta bli. Men vissa saker ska man lära sej av egna erfarenheter, och att det gör ont att ramla är något hon lär bli varse om.
Mina skidor kändes helt okej, jag blev lite dövad på min högerfot i början men det släppte allt eftersom.
Kläderna jag köpt var verkligen inget att klaga på, svindyra förvisso men jag frös absolut ingenting. 10 minus och snålblåst det var inte tillräckligt för att nå in på mitt skin. Men ett par rånarluvor lär vi investera i inom det snaraste, det var bitande kallt i nyllet.

En snabbfika sen ut i backen igen. Hemma var vi inte förrän 21:00. En macka i myset, tandborsten och sen sängen.
Så underljuvligt det var att ligga bredvid henne, tre kvällar utan att jag nattat henne och jag kände vad jag saknat det. Jag smekte henne i ansiktet och pillade lite försiktigt i hennes öra, hon grymtade något om att hon tyckte det var så skönt sen somnade hon. Helt slut.

En dag som självklart åker ner i braigalådan med en smäll.

Jockarp.

Ny utrustning....

Ollallla....

Jag vaknade på tok för tidigt efter nattjänsten, men jag såg solens strålar titta in bakom gardinen, detta gjorde det omöjligt att ligga kvar.
Jag kände så våldsamt mycket för en löptur så en löptur blev det. Jag får backa en vecka i schemat från coachen på grund av förkylningen. Så jag startade upp förra veckans program och daskade till med 15 km. Jag var pigg och det var en mycket tillfredställande känsla, nu hoppas jag bara att det håller i sej.

Lilla fröken Vilhelmsson hämtades upp från skolan och tjurig var bara förnamnet på vad hon var. Det där med att ta med kompisar hem när man planerat annat. Det landar aldrig i god jord att det blir ett nej på den frågan. Jag blev tjurig jag med för jag hade en plan i huvudet om att vi skulle göra något bara hon och jag, men tydligen är jag helt ointressant.

Vi körde hem och det dröjde inte länge förrän hon kom och frågade vad jag tänkt att vi skulle göra. Jag berättade om min plan om att vi skulle investera i skidutrustning till mej, så att vi båda skulle ha egna grejer och eftersom jag inte växer mer så var det lämpligt att jag köper ett nytt kit.
Hon sa ja på den idén och vi körde till stora staden Karlskrona 8 mil bort till Intersport, vilket jag blivit tipsad om att dom skulle vara grymma på just skidutrustning.
En supertrevlig affärsinnehavare hjälpte mej så jag fick allt vad jag behövde för att kunna ta mej upp och ner i backen på ett säkert och bra sätt. Jag valde nya brallor och ny jacka. Brallorna kostade lika mycket som skidorna och jag antar att själva namnet var det dyra på dom brallorna, jag blev dock lovad att dom är bäst i klassen. Jackan blev en liten tjejigare variant, jag har fått till mej på olika håll att jag är så vacker när jag bejaka min kvinnlighet, så japp jag kör vidare på den linjen ett tag till. Det kändes ok och jag bär upp den med beröm godkänt.
Vi pratade lite om Karlskrona och jag undrade om anledningen till att  Karlskroniterna var så kaxiga var för att tanken en gång var att staden skulle axla rollen som huvudstaden i Sverige. Han flinade bara och sa att alla inte är kaxiga (men många)

Ja hem kom vi med ett rejält hål i lädret men med en full utrustning för skidbacken, troligtvis håller den även min livstid så jag ser det som en god investering. Innan hemfärd så ville myset till gula M:et, så där blev det självklart ett litet stopp.

Lite chill på soffan med popcorn hann vi med innan jag begav mej ännu en natt ut i vedsvängen.

Och den här snubben ;)

Jockarp.

Grisen....

En kopp i min smak ;)

Jag vaknade och var så sjukt kass, jag hasade mej upp strosade runt lite. Jag välte i mej lite kaffe men nä inget hjälpte. Något var fel. Jag kunde knappt hålla mej upprätt. Mormor kom förbi en sväng, hon skulle köra till affären och handla och hon såg nu hur formen var på hennes dotter.
Hon tog med sej myset till affären och vidare hem till undantaget. Jag hasade mej in i sängen och där stannade jag en timme. Jag låg i ett slummer, ömsom sovande ömsom vaken, jag kände hur jag dreglade. Jag log ett svagt leende åt det och tänkte, din gris du är ju som ett lite barn. Tja jag orkade inte bry mej mer.

En timmes vila sen var jag en helt annan människa, nästan den vanliga Leonora. Jag fräschade till mej lite och hämtade myset. Vi skulle på kalas. Bowlingkalas. Det var en kul tillställning och Bowlingen gick fint. Alla spelade en timme och det hördes inte mycket gnäll från kidsen. Efter avslutat spel var det pannkakor som stod på menyn. Lilla fröken Vilhelmsson blev gnällig och ville inte äta. Hon klagade på öronvärk. Gahh ska aldrig denna förkylningen släppa taget om oss? Vi lämnade kalaset lite tidigare och när vi kom hem stupade vi säng båda två. Mollie sov i två timmar och när jag väckte henne var hon piggare men ändå en något varm panna.

Min natt innefattade ett 12 timmars pass i vedsvängen så klockan 17:00 lämnade jag min lilla juvel på undantaget för pizza, mello och övernattning. Jag kramade om henne och sa hej.
Själv väntade det jobb. Det var härligt att möta kollegorna och vi hade en bra natt, den innefattade mellolyssning på radion, pizzaätning och även en bit tårta slank ner på nattkröken. Hälsosamt som tusan :)

Jag fixade till min föräldraledighet. Jag ska ju bara arbeta 75% till myset är tolv år. Det kändes lite skumt att ansöka om något fram till år 2023. Jag kunde inte låta bli att funderar över var jag kommer befinna mej i livet när vi kommer dit. Vad kan det ha hänt för något spännande då? Hm ja den som lever får se.

Jockarp.

Nya skidor....

Fredagsmys..

Vi gjorde absolut ingenting under fredagsförmiddagen, en perfekt aktivitet, märklig känsla men skön. Vi luffsade runt i trosorna hela förmiddagen, vi brydde oss helt enkelt inte ens om oss att klä på oss. Mollie tog ett bad och tvättade håret och efter det sprang hon runt naken eller i morgonrocken, vilken start på fredagen va.
Vi käkade massa mat, drack kaffe och gled.
Vi kammade våra kaluffser för att göra oss redo för den stundande stunden hos frissan.

Frissan ja, vi fick beröm godkänt gällande utkammningen och vi klippte enbart dom slitna topparna. Det var en mysig stund hos frisören, vilken även är en nära vän till familjen, så vi bubblade på med allt som skett i våra liv sen sist vi sågs. Och sist vi sågs i klippsamanhang var visst i Juni månad, jag trodde faktiskt att det var längre sen jag klippte mej men nepp. Hon hade full koll på mej. Bara nio månader sen ju ;)

Vi lämnade frissan och Mollie köpte en hundtidning vilken hon blev helt exalterad över. Ja hon gillar verkligen hundar och jag ser fram emot den dagen hon ska få reda på att hon ska få köpa sej en hund. Vi är dock inte där än.

Vidare körde vi hem till en vän i byn för att få låna skidutrustning till myset. Dom hade allt, passande pjäxor, skidor och hjälm. Vi tog hela kittet så ja nu är vi med skidor också. Vilka vänner va.
Eftersom vi nu har så fin utrustning ville vi klart prova den. Vi tog med oss mormor och morfar och drog över berget till backen.
För dagen hyrde jag också skidor och vilken fantastisk kväll det blev. Vi åkte tillsammans, vi åkte följa John så Mollie lärde sej och svänga stora fina svängar. Vi skojade med gubbarna i liften, vi skrattade, vi kramades och det ramlade även några tårar efter ett hårt fall.
Mormor och morfar grillade korven så vi kom till dukad grill så att säga. Vi slök korvarna och sen var det backen igen som gällde.
Kvällen blev sen och klockan var över 21 innan vi var hemma i palatset igen. Bums i sängen och nattningen skedde utan bokläsning, vi orkade helt enkelt inte.

Snaggad ;)

Jockarp.

Regnbågshyllan....

Den viktiga hyllan...

Usch vaknade ännu en morgon ur form. Hesare än nånsin. Jag släppte det, jag orkade inte lägga energi på det, de skulle bara ta mer kraft av mej. Jag fokuserade i stället på att njuta av den lilla sju åringen som kom in till mej och kröp ner under täcket. Hon gosade in sej i mej och sa. Du är så gosig och mysig mamma.
Åhh jag bara sög in hennes entusiasm, jag visste precis hur hon kände, det där när det spritter och kittlar i hela kroppen, när man bara vill komma ännu närmare. Jag log åt tanken av känslan.
Tacksamheten var stor.
Den blev dock något mindre när hon började prata om vårt solsystem, alla planeterna, vilken ordning dom kom i och varför dom stavat fel på jorden, det stod Earth. Hon har en tendens att precis som jag snöa in på saker och just nu är insnöingen vårt solsystemet.

Istället för löpning vilket vore helt vansinnigt med dagens form så tog jag en promenad på berget.
Det var snöbeklätt och det var småhalt men jag luffsade på i sakta mak. Härligt.

När jag kom hem igen väntade skidbacken. Vi hämtade upp våra vänner och för dagen var tanken att även mammorna skulle åka. Men det förändrades med den allt växande kön till skidhyrningen.
När vi efter en timmes köande kom fram var hjälmarna slut, stopp och belägg, knappast att jag släpper upp min dyrgrip i backen utan hjälm. Men vissa saker händer bara Leonora. Än en gång hade vi världens röta. Damen som säljer liftkort erbjöd sej sin privata hjälm till myset. Men tack snälla. Myset fick pjäxor, skidor och damens hjälm sen var hon redo för alpen.
Hon var vid gott mod under åkningen och hon blir stadigare och stadigare. Hon var förvisso besviken över att jag inte åkt med henne men jag vill inte heller åka utan hjälm, jag har en allt för viktig roll som mamma för att utsätta mej för mer risker än nödvändigt.
För dagen var det jag som fick erbjuda min käre vän en papp påse att andas i, hennes son använde hela sitt ordförråd gällande fula ord. Pang! där va det slutåkt för honom. Vi blev med det också ensamma kvar.
Mollie åkte på medans jag minglade. Jag träffade på en del kändisar så det var ett väldans kramade i backen. Så himla roligt att träffa människor man inte sett på länge ;)

I skidkön fick jag förfrågan från en radiokanal om jag kunde vara med att sända morgonprogrammet mellan 06:00-10:00 nästa fredag. Självklart blev svaret. Ett nej öppnar fortfarande inga dörrar. Det ska bli så sjukt kul att ta jobbet som radiopratare för en dag. Hur svårt kan det va?

Hem och lite chill sen var det dags för myset att hänga med morfar.
Jag själv skulle till bibblan och prata. Jag fick frågan för ett tag sen av kulturavdelningen i kommunen om jag kunde ställa upp och berätta om min bok. Självklart, jag ser det som en samhällsplikt att ställa upp när möjlighet ges. Jag får ta del av kommunen och kommunen får ta del av mej. Så tänker jag. Att jag skulle bli extremt förkyld i stämbanden var inget jag räknat med när jag tackade ja. Jag fick knapra halstabletter och dricka vatten så det funkade ändå.
Det blev verkligen en trevlig stund, det bjöds på fika och det var rara människor som kom för att lyssna.
Att dom även gjort en hylla på biblioteket med endast regnbågsböcker dagen till ära kändes stort. Det går framåt i samhället och det är så väldigt viktigt.

En av mina bästa vänner var på plats och när våra vägar skulle skiljas åt på kvällen så säger hon plötsligt att hon var stolt över mej och att hon vad glad över att ha mej i sitt liv.
Så väldigt vackert sagt. Tänk vilket avslut på en fin dag. Tack.

Hon öser på :)

Jockarp.

Kärlekstrollet....

Smygflata?

Att vakna upp klockan fem och börja dagen med att förstå att rösten har försvunnit, det är inte kul.

Jag gillar att prata och när jag inte får göra det uppstår det vissa problem. Hesheten släppte något men det var ändå långt i från bra. Extra oturligt är att jag ska gästa biblioteket i kväll och prata om en bok jag skrivit. Måtte jag krya på mej lite till.

Arbetet gick hyfsat bra, men det är många timmar som ska avverkas i veckan och det är på gränsen till för mycket. Jag gillar ledigt, speciellt när jag är lite smårisig.

Jag hade även en dejt under gårdagen och det med en dam som jag blivit väldigt förtjust i. Ja jag vet att det är ömsesidigt, jag kallar henne för mitt kärlekstroll.

Vi är väldigt lika i mycket. Smågalna, spontana och kärleksfulla. Under vår träff ville hon att jag skulle klä av mej alla kläderna och sätta mej på en sten i ett vattendrag. Du är inte klok, men jag gillar det blev min spontana reaktion.

Jag vet att hon så himla gärna vill att jag ska träffa min livs kärlek men jag tvivlade på i det ögonblicket att det skulle förändra möjligheterna. Min nakna kropp kan sparas till min tilltänkt och sen var det för tok för kallt  ;)

Responsen på våra instaklipp väntade inte på sej och det var ju superkul. Många som önskade lycka till med kärleken och hoppades på att få följa mej på resan. Och visst ska ni få följa min väg till henne. Hon den ärliga kvinnan som inte har några andra kvinnor jämte mej, hon som jag är den enda kvinnan för, vilket kommer vara ömsesidigt.
Ingen med ouppklarade relationer till sina ex kommer att passera vår tröskel fler gånger. Det är min vision i alla fall. Lögnare kanske är svårt att vaccinerar sej emot men jag hoppas att jag får hjälp av mitt kärlekstroll på den fronten. Jag har ju för vana av att lita på människors ord, men jag tänker att fru Lindorff ska hjälpa mej att skilja agnarna från vetet.

Hon så som jag tror på kärleken ❤️

Jockarp.

Majsmacka.....

Lite småfrusen....

Uppstigning fem, arbetet startade halv sex och det första jag gjorde var att klämma mitt lillfinger mellan en kätting och en vedstock. Hej blånagel och ja det gjorde massivt ont.

Det var full rulle på arbetsfronten hela dagen och det avslutades med ett informations möte. Lagom mossig i huvudet var jag då. Usch.

Hem och hopp i löparskorna, en mil rev jag av och jag var något stum dom försa kilometrarna. Men det lättade och innan jag var hemma var jag fjäderlätt.

Jag hämtade upp myset på undantaget och sen lufsade vi hem. Jag hoppade in i duschen men innan jag gjorde det bad jag Mollie att fixa lite mat till mej, jag var superhungrig och hon hade redan ätit hos mormor.

När jag kom ut från duschen stod det en macka serverade på min plats vid bordet, det var inte precis mitt favorit bröd men jag berömde min dotter för den fina mackan. Att det satt en majskolv på en tandpetare i mitten av mackan var inget som jag heller diskuterade något om. Men jag avskyr majs på tandpetare istucket i en macka.

När jag vält i mej mackan drog vi på oss kläderna och drog över berget till våra vänner, vi fortsatte ett berg till. Skidbacken nästa. 

Mollie Vilhelmsson var enastående bra. Hon drog upp i knappliften och full rulle ner. Hon körde på tok för fort för att jag skulle tycka att det var okej. Hon har trots allt kostat mej 50 loppor ;) Nä skämt å sidor så är jag rädd om min lilla tjej och jag ser ju tydligt att hon har lätt för att åka över sin förmåga. Hon har liksom inte helt koll på allt.

Hon tycker dock det och det märktes, hon öste ner i backarna med ett leende på läpparna.

Hemma i byn var vi inte förrän närmare 21 och myset behövde lite mat och framförallt dricka innan nattningen. Sagan uteblev för dagen, det blev på tok för sent. En väldigt aktiv dag helt enkelt inget snack om den saken.

Jo jag tackar jag ;)

Jockarp.

Bonde nr 4....

Uppstigning 05:00 för arbete i vedsvängen, nja jag var inte supersugen på det men när jag väl kom i brallorna kände jag åter livsglädjen, ännu en vacker dag. Och vacker var den, en fantastisk soluppgång bjöds det på den arla morgonen.
Att skrattsalvorna avlöste varandra under förmiddagen gjorde inte livet mindre lättlevt precis. Ja jag kände en glädje över det mesta faktiskt.

Att den nya säsongen av Bonde söker fru nu är igång med inspelningarna är inget jag har kunnat missa. Det formligen välde in frågor under gårdagen om vilken i ordningen av bönderna jag skulle presenteras av Linda. Jag flinade lite och svarade lite små rart att jag var bonde nr fyra förra året, vem kunde missa det.
Frågan är ju faktiskt befogad för jag stå ju på samma förbannade ruta i livet denna våren. Skillnaden är väl bara att jag har gått igenom ännu en lärdom livet, jag är hårdare men även mjukare och jag kommer ju allt närmare och närmare min livs kärlek. Plötsligt händer det, skam den som ger sej ;)

Ett nytt fyra veckors program av Mister L-G Skoog kom i min inkorg och när han börjar mailet med 
Go hard or go home
Kram Coach LG

Ja då började jag faktiskt bli lite skraj. Jag läste igenom programmet och såg att det skulle bli en tuff första vecka. Jag ska jobba mycket och Mollie har sportlov så vi har en del roligheter också inplanerade. Lika bra att angripa programmet bums.
Tanken var 15 km, jag var osäker på hur länge det skulle vara ljust och jag har haft en förkylning i kroppen.
Men jag var pigg, det var bra pulver i benen, lungor och hjärtat skötte sitt. Och huvudet, ja det var bara välmående där.
Jag kollade på klockan och insåg att rundan kommer att avslutas på mer än 16 km när jag var hemma i byn igen, tja då kan jag lika gärna fortsätta och ta det längsta passet för veckan, den på 2 mil. Problemet var bara att tempot för den distansen var för högt, jag tror att jag håller tyst om den lilla detaljen för miste Skoog, jag gillar nämligen inte att få skällning ;)

Hem och mat i magarna, vid middagen frågade jag Mollie om hon hade mailat till en av mina vänner. Ja det har jag mamma. Okej och vad skrev du frågade jag.
Det vill du nog inte veta svarar hon mej då.
Ett vuxet samtal följde. Inga mail och inga instagramklipp och absolut inga mess utan att jag är med. OK?
Hon är grym just nu och det är verkligen superbra att hon skriver och tycker att det är roligt, men jag är inte supersugen på att hon skickar bajsemojs till människor som är något seriösare än hon och jag :)

Ja hon ligger i med läsning och skrivningen. Vid nattningen om kvällarna är det nu för tiden lilla fröken Vilhelmsson som börjar läsa i boken. Efter några sidor tar jag över. Hon älskar när jag läser för henne hon gillar själva inlevelsen, men samtidigt älskar hon att läsa själv, så ja en liten konflikt i råder nog i henne.

Jockarp.

Magiska ögon.....

Ja jag har skrivit om det innan, det att vissa saker ta mej tusan bara händer Leonora Vilhelmsson.
Att en för mej helt okänd person hör av sej till mej och frågar om det är okej att måla ett porträtt på mej, en bild som jag sen även ska få. Ja ni fattar va? Ett nej öppnar inga dörrar så jag sa självklart ja till det.
Jag har nu fått ta del av själva födelsen av bilden. När jag såg den första bilden, den på mina ögon höll jag på att slå i backen, det kändes som om jag speglade mej. Mina ögon var på pricken lik dom jag använder dagligen för att se allt fint som kommer i min väg. Helt otroligt. Magiskt.
Okej jag ska erkänna att jag är avundsjuk på människor som kan saker som inte jag kan, det är allt från musikanter till konstnärer till människor som kan sy eller ja helt enkelt skapande. Ja jag vet att jag har fallenhet för andra saker men jag blir ändå avis.
Att jag ändå får ta del av detta vackra är ju i sej även det magiskt. Jag känner mej väldigt lyckligt lottad just nu. Tack.

Mer saker som sker som är av godo. Vi var åter igen i skidbacken. Mollie kämpade på, hon tramsade lite men ändock försökte hon. När vi stod i liftkön kom det plötsligt fram en tjej till oss och frågade om vi ville ha lite tips, ja men gärna sa både myset och jag. Tjejen hade varit skidlärare en väldig massa år i Åre men nu flyttat söder ut med sin man och sin lilla grabb. Ett par åk senare hade hon lärt Mollie hur hon skulle göra utan att behöva kasta sej hejdlöst i backen. Hon blev med ens modigare när hon härbärgerade att bromsa på kommando. Hon växte några cm där i backen och jag var stolt som en tupp över min dotter.
Nu kan jag också dra på mej pjäxorna nästa gång och jazza ner ihop med min dotter. En ny värld kommer att öppna sej med att även kunna köra skidor tillsammans.

Knäppvarning på mej möjligen men kvällen blev speciell,  jag var tvungen och det fungerade.
Jag hade en känsla av ensamhet hängandes över mej hela dagen, den kom på morgonen och satt kvar till kvällen. Känslan är ovanlig och just för dagen såg jag den som helt obefogad, något störde mitt sinne men jag kunde inte reda ut vad det var.
Så på kvällen när Mollie lagt sej så släckte jag lamporna jag tog av mej alla kläderna och pluggade in högtalarna i öronen, blundade och började gunga med i Loreens låt Jupiter Drive. Det är något speciellt med gunget i låten, jag blir ren på något märkligt sätt.
Jag lät låtlistan rulla på och ju fler låtar som spelades, ju mer jag fritt och naket rörde mej i det totala mörkret ju starkare växte jag mej. Svetten öste av mej och jag kunde inte sluta le när jag slutligen stängde av musiken, tände lamporna och gick och tog en dusch innan sängen väntade.

Jockarp.

Oplanerat.....

Hittade min ny Tesla igår ;)

På mitt löparschema stod det testlopp. Gahh sånt gillar jag inte, men jag bet ihop, det skulle vara hårt men kontrollerat stod det, humf vad är det? Jag drog i väg och efter avslutat pass kände jag faktiskt av att jag varit lite krasslig. Lungorna var inte helt med, jag var tungandad, vilket är ovanligt. Men nu är det gjort och det gick ok.

Att inte ha något inplanerat en dag är väldigt ovanligt för mej så lördagen var tvungen att planeras en aning. Jag hörde på radion om melodifestivalen att den skulle vara i Malmö. Pang. En idé.

Från idé till handling. Vips hade jag köpt två biljetter till kvällens föreställning. Så ja, i bilen och mot Malmö :) Vi är inte kloka på en fläck men se det underlättat ju något.

Väldigt nöjd....

Vi parkerade bilen på Emporia och där förgyllde vi fyra timmar ihop myset och jag.

Att hon gick fullständigt bananas på Panduror var något jag faktiskt kunnat räkna med om jag bara tänkt tanken. Hon tömde halva butiken på pysselgrejer och nä hon nöjde sej inte där. Runda två, jag satte mej på en stol och lät henne gå omkring och mysa bland alla pinaler. Hon var i himmelriken.

Jag var mindre road men det lät jag bli att förmedla.

Hon köpte även en ny kofta vilken hon var väldigt stolt över, några tischor, ett hårband och en kulglass.

Vi käkade middag och det valdes pizza, inte världens godaste pizza kanske men den slank ner och den mättade.

Halv åtta spatserade vi in på arenan. Det var sjukt med folk i gångarna och många hälsade igenkännande på mej, ehh hej sa jag utan att ha en susning om vilka personerna var ;)

Vi hittade våra platser på parkett och mysets var helt i extas, hon kvittrade, hoppade och skrattade om vartannat. Helt underljuvligt att se. Jag var den lyckliga mamman jag.

Nöjda efter föreställningen vände vi hemåt med Jockarp igen och vi hemma klockan elva men då sov myset som en stock. Hon är tung nu men jag fick upp henne så hon hängde om min nacke och jag lyckades hasa in henne halvsovandes. Jag pussade henne på kinden och sa att jag älskade henne sen väntade den sköna sängen även för mej.

En helt perfekt oplanerad lördag ihop med hon, hon den viktigaste i livet.

Lycklig....

Jockarp.

Storfiskaren....

Galet med vatten....

7 km i 6 minuter tempo, 3 km i 5:15 tempo och så dom sista 7km i 6 minuters fart. Det var min morgon det. Detta på ett berg som var helt täckt av nyfallen snö. Galet tungt att springa dom första km. Det gick uppför och snön var tung, men knarrandet under mina fötter var magiskt. Löpningen lättade och ibland infaller sej det en känsla då man saknar både tid och rum. Jag sprang men jag uppfattade inte att jag förflyttat mej, hux flux befann jag mej bara på en annan plats. Coolt.

Jag hade en ny låt repeterandes i öronen under löpturen jag älskar att bli tipsad av låtar och denna fick jag till mej av en vän. Jag funderade åter på vad låtskrivaren varit i för känsla när låtens skrev. Det var så mycket kärlek och så stor sorg i låten, det gjorde ont i mej när jag tog in texten. Historien var sorglig och jag undrar just vad den baserades på. Var det verkligt?
https://open.spotify.com/artist/1IrKUHz5tIrGTFXcjmj46x

När jag snyftat klart och löpturen var över drog jag väg ett mess till en vän jag inte sett på länge. Texten i messet var kort och gott: Promenad?
Svar kom bums, gärna. Ja och där var saken biff. Eftersom hon är chef för kronlaxfisket i Mörrumsån så togs promenaden på plats bland en översvämmad å och fiskyngel. Jag fick gå backstage och kolla in fiskuppfödningen, det såg jag som väldans intressant, tror jag ska ta med Mollie dit en dag. Tror hon kommer att gilla det.

En kopp kaffe och lite blarrande sen var det dags att säga hejdå, hem till byn och inväntan av Mollie. Hon kom hem från skolan och var något sur, hon hade tänkt ta en vän med sej hem men ibland går det bara inte. Vi hade planerat för badhuset men inte heller det föll henne i smaken. Hon är en egen individ nu, inget snack om den saken.
Hon mjuknade något när hon fick välja middagsmaten, i lådan så det smäller om det, men taco på en fredag blev det :)

Storfiskaren....

Jockarp.

Jag kan allt....

Hon kämpar på ;)

Hälsotillståndet är i kanonskick just nu vilket är det vanliga tillståndet på mej, det är väl det som gör det extra svårt när det inte riktigt är 100%. Men nu är jag tillbaka i fullgott skick alltså.
Jag tog en snabbtripp med kamphundarna medans myset välte i sej en pannkaka till frukost.
Vi gick som vanligt ut för att möta taxin, men nepp det kom ingen. 07:40 hade den fortfarande inte kommit och jag skulle vara på en utbildning klockan åtta och det tar mej 20 minuter att köra dit, tja den ekvationen såg ut att gå år pipsvängen.
Jag ringde taxin och fick besked om att en bil gått sönder men att dom skulle vara på plats inom tio minuter. Nej det funkar inte, in med myset i bilen och i väg till skolan. Jag kramade om henne sen gick hon och jag ringde upp en annan kursdeltagare och informerade om att jag blir något sen.
Full rulle på stereon och full rulle på hjulen, jag var vid gott mod, jag sjöng så rutorna höll på att blåsas ut. Jag älskar att köra bil, har jag berättat det? ;)

Utbildningen då, jo den gick ut på att använda fallskydd när man utför arbete på höjder över två meter. Att bli upphissad i en travers och försöka ta sej ner i en bit tillhör inte uppdrag som jag vanligtvis gör men ja nu har jag gjort det med. Med beröm godkänt.
Hem och ut på berget med byrackorna, jag satte mej på en stubbe och bara satt. Vissa dagar behöver jag det och det var en sån dag. Solen lekte med mina ögon, det var stark och den släppte inte min blick. Jag blundade och vände mitt huvud mot ljuset. Ja det är på gång nu, jag känner det. Jag älskar den känslan, känslan av vår.

Hem och ut i vedsvängen, jag ligger bra till nu och det är skönt, det känns som om jag fixat även denna vintern. Skönt.

Eftermiddagen bestod av uteaktivitet i form av skidåkning. Att leva med en sjuåring som tror sej kunna precis allt kan i bland vara väldigt nervpåfrestande. Mollie tror att hon kan allt och ibland vet jag inte vad jag ska säga eller göra, jag vill liksom inte ta bort tron i min dotter. Hon åkte repliften och det gick fint, problemet kom när hon skulle åka ner. Hon kopplade liksom inte själva grejen, men stursk som hon var skulle hon tvunget åka knappliften. Jaha det var bara för mamman att springa med upp i backen. Liften gick åter fint, men nerfärden var svajig. Som väl var hade jag min vän med mej och hon kom till undsättning med att hjälpa Mollie lite och även erbjuda en påse att andas i till mej ;)
Okej vi hade en hel fantastisk eftermiddag och kväll i backen, inget snack om den saken men visst något frustrerad var jag emellanåt.

Lite paus...

Jockarp.

Demontygling....

Redo för utedag....

Nä nu fick det bannemej vara nog. Jag friskförklarade mej och när myset åkt i väg till skolan drog jag ut.
Berget och saknaden hade varit stor det kände jag när jag sprang mot mördabacken. Hjärna sa, låt bli Leonora, låt bli henne idag, du har varit krasslig och hon är hård.
Men nä det gick inte, hennes dragningskraft var allt för stark. Jag var bara tvungen att känna hennes massiva motstånd.
Jag kände mej oerhört stark och pigg i kroppen. Hon hade inte en chans. Jag log hela vägen upp, uppe på toppen skakade jag lite på huvudet och sa till mej själv, jag behöver något tuffare och det är snart det. Det är enkelt, Livet är för lätt just nu. Tänk att det trodde jag aldrig att jag skulle tycka men just nu känns det så på (nästa) alla plan.

Schemat för veckan lyder återhämtningsvecka med endast tre inplanerade nyckelpass. Jag formligen älskar Mister Skoogs rader längst ner på veckoplaneringen. Där kan man läsa Övriga pass: Lugn jogg vid behov. Ja han har verkligen fattat vad anledningen är, var grunden var till att jag började springa. Att tygla demonerna. Med den raden känner jag en ännu mer tacksamhet över att ha honom som coach. Vilken snubbe.

Ett plan där det fortfarande hopar sej lite frågetecken, det är ju på relationsplanet. Tydligen är det inte bara jag som är frågande. Jag får ofta frågan om jag funnit kärleken, det av helt random människor. Jag ser detta som märkligt. Jag skulle i dessa lägen kunna nöja mej med att svara antingen ja eller nej, eller inte svara alls. Den rätten har jag ju också. Civilkurage hej. Men nä så jobbar jag inte riktigt.
Så på senaste tiden när jag fått frågan om jag funnit kärlek så svarar jag. Ja det har jag, teoretiskt.
Jag har kommit fram till att det är ett mycket bra svar det där. Där kan ju mottagaren själv funderar över om den passar in i min teori ;)

Efter löpturen fick jag ut med dom små blodtörstande kamphundarna. Det blev ännu en timme på berget, snacka om lyxig förmiddag.
Eftermiddagen blev inte riktigt så lyxig, möte stod på schemat. Tre timmars sittning och jag fick ett skrattfnatt som var svårtyglat, jag vet inte vad det är just nu med det är så mycket skratt i mej, kul förvisso men ibland blir det för bra helt enkelt. Jag skrattade så jag fick ont i varje lite muskel i magen.

Jag hämtade upp mitt mys på fritids och om jag nu förträngt alla hjärtans dag så hade klart inte myset gjort det. Hon älskar alla högtider, allt från, jul till kanelbullensdag. Hon gör liksom ingen skillnad. Allt går att fira.
Hon hade köpt en allahjärtansdagpresent till kamphundarna, åhhh ja dom blev superglada av nya ben såklart.

Jockarp.

Caféhäng....

Just så....

Det var inga problem att få fart på lilla fröken Vilhelmsson, två kamphundar skötte sitt uppdrag ypperligt. Mollie älskar när dom hoppar på henne och försöker slicka på henne under täcket. Det är underljuvligt att se henne med hundarna och hon ska gosa och mysa med dom innan dom får gå upp och få sin frukost.

Jag vinkade av myset vid taxin sen fick jag ta en tur på berget med odjuren. Det var ett behagligt ljus, det känns som det hänt något nu, att det liksom blir ljusare och att det är ett annat sken en annan styrka i ljuset. Jag säger ja tack till det. Det var kyligt och väldigt vattensjukt på berget, snösmältning i hop med massivt regnande har gjort att det är stora problem med att få ut virket ur våra skogar. Jag gick och tittade lite på det och filosoferade på det där med häst och vagn, hur mycket dom skulle förstöra i markerna jämfört med skotarna som kör där nu.

Slut funderat och hem med byrackorna sen var det frukosthäng på café med en vän som var på bristningsgränsen av ilska. Jag kunde inte på något sätt i världen hålla mej för skratt när jag såg henne :) Vi hängde i hop i tre timmar, vi åt, blarrade och drog kort. En skön lyxig och vuxen stund.

Hem och jag hann köra tre skopor ved innan myset kom hem med taxin. Hon hann inte hoppa ur bilen förrän hon upplyste mej om att det var semledagen, hon frågade om vi kunde gå på café. Självklart kan vi det. Eftersom jag är sockerfri just nu så fick myset äta själv och hon slog till med både en minisemla och en kladdkakebit, jag tog en kopp svart kaffe jag.

Det stundar utedag i skolan idag och Mollie äter inte hamburgare vilket det skulle bjudas på. Så ja, mamman fick brassa pannkakor för att hon skulle få en matsäck med sej. Det där med att vända pannkakorna i luften är jag just nu svårslagen på. Jag levererar stort och jag tycker det är lika roligt varje gång jag lyckas, barnsligt roligt ;)

Barnsligt roligt är det också att spontandansa lite i vardagsrummet. Eftersom både jag och Mollie är takt och tondöva så gapskratt vi alltid under våra dansstunder. Vi gör som vi vill och det är verkligen inte i lådan det ;) Vi var helt fjulligt till musiken, jag dansade och sjöng till jag fick en hostattack sen fick det hela ett abrupt slut. Kanske tur det. Men det slog mej när jag satt svettig i soffan och tittade på Mollie som fortsatte att dansa och sjunga, att tänk vad skönt ändå, att var över 40 år och kunna göra saker som man blir glad av utan att bry sej ett dugg om vad världen utanför tycker. Är inte det väldigt lyxigt ändå?
Det var en toppendag helt klart. Härligt.

Caféhäng....

Jockarp.

Stolta mamman....

Redo för kvartsamtal.....

Jag vaknade upp på ett ruskigt lättsamt sätt. Vissa dagar ser jag bara lycka och komik vart jag än vänder mej. Dessa dagar kan sluta hur som helst, men en sak jag vet säkert är att det blir en dag med väldigt mycket skratt.

Utbildning med start halv åtta vilket betydde att mormor fick komma till undsättning och skicka iväg myset till skolan, allt för att hon skulle slippa morgonfritids. Morgonen hade gått fint och så var det även för mej. Räkmacka och kaffe till en presentation på powerpoint vilket fick mej att flina lite och funderar över den gamla beprövade overheadapparaten. Var är den nu? Det måste ju finnas tusentals apparater ståendes runt om i landet, för att inte tala om diabilderna, dom som alltid hamnade upp och ner så man fick backa och vända, väldans jobb det där.
Tänk ändå vad vi fått uppleva som den nya generationen kommer att missa helt.

Jag minns ju hur det var i Thailand när Mollie skulle svara i en "vanlig" telefon på hotellrummet. Hon hade luren upp och ner och vi skrattade så vi kiknade både hon och jag. Det gjorde dock inte den som var i andra änden av luren :)
Jag kan ibland känna mej lite efter gällande denna nya tekniken, men våra barn är ju helt lost vad det gäller saker som var helt självklara för oss när vi var små. Snacka om att tiderna förändras.

Hem en snabb sväng och vidare fick jag ge mina föräldrar lift till tåget i stan. Dom ska på en resa så nu är det minsann myset och jag som styr upp hundar, hästar och vedleverans de närmaste dagarna, ja även fågelautomaterna ska vi se till att fylla upp med frön. Alla ska ha sitt.
Det märkliga är att det alltid är milt väder när mina föräldrar är bortresta och till följd på det lera vart man än ser. Det på åtta små hundtassar som vidare spatserar in på mitt vackra parkettgolv, humf ja den kombon är inte svår att förstå hur den blir.

Jag anser mej fortfarande för krasslig för att springa men smygjobba lite fysiskt tyckte jag allt att jag kunde göra. Vedsvängen hej. Jag vet att det är något sjukligt över min entusiasm över det arbetet, men jag tror att det bottnar sej i att det är något jag pysslat med en livstid. Det ger fysisk ansträngning, det ger mej dagsljus och frisk luft, Jag går i mina egna tankar och jag lyssnar på musik. De ger mej en enorm tillfredställelse över att gå ner i källaren och se all ved som ska hålla oss varma och ge oss varmt vatten. Ja det är så väldigt behagligt hela kedjan liksom.

Mollie kom hem med taxin och den nytvättade overallen sen kvällen innan var helt oigenkännlig, Jaha du har haft en bra dag i skolan ser jag var min enda kommentar över utseendet över overallen. Ja det har jag kvittrade den unga fröken Vilhelmsson, jag flinade lite åt henne och la armen om hennes axel och sen gick vi in.

Vi var bjudna på kvartsamtal, jag vet att det går bra för Mollie i skolan och jag vet att hon är en fin kamrat så jag var inte så värst orolig över att gå dit.
Innan vi körde till skolan svängde vi inom bibblan för att lämna tillbaka ett par böcker och även låna om ett par. Jag höll på att krypa ur skinnet när jag stod i kön och det gick såååå lååååångsamt allting som skulle göras med låntagaren före mej. Jag fattar inte varför vissa saker och vissa yrkesgrupper måste vara så långsamma.
Jag fick genast en bild i huvudet från filmen Zootropolis när kaninen Judy träffar på sengångaren för första gången. Ja och där brast det klart för mej. Så där stod jag på bibblan och storflinade.
Jag lyckades skärpa till mej lite och få ärendet uträttat och vidare körde vi till skolan.

Ja och det är inte konstigt om jag tvivlar på att min dotter verkligen är min. Hon överöstes av goda ord. Hon sköter sej prickfritt i skolan. (vilket är allt annat än vad jag gjorde) Jag är så oerhört stolt över henne, på alla hennes prov var det full pott, matten är hon enastående bra på och hon lyssnar och hon lär. En mycket god elev alltså.
Ja den stolthet jag kände inom mej när vi lämnade fröken och klassrummet det är en stolthet jag sällan känt. Ja jag är så sjukt stolt över min dotter och jag är så sjukt stolt över mej själv, stolt över att lyckats så bra som mamma ;)

Jockarp.

Havet och jag.....

Kamphund....

Söndag och jag vaknade upp efter en hel natt sovandes. Hallelujah.
Hosta gjorde jag förvisso men jag kände mej pigg. Jobbig sits för en långdistansare, för sjuk för att springa men frisk för allt annat. Det retar psyket en aning det.

Upp och fyr i pannan, vem vill sitta inne och frysa? ja inte jag i alla fall. Lite pysslande med vardagssysslor, vilket jag funderade på varför det heter och vad som innefattas i just vardagssysslor. Vem bestämmer vad som är vardagssysslor och givetvis funderade jag på om det var okej att göra detta på en söndag ;) Ja det snurrade jag in på ett tag, härligt.

Bilen tvättades och även Mollie fick ett välbehövligt bad. Jag körde en rejäl inpackning i hennes lurviga hår. Jag har slarvat med hårvården både på henne och mej den sista tiden så därför bestämde jag mej för att varje litet hårstrå på hennes huvud skulle ligga korrekt, perfekt och utan en enda lite tjorr.
Det tog mej över en timme att utföra detta uppdrag och det slutade med tårar och ovänskap. Gaaah.
Jag lät henne hållas en stund, hon satt på sitt rum och tjurade och jag satt i ett annat inte fullt så tjurig. Efter en stund frågade jag henne om hon ville ha sällskap och det blev ja på den frågan, vi kramades lite och sen var livet toppen igen.

Hon har fått en gammal gitarr som vi hittade på vinden och ja just nu känns det som att det är det största misstaget denna sidan jul. Hon har gitarrskrället med sej överallt och hon plinkar och sjunger stupalöst. För att bryta beteendet lite tog vi kamphundarna och begav oss till havet.
Det blåste kallt och tången hade vällt upp på stranden, där är minsann lite jobb att styra med innan det går att ligga i sanden och pressa i solens heta strålar.
Men det är helt klart något speciellt med havet och kanske speciellt under icke sommartid. Jag älskar verkligen tomheten, känslan av jag och havet, havet och jag.

På kvällen fick jag lipa en stund. Det var ett tag sen och det var skönt. Jag läste lite gamla blogginlägg sen i höstas. Inlägg innan och efter min resa till Miami och New York. Varför jag grät vet jag inte, antingen var det för att jag mådde så fruktansvärt dåligt just då eller för att jag var tacksam över hur galet bra jag faktiskt mår just nu.
Jag konstaterade även att jag skriver ruggigt bra när jag är i någon form av kris. Vackra, sorgliga och känsliga texter. (kan förvisso vara för att det är mina känslor som åter bubblar upp)
Hur som helst, tårarna torkades och leende pussade jag min dotter god natt.

Jockarp.

Sjövilda Lindorff.....

Hon är sjövild mitt kärlekstroll <3

Ännu en natt i vedsvängen.

Det blev lite speciellt. Jag fick nämligen en dejt förfrågan. Smickrande förvisso men jag har lite problem med att jag får frågan om att träffa en okänd kvinna. Och att frågan kommer vid en tidpunkt vid 02:30 en lördagsnatt känns oseriöst på något sätt. Ja tanken var inte att vi skulle ses just då men ändå.

Det skulle ju förvisso lika gärna kunna vara fröken rätt, vem vet? Men nä jag uppskattar nog mer att få frågan om en dejt efter lite samtal.

Mina fantastiska män som jag hade äran att dela natten med var av en helt annan åsikt. Män är män och deras råd till mej var.

- Eh ligg lite med henne så kan du ju se sen.

Jag flinade och talade om för herrarna att dom inte var kloka i huvudet och att jag inte jobbar riktigt så. Men tack för tipset :) Töffar.

Hem körde jag och den retsliga hostan fortsätter att retas med mej, jag gick därför bananas i kylen och lyckades hitta en flaska hostmedicin, den var från 2012 men den fick duga. Jag tog ett par klunkar, borstade tänderna och hoppade i lopplådan bums.

Ingen löpträning på grund av hostan, som schemat ser ut så har jag ett nyckelpass till denna vecka men det lär inte bli något av det. Jag måste vara tipp topp innan jag hoppar i dojorna igen. Så i stället för min tänkt löprunda lufsade upp till undantaget och hämtade min dotter direkt efter mitt uppvak. På undantaget lyckades jag även kamma hem en flaska Cocilana, kan vara skönt att ha i sin närhet under dessa hostiga tider. Jag hoppas dock att jag slipper ta den.

Jag har fått så mycket fina ord till mej gällande Mollies och mina instagram klipp som vi själva tycker är väldigt roliga att dela med oss av.

Detta har nu gjort att många hört av sej och vill att vi ska starta något som kallas för Youtubekanal. Detta har jag dock inte en susning om vad det är, inte heller hur man startar upp något sådant, så njaaa.

Vidare så vet jag ju faktiskt inte heller hur länge vi tycker att det är roligt. Just nu gillar vi att dela med oss av vår vardag men det blir kanske andra bullar av när hon kommer, hon den där kvinnan som ska dela livet med oss. Ja vi får helt enkelt se. Men tack för all positiv feedback alla fina <3.

Offentlighet ja. QX-Galan sändes ju på tv i går kväll, Mollie blev helt förvildad när hon såg oss på tv, söt som socker när hon sprang fram till tv:n och skulle visa var vi satt :)

Det är en väldigt viktig gala och som Linda Lindorff sa innan hon lämnade mej och galan i måndagskväll:

- Den bästa galan jag någonsin varit på, här är det verkliga människor inget ytligt utan verklighet. Och ja hon har så sjukt rätt.

Det är ju även mycket allvar, hemskheter och mod som döljer sej inombords på många av dess människor som var på plats på Cirkus. Vilket kanske inte riktigt kommer fram genom TV rutan.

Mycket glädje och fest också självklart, Jag bjussar här på ett klipp där jag och Lindorff (mest hon) går bananas med Aftonbladest reporter efter galans avslut :) Hon är helt sjövild den där bruden och jag gillar henne stenhårt för det.

https://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/241657

På alla håll....

Jockarp.