söndag 4 februari 2018

Med brallorna nere....

Att bli retad för förklädet är inte ok ;)


Att vakna upp, dra stortån i tröskeln som har funnits i huset hela livet, att vidare klämma fingret mellan ett vedträd och pannans kant, att mjölkpaketen glider ur handen och träffar golvet med en smäll. Och då grädden på moset, att kaffefiltret sätter sej på sned så att det välbehövliga kaffet ser ut som te när det kommer ut och fyller kannan. Morr. En sådan morgon var det och det var inte konstigt att jag i det läget funderade på om det finns någon högre makt som sitter och använder mej som en marionettdocka och flinar hysteriskt åt just det utspelade.

Jag flinade lite åt hela situationen och tänkte att om så nu var fallet, så hade dockhållaren haft en kul stund med mej denna morgon. Och jag konstaterade i nästa tanke att det kan ju bara gå åt ett enda håll och det är till det bättre ;)

Natten hade varit sömnlös i stora delar, Mollie hostade mycket och mellan hennes hostattacker han liksom inte jag somna. Klockan sex gav vi upp och spatserade ut i soffan. Mollie satt upp och jag låg helt utslagen, där somnade jag minsann.
Jag vaknade av att min dotter säger (vilket jag uppfattar som ironi) Hur länge ska du sova egentligen mamma? klockan är ju åtta. Jag skruvade på mej lite, jag letade med min hand efter lite naken hud på min dotter, jag fann de och smekte henne lite medans jag flinade åt att hon tyckte jag sovit väääääldigt länge. Så kändes det liksom inte riktigt för mej ;)

Med en husarrest på grund av att Mollie var ur form så drog jag igång bullbak, det var längesen sist och det var så väldigt mysigt att tassa runt i köket och känna jäst och senare även bulldoften sprida sej i huset.

Mollie somnade på soffan och sov ett bra tag.
Jag lyssnade på musik och faktiskt skrev jag några rader till en dam, en dam som jag i det läget inte respekterade fullt ut, men jag var tvungen. Jag drog ner brallorna på mej själv och berättade från hjärtat hur jag såg på situationen. Jag var helt enkelt tvungen för att få en inre ro.

Att stå med brallorna nere ja. Hör och häpna, jag skrattade så tårarna rann när jag fick mess av min dejt inför måndagens gala. Hon har klädbekymmer. Hur är det ens möjligt. Humf ja det verkar inte vara lätt att klä sej så man passar in med snyggflatan från Jockarp. Detta verkar kunna sluta precis hur som helst ;)
Jag skojade lite med Fröken Sverige och lugnade henne med att vi kommer bli värsta brudmagneterna på galan. Efter det la jag upp ännu ett gapskratt.

Ja trots att Mollie var väldigt svajig under dagen så fann vi lite glädje både här och där.
Jag fick köra in till stan och springa på cykelbanorna, det var för halt och lurigt på berget. Det sista tänkta passet denna veckan, i alla fall enligt programmet, (vi får se hur det blir med det) När jag ändå var i city så investerade jag glass i stora lass till min lilla sjukling, hon blev självklart överlycklig över mammans spontana inköp.
Så jobbar jag.

Myset piggnade på sej när Mellon startade, då startade hon också upp, poäng och statistik på ett papper. Och på något märkligt sätt blev även jag involverad i statistiken. Vi hade en mysig stund under täcket i soffan.


Mm utan brallor kan det lätt bli så ;)


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar