underregnbågen.se

Blogg listad på Bloggtoppen.se

måndag 9 april 2018

Vår-dag.....



Att jag bara sov ett par timmar efter en natt i vedsvängen gjorde mej absolut ingenting. Jag vaknade, gick upp och öppnade dörren. Bang. Våren slog emot mej. En sagolik känsla, en obeskrivbar känsla.
Jag gick sakta mot undantaget, jag hörde fågelsång och jag kände doften av hästskit. Jag drog in lukten och njöt av lantluften och det livet jag har i Jockarp. En sån dag ser jag bara ljus, det finns inte ett spår av något mörker och det är helt underljuvligt, jag tror jag hade ett leende på läpparna hela dagen.

Kaffe och en god kaka i söderläge, en bra start. Sockerkick hej.
Vi tackade för fikan och drog till havet. Som jag längtat efter tånglukten och friska vindar. Vågorna slog in och sanden yrde runt oss. Vi strosade längs kanten och tittade på snäckskalen som skvalpats in med vågorna. Vi kastade boll och frisbee. Vi lekte lite på lekplatsen och vi gungade ihop. Vi sprang längs vattenbrynet, vi plockade kottar, vi ställde oss på en plats där vinden inte nådde oss och vårsolen värmde oss. Det var banskratt och det var mammaskratt. Vi kramades och vi klättrade i träd. Ja den stunden innehöll så extremt mycket och det var så behövligt.



Hem till byn igen och vi käkade lunchen ute. Det där med att sätta sej på utemöblerna och äta utan att frysa baken av sej är ju fantastiskt, Både Mollie och jag njöt av vår mat och utsikten. Gensaren slängdes av när värmen stekte oss svettvarma.
Mollie sådde lite frön, persilja och rucola är nu i jorden. Vi spelade lite boll och hoppade lite studsmatta. Blommor plockades och känslan av omstart rusade igenom min kropp. Jag minns att jag förra året ansåg att det var mitt år. Och ja det var det nog i många hänseende. Det hände enormt mycket i mitt liv och jag fick älska och jag blev älskad. (En tid i alla fall)
Men det blev inte fulländat och det är det jag tror mej ha framför mej. Mina vägar ser så ljusa ut just nu, Det ser ut som att jag o princip kan välja vilken väg jag vill så kommer den att leda mej in i ljuset och att känna det gör mej så enormt tillfreds i mitt inre.

Mollie och jag har just nu världens bästa liv och vi förtjänar det oerhört mycket ;) Vi förtjänar ljuset. Och hon förtjänar verkligen tryggheten som hon har i sitt liv. Hon är så älskad.



Jockarp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar