onsdag 11 april 2018

Prestationsångest....



Uppstigning elva. Sparsamt med sömn alltså men jag kände mej redo att möta dagen. En löptur på 12 km i en fruktansvärd vind. Full storm.
Jag träffade på lite gubbar som jag var tvungen att stanna och växla några ord med, väldigt trevligt, ibland behöver jag en sociallöptur helt enkelt. Det blev en form av intervallträning. Toppen.

Mitt mys kom hem med taxin och vi hängde i solskenet ute en stund och efter en lång helg med arbete så kände jag ett enormt behov att vara med henne.
Vi spelade spel och Mollie bedyrade att det viktigaste med spel vara att delta inte att vinna, vi är på helt olika planhalvor där. Jag vill ogärna förlora. Och när det väl är skarpt läge så vet jag att hon också är helt ointresserad av att förlora i spel ;) Vi spelade Kalaha och vi spela två rundor, vi vann en varsin gång och det var ett väldigt bra läge att sluta just då.

När jag var på Mollies kvartsamtal så berättade fröken att hon är en riktig klippa i skolan, inga problem. Hon lär sej snabbt och har många vänner. Ett lite bekymmer var dock att hon hade en ångest av prestation emellanåt. Jag har funderat mycket på det, jag känner inte att jag pressar henne gällande lärande i skolan, det har inte behövts för att hon gillar det och gör allt frivilligt.
Jag funderar klart på vad detta kan komma ifrån. Slutsatsen är att jag tror, helt hypotetiskt alltså. Men att det handlar om skolan och grupptrycket. Att hon vill vara bäst, att hon vill vara längst fram i matten och hon vill läsa dom svåraste böckerna.
Jag tror att hon har en del av det i generna och även en del från den miljön hon vistas i. Att man vill bli bekräftad och visa vad man kan.
Jag analyserade min egen skolgång en aning och jag la fokus på annat, jag fick uppmärksamhet genom att vara busig, ja det funkade det med, problemet var kanske att jag inte lärde mej det jag förväntades lära mej.
Ja vi är helt klart olika där, junior och senior Vilhelmsson.

Men för att råda bot på hennes prestationsångest så har jag hittat en egen väg. Jag gör misstag, jag gör det aktivt, jag jonglerar lite med några ägg och "råka" tappa dom så dom landar i en enda stor äggröra på golvet, jag kan klippa fel i en tygbit med vilje, ibland räknar jag fel på ett busenkelt mattetal så hon får rätta mej lite, jag gör detta bara för att hon ska få se och höra att det går åt pipsvängen ibland och att det är helt okej.
Men jag gör även misstag utan avsikt. De skedde i går när jag skulle poppa popcorn till vårt gemensamma soffmys. Hela grytan höll på att brinna upp och både myset och jag skrattade så det rungade i hela palatset.
Hon tittar på mej och säger:
- Det gick inte så bra det där mamma.
Hehe nä verkligen inte men det är sånt som händer och nu har vi lärt oss något nytt idag med.
- Vad då frågade fröken nyfiken.
Att när man har en sån extremt grym spis så ska man inte sätta på full fart med olja och corn i kastrullen.
En ny kastrull och nya corn sen blev det minsann mysa av :)

Ajöss med den grytan....


Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar