Han-Hon?

Lunchpromenad...

En tuff natt med mycket vakentid. Ömsom grubblandes och ömsom svettandes. Jag säger hej hormoner.
Jag klev upp och klockan sex var jag på väg ut för en löprunda. Från den hemska natten till den gryende dagen, så otroligt välkommet. Jag det var faktiskt ljust ute, jag blev förvånad med självklart väldigt glad. Morgonpasset slutade på en mil och den var en runda då jag både skrattade och grät. Jag var oerhört känslig och kunde därför framkalla tårarna enkelt, jag lät dom rinna en stund, det var skönt samtidigt som det alltid blir besvärligt att ha en kontrollerad andning. Det blir alltså tufft att springa och gråta samtidigt. Men jag tror att det var nödvändigt, jag behövde lätta på trycket lite.

Jag hann hem innan myset skulle åka iväg med taxin till skolan, så vi kramades sen väntade en väldigt snabb dusch för mej. Jag skulle befinna mej tre mil från palatset och det en halvtimme senare. Jag fick ösa på med suv:en alltså ;)
Det väntade mej en inspirationsdag, jag går på det en gång om året och jag uppskattar det väldigt. En social tillställning, god mat, intressanta ämnen och föreläsningar. Denna dagen blev bättre än jag förväntat mej, en stor eloge till arrangörerna.

Föreläsaren var ingen mindre än Sara Lund/Claes Schmidt. Helt fantastiskt att höra delar av hennes historia. Att det tog fyrtio år för henne innan hon vågade leva som den människa hon var. Otroligt och otroligt stark att faktiskt efter så många år i det gömda våga ta steget.
Jag blir glad av föreläsare som likt mej själv klassas som icke normala. Förra året hade jag möjligheten att lyssna på dansare Tobias Karlsson, då han berättade om sitt liv. Det är bra att människor som klassas som onormala berättar om sina liv och visar att dom är lika normala som alla andra. Jag älskar styrkan, jag älskar modet. Ja jag älskar det.

Från detta fina hem till det finaste. Vi var åter redo för skidbacken, det gäller att passa på dess närmaste veckor som vi ha snö kvar här nere i södern. Vi hade en supermysig kväll ihop, vi hade mormor med oss och hon grillade korv till oss. Vi drog in i depån och käkade sen ut i backen igen.
Tyvärr var det en som busåkte eller åkte över sin förmåga och förorsakade en olycka så ambulansen fick komma till platsen. Lite olustkänsla greppade tag i mej.

Vi var hemma sent och myset somnade inte förrän 21:30, på tog för sent men vi hade så väldigt mysigt och vi njöt båda två av stunden i backen, så den smällen av trötthet får vi helt enkelt ta.

Jockarp.